Ra Weg är titeln på konserten. Det betyder ”genast!” på älvdalska, den dialekt som talas i Älvdalen, där Lena Willemark växte upp.
–Det blir en konsert där vi vill hylla sommaren och få glädjas över att vi bor i ett land som är välkomnande och demokratiskt. Nationaldagen är en dag som många förknippar med glädjen att sommaren kommer. Att fira och vara glada är på något vis det viktiga med nationaldagen. Det är en konsert dit alla är välkomna. Det blir en hel del känd musik som många kommer känna att de bär djupt inom sig, men det blir också en del överraskningar, berättar Lena Willemark.
Hur har ni valt musiken?
–Kyrkokören och körledare Katja Själander har bestämt vad de vill sjunga. Det blir körens egen repertoar, men också några lite mer okända verk. Sedan blir det också ”min” musik. Det blir egna kompositioner, men också sådant som jag arrangerat för kör med avstamp i folkmusiken och i visan.
Det är första gången Lena Willemark samarbetar med Saltsjöbadens kyrkokör. Här möts den klassiska kyrkorepertoaren och folkmusiken. Lena Willemark ser det som en spännande möjlighet.
–När jag besökte kören i början av april kom de just från en period där de sjungit musik av Bach och Händel. Det var jättekul. Bach var ju också en musikant. Det handlar om att värna allvaret i musiken, men också lekfullheten. Vi har tillsammans bland annat jobbat med gehör. Allt kanske inte är skrivet i noterna. Jag gillar när det finns plats för improvisation. Det gäller att vara med i svängarna, känna flödet och vad som händer i stunden. Musiken skapas i närvaron, djupet och lekfullheten. Även om man sjungit samma sång tusentals gånger föds den på nytt varje gång.
Hur är läget för svensk folkmusik idag?
–Folkmusiken i Sverige mår bra, tycker jag. Jag har hållit på jättelänge så jag har fått perspektiv på det. Det som hänt är att musiken expanderat och fått fler färger. Vi har fortfarande den ensamma spelkvinnan, som spelar en polska, och vi har a capellasång. Men det är också mycket brokigare än så. Det skrivs ny musik på ett expanderande och nyfiket sätt. Idag har fler en utbildning som gör att de kan skriva för olika sättningar. Det kan vara allt från folkmusiker som skriver för större ensembler till symfoniorkestrar som tar in folkmusiker som solister. Utövarna ger sin färg åt musiken. Det gör att folkmusiken lever och frodas idag.
Hur kom du först i kontakt med folkmusiken?
–Jag kommer från en liten by i nordvästra
Dalarna. Att få växa upp där med närheten till det ålderdomliga fäbodlivet blev en förälskelse till den musik som finns där. Jag fick lära mig låtarna av spelmännen och kvinnorna och jag fick lära mig att kula. Jag lyssnade också på mycket annan musik, som Evert Taube och popradio från Radio Luxemburg. Det var en mix av olika musikstilar, men den första förälskelsen var folkmusiken.
Du har två uttryck, fiolen och rösten. Vad betyder det för dig som musiker? –Det jag känner mig mest fri i är sången. Den är mitt närmsta. Men jag skulle aldrig klara mig utan fiolen. Jag märker, när jag spelar, hur fiolen har präglat mig som sångerska och vise versa, säger Lena Willemark.