Ett suddigt kors.
Foto: Magnus Aronson /Ikon

Påsken – tre dagar då allt förändrades

Text: Sven-Eric Morhed

Kristen påsk består av tre stora dagar.

På skärtorsdagen firas instiftandet av nattvarden, gemenskapsmåltiden till åminnelse av Jesu sista kväll med sina vänner. Varje gång jag firar nattvard känner jag närhet till Kristus och samhörighet med alla andra som behöver hopp, mod och kärlek. Torsdagskvällen slutar med att Jesus i ensamhet – vännerna somnar – kämpar en inre kamp i bön inför det han förstår är på väg att hända. Till slut har han försonats med sitt öde. Strax kommer tempelvakten. Jesus arresteras och förs bort i natten.

Nästa dag blir lång – långfredag. Efter flera förhör döms Jesus till döden genom korsfästelse. Jesus torteras och förs längs Jerusalems gator ut till avrättningsplatsen. Där spikas han upp på ett kors. Trots att många människor på avstånd betraktar den makabra scenen är ensamheten monumental för de korsfästa, där de hänger mellan jord och himmel. Detta utdragna sätt att avrätta är extremt grymt och det innebär att den korsfäste till slut kvävs. Klockan tre på eftermiddagen skär Jesu röst plötsligt genom luften: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Och sedan gav han upp andan. Jesu döda kropp tas ned och läggs av några av hans vänner i en klippgrav.

Dagen därpå är det sabbat, helgdag.
Den tillbringar Jesu vänner, djupt chockade, i stillhet.

Tidigt på söndagsmorgonen, påskdagen, går några av Jesu lärjungar, tre kvinnor, ut till graven för att tvätta och smörja in kroppen. När de tittar in i graven finns inte Jesu kropp där. Istället sitter där en ängel och säger att Jesus har uppstått och har gått före dem till Galileen. Där ska de få se honom. Kvinnorna springer skräckslagna därifrån. Påskdagshändelserna är ofattbara och omtumlande. Jesus har vunnit över döden genom att uppstå till livet igen. I och med det är ondskan och döden besegrade. Att Jesus vinner över döden ger hopp även då det ser som mörkast ut.

Text: Sven-Eric Morhed