Lyssna

Nyhet / Publicerad 22 mars 2018

”Påsken är helt upp och ner”

Tanken med kyrkoherde Thomas Arlevall

Det var en dag i januari och jag tog Saltsjöbanan mot Igelboda station. Under resan pratade jag med en församlingsbo om kyrkan och julen och påsken. Mannen och jag kom in på julspel, julkonserter och midnattsmässan och vi var helt överens om att dessa bidrar starkt till julens goda stämning. Och han sa:
”Det är det som är så bra med julen. Den är så lätt att ta till sig. Musik som man känner igen, en massa ljus som tänds och så ett litet barn som föds.”

Så började vi prata om påsken. Och mannen sa: ”Med påsken blir det aldrig samma sak. Den är så mycket upp och ner.” När vi skildes åt så funderade jag en hel del på de orden: ”Påsken är så mycket upp och ner.” För mig handlar det om att julen är lätt att känna igen sig i. Julens budskap om närhet och gemenskap, om barnen. Julen som handlar om det som vi längtar efter, vänskapsband och kärleksband i våra familjer och relationer. Att få vara tillsammans och ha det bra.

Påsken är svårare. Den är som ett Shakespeare- drama om vänskap, svek, förräderi, ond bråd död, demoner och änglar och så en död man som blir levande igen. Det är ju precis som i Hamlet. Kort och gott, en himla uppståndelse :) Påsken är svår att känna igen sig i eftersom den handlar om just det som vi alla vill slippa - att lida, att försaka, att dö. Och ändå handlar den om just det som är samma för oss alla, vi föds och vi dör. Så visst hade mannen på Saltsjöbanan rätt – det är svårt att begripa sig på påsken, den är så mycket upp och ner.

Trots det så håller den kristna kyrkan envist fast vid påsken. För länge sedan, för de allra första kristna församlingarna, så firade man i början bara en stor högtid och det var påsken. Varje söndag fanns påskdramat närvarande i nattvarden, som man delade med varandra. Det var först senare som jul och pingst och andra högtider växte fram i kyrkans årsrytm. Då liksom nu är påsken fortfarande centrum för den världsvida kristna kyrkan och självklart också för Saltsjöbadens församling.

Är du konfirmerad eller har en tonåring som går i konfirmation så berättar alltid någon av prästerna om ”Lilla bibeln”, ett bibelord som sammanfattar påskens berättelse: ”För så älskade Gud världen att Gud gav den sin ende son…” (Joh 3:16) Det är bibelns röda tråd – Guds kärlek till världen. Gud ger sitt liv för dig och mig, för världen. I alla kyrkor världen runt så följer vi Jesus Kristus under påskveckan. Jesus sista vecka i livet som slutar i hans död på korset och hans uppståndelse. Vi lyssnar till de obegripliga orden som ängeln säger till de sörjande kvinnorna vid den tomma graven: ”Ni söker Jesus Kristus, han är inte är här. Han har uppstått.”

Han är inte död, han lever. Ja, visst är det svårt att ta till sig. Det kan ju bara inte hända. Och ändå är det just detta som är påskens centrum och vår kyrkas eviga hopp: berättelsen om att korset och uppståndelsen är starkare än allt på denna jord. Ja, starkare än till och med döden. Det är påskens evangelium som vi firar
år efter år.

Så ta chansen! Kom och fira påsk med oss i Uppenbarelsekyrkan! Även om påsken känns helt upp och ner...