I granskogens värld

David Thurfjell går på spången som leder genom våtmarkerna söder om stan. Några kilometer bort ligger Södertörns högskola där han har en tjänst som professor i religionshistoria.
– Det är så tyst här idag. Ljudet nästan absorberas, säger David på väg till platsen för fotograferingen. Samtidigt lyssnar han efter fåglarnas läten och klurar på vilken typ av sjöfågel han nyss hörde.

Han är religionshistorikern som de senaste tio åren forskat om de sekulariserade svenskarnas relation till existentiella frågor och tro. Det resulterade i två bok-
projekt, Det gudlösa folket och nu senast Granskogsfolk - Hur naturen blev svenskarnas religion.
– Flera av dem som jag intervjuat i Granskogsfolk beskriver sig som icke-religiösa och känner att naturen ger en kontakt med något utöver det vanliga, något djupare och större. Det tycker jag varit spännande att undersöka, säger David.

Boken Granskogsfolk handlar om de svenskar som upplever sig ha en särskild koppling till naturen. Titeln har David tagit från författaren och poeten
Harry Martinssons diktsamling Tuvor. Under arbetet med boken har han intervjuat ett sjuttiotal besökare i strövområden kring Stockholm och Uppsala. Intervjupersonernas svar vävs samman med den svenska poesin om vår natur.
– Storstadsmänniskan söker sig bort från staden, ut i skogen och där kommer de i kontakt med förlorade dimensioner inom sig själva. Tittar de tillbaka på sin barndom var naturupplevelserna sorglösa situationer, fyllda med harmoni och positivt laddade. Det här var före dataspelen och när sommarloven var långa, säger David.

David berättar att den urbana storstadsmänniskan inte längre är beroende av solens upp- och nedgång. Att banden till landskapet alltmer klipps av och att relationen till naturen endast blir nostalgisk, påhejad av reklamkampanjernas budskap om en skön, avslappnad, ekovänlig livsstil ute i naturen.
– Kanske ser vi nu en generation växa upp som inte längre får den relation till naturen som barn haft i alla tider. Dagens ungdomar är inte längre beroende av naturen för sin lek, det landskap de leker i finns i dataspelsvärldar som Minecraft, säger David.

Ungefär två och en halv miljon besöker Sveriges nationalparker ett normalt år. Men under pandemin har ännu fler människor hittat ut i naturen. Ofta är besöken vardagliga där man plockar svamp och bär, promenerar eller går med hunden. Trevliga och meningsfulla aktiviteter som förknippas med hälsa. Fotografering av familjen är en del av den existentiella upplevelsen i skogen.
– Vi säger ”oh, vad fint”, fotar en bild, kanske retuscherar den så att den motsvarar vår förväntan. Vi lever med ett sådant fokus på att välja och forma vår individuella livsupplevelse, att vi ibland inte förmår att se det som skogen ger.
– Att fler har hittat ut i skogen är ju bra, men fortfarande skiljer sig skogsbesöken beroende på om man är utlandsfödd eller inte. Orsaken till det kan till exempel vara att skogen kan vara en farlig plats i hemlandet eller att man inte förstår vad den svenska allemansrätten betyder för oss som medborgare, säger David.

I vissa kyrkor i Sverige är det lågt deltagande på gudstjänster. Trots det gifter vi oss, döper våra barn och begravs fortfarande i kyrkan. David menar, att även om kyrkan spelar en mindre roll än tidigare, så innebär det inte att svenskarna blivit mindre troende.
– Människans andliga behov och längtan efter något större finns hos oss oavsett om vi besöker en kyrka eller inte. Människor kommer alltid ha ett existentiellt behov. Sedan en tid tillbaka finns ett ökat intresse för naturen, skogen, mindfulness och till exempel skogsbad. Man ser det som existentiell upplevelse kopplat till kvalitet. Flera beskriver skogen som sin kyrka eller katedral och menar att de känner en relation till något större när de är ute i skogen. Vissa nämner det större som Gud, andra inte, säger David.
– Att som kyrka stå för kvalitet, mänsklig kärlek och engagemang oavsett vart vinden blåser är kyrkans uppdrag, tycker jag. Kyrkan finns i människors liv vid de viktigaste stunderna som dop, vigsel och begravning och kan vila i den rollen, säger han.

Vidare menar han att Svenska kyrkan som lutherskkyrka inte behöver ha en intensiv närvaro utan står på en stabil grund.
– Man kan vara religiös på olika sätt och med vårt lutherska arv är vi goda samhällsmedborgare, bra föräldrar och vänner. Vi har också fått mycket av det kristna arvet genom kyrkomusiken som fortfarande har stor relevans i människors liv, oavsett om man är medlem eller inte.

Det är att dags att vandra tillbaka från fotoplatsen till bilen. David hoppar från spången och tittar på ett rådjursspår. Han ska strax tillbaka till datorn för att undervisa sina studenter, allt idag via digitala plattformar på grund av coronapandemin. Han önskar han kunde ha undervisning utomhus i naturen men är tveksam till att hans studenter skulle uppskatta det.
– Hmm, sitta på en gräsmatta ute i naturen tror jag inte alla skulle tycka om, säger han och skrattar.

Text: Emelie Simmons