Kyrkans roll i vår tid

Nyhet Publicerad

Samtiden ger kyrkan dess uppdrag. Det menar Mikael Kurkiala som forskar om trender i tiden: – Men kyrkan har ett speciellt arv som bottnar i en mångtusenårig andlig tradition.

Vad är kyrkans roll i vår tid? Frågan ställs hela tiden i Svenska kyrkans verksamheter, runt om i vårt land. Det handlar om en önskan att vara relevant för människor man dagligen möter. Mikael Kurkiala är forskare och arbetar med omvärldsbevakning på kyrkokansliet i Uppsala. Vid ett frukostmöt på Grand Hotell i oktober i år, berättade han om sin forskning.
–Arbetet handlar om att uttolka kyrkans tänkbara roller i den värld som vecklar ut sig under våra fötter. Det är omvärldsspaning där jag försöker ringa in samtidens djupt strömmande existentiella klimat, det som är kyrkans omvärld och verksamhetsfält.
–Omvärldsanalys handlar om att koppla ihop data och information. Det är något vi alla gör för att orientera oss i världen. Streamingnotiser, syn- och hörselintryck, fogar vi samman till begripliga enheter, säger Mikael Kurkiala.

Hur ser då vår tids pusselbitar ut?
Mikael Kurkiala ger många exempel (se faktarutan)
–Jag tror dessa fragment är små tecken. Om man betraktar dem tillsammans växer det fram en helhetsbild. Det är symptom på ett samhällsklimat. Jag säger inte att det är dåligt, men det är något man kan borra djupare i och se vad som döljer sig bakom, säger Mikael Kurkiala.

Vilka sammanhang och strömningar kan man då se?
Mikael Kurkiala visar på flera djupgående trender i samtiden:
* Individualisering, fragmentering och avsaknad
av stora berättelser.
* Globalisering och gränsupplösning. Inget som sker är
begripligt utan en global kontext. Idéer, musik, kläder är allt ett resultat av globala flöden.
* Det blir mer av allt och allt går snabbare.
* Rädsla och minskad tillit.
* Nostalgi och ökad polarisering.

Beskrivningen av vår samtid och dess tankeklimat kan te sig dyster och nedslående, men Mikael Kurkiala tror ändå att det finns en viktig plats för kyrkan i vår tid.
–Kyrkan kanske inte är mitt i byn längre, som här i Saltsjöbaden. Jag tror kyrkan har en väldigt viktig roll att spela. Det är inte bara ett psykiskt, eller psykologiskt problem vi ser. Det är en andlig kris. Patrik Hagman, en ung finlandssvensk psykolog, skriver att kyrkan måste gå bortom tanken att den har tidsandan emot sig och se att det är just denna kamp som är kyrkans existensberättigande. Det tycker jag är en ganska bra formulering. Samtiden ger kyrkan dess uppdrag.
–Potentiellt tror jag att kyrkan har en mycket större roll att spela. Vi lever i en tid där avsaknad av andlighet och lugna platser är skriande. Här har kyrkan en möjlighet. Det finns andra som är bättre på underhållning och är roligare än vad vi är. Men kyrkan har ett speciellt arv som bottnar i en mångtusenårig andlig tradition. För mig är det där styrkan ligger, säger Mikael Kurkiala.

 Text: Arne Hyckenberg

pusselbitar pusselbitar i vår samtid

*Barnens skogsbesök har halverats under en 20-års- period fram till 2007.

25% av svenskarna har svårt att sova.


*Den mest populära appen i december 2015 var ”7 minuters träning”, som ersätter en timme och frigör 53 minuter till annat.


*Vi kan själva välja uppspelningstakten på ljud och videofiler och skruva upp tempot när vi lyssnar på ljudböcker. En vän till Mikael lyssnade i dubbel hastighet på Owe Wikströms, Långsamhetens lov.


*Den psykiska ohälsan ökar, framför allt bland barn och unga kvinnor, men också i ökande grad bland äldre.


*De som är 65+ är ganska osynliggjorda och försvinner ofta i statistiken.
I den här gruppen ökar den psykiska ohälsan på ett alarmerande sätt.


*Vloggare samlar betydligt större publik bland unga än vad TV-program gör.

 

*Youtubers och Influencers går omkring och filmar sig själva i olika vardagsmiljöer.

 

*Barn kanske inte rör sig så mycket på gator och torg längre, men dom är inte hemma heller. De får sina influenser från andra håll.

*Vi kastar idag dubbelt så mycket ätbara livsmedel som för 40 år sedan.


*I Sverige väljer 95% av föräldrarna abort vid besked om Downs syndrom.
I Finland är motsvarande siffra 50%. Det är en påfallande skillnad.


*Svenskarna är långsammast i världen med att begrava sina döda. Vi är också det enda land i världen som har uttrycket, ”direktare”, där man går från döds-
bädden till begravning, helt utan ritualer.