Inspirera andra att växa i tro

Varför vill du bli präst?
–Det är en tanke jag haft med mig sedan jag var liten, jag vill vara med och levandegöra ordet. Jag har varit med i kyrkan och suttit i kyrkbänken sedan jag var ett barn. I tonåren började jag gå i kyrkan själv och efter konfirmationen var jag med i Svenska kyrkans unga, säger Ulrica Hamrin.

Engagemanget i kyrkan ledde Ulrica till ett år som volontär i diakonalt arbete i en verksamhet för hemlösa i Stockholm.
–Det var ett tufft år och jag kom fram till att jag inte ville arbeta med det. Istället blev det dans och musik som tog över. Jag utbildade mig till musikalartist på balett- akademin och arbetade sedan med det i många år. Det var fantastiskt, men jag saknade kyrkan mycket när jag var i den världen. När man är mellan 25 och 35 år, finns det ofta inte en självklar plats i kyrkan. Det var år då jag hade svårt att hitta min Gud och min plats.
–När jag fick möjlighet att bilda familj ville jag inte längre hålla på med musikallivet då jag var tvungen att resa så mycket. Då skickade jag brev till flera kyrkoherdar i Stockholm och berättade att jag fanns och vad jag kunde. Det var flera som nappade, men det var Lasse Svensson i Saltsjöbaden som högg mig och jag började arbeta här. Lasse såg mig som människa, inspirerade mig och uppmuntrade mig att våga.

I och med anställningen i Saltsjöbaden började Ulrica också utbilda sig inom kyrkans värld, något hon fortsatt med under hela sin tid i Saltsjöbaden.
–Jag har skjutit på frågan om att bli präst. Det har varit en inre resa och jag har hållit det för mig själv tills nu när jag nästan är framme. Jag utbildade mig till församlingspedagog. Efter hand saknade jag teologin, så jag började läsa på Ersta. Under tio år har jag läst någon kurs varje termin. Jag har också haft möjlighet att läsa till psykoterapeut steg 1, under denna tid. Det roligaste med utbildningen nu är att man får lära sig så mycket. Det är sjukt spännande med berättelserna som har så många bottnar. De tar aldrig slut.

Vad är det som lockar med att bli präst? Du jobbar ju redan sedan länge i kyrkan?
–Jag älskar mitt arbete som pedagog, men jag vill göra mer, måla en större bild, fortsätta att inspirera andra att växa i tro. En skillnad är att man får gå lite djupare i mötet med människor, vara med vid fler tillfällen i människors liv.

Vad tar du med dig från din tid i Saltsjöbaden?
–Det jag tar med mig är den lilla församlingen med ett stort hjärta, delaktighet och glädje. Det är kyrkan mitt i byn och det mindre sammanhanget har gett möjligheter att delta på flera plan. Här finns en vilja att vara med som påminner om min barndom i Mullsjö, där jag växte upp. Men mest är det alla fantastiska människor jag mött. Det diakonala arbetet med bland annat härliga tisdagsluncher, sommarcafé, gudstjänster, internationellt engagemang med mera.
–Det har varit helt fantastiskt med alla konfirmand- och ledarläger under åren. Under mina sjutton år i församlingen har jag mött nästan tusen ungdomar som konfirmander på lägren i Strömstad. De har blivit lite av ett signum för mig och för Saltis. Jag har fått följa dem och deras familjer. Jag tar med mig vetskapen om att ha fått vara med och bidra till en mycket speciell period i deras liv. Det finns inte många forum där vi på samma sätt kan närma oss Gud, Jesus och genom det också oss själva.

Det är drygt ett år kvar till prästvigningen, vill du jobba med någon speciell inriktning i den församling du sedan kommer till?
–Jag vill prova att bara vara präst. Jag tänker inte att jag behöver arbeta med ungdomar bara för att jag varit pedagog. Jag är jätteintresserad av de meditativa bitarna och av dansen som jag fått fortsätta med år efter år i Saltsjöbaden. Det kommer att utkristallisera sig och jag är öppen för det jag möter.