hJÄRTA
Foto: ikon

En dag för sorg, minnen och tacksamhet

Nyhet Publicerad Ändrad

Sorg har i vårt samhälle ofta blivit en privatsak, något som vi bär i vårt inre men inte pratar så mycket om, särskilt inte efter att den första chocken och smärtan har lagt sig.
Men denna söndag visar vi vår sorg på utsidan, denna helg bär vi våra ljus till våra gravar och vi får samlas och tacka för dem vi har haft hos oss, samlas och minnas, samlas och trösta varandra.
I många församlingar bjuder vi in de anhöriga till någon som har dött under året, till en ljuständningsgudstjänst. Ännu en gång läser vi de dödas namn och ännu en gång får vi tänka på hur deras liv blev. Ännu en gång ringer klockorna till tacksägelse.

Hoppet om ett evigt liv
Texterna till denna söndag handlar om att trots att döden är ett tydligt slut, så finns det ett hopp som hör ihop med döden. Det hoppet är att vi är födda till något större än ett jordiskt liv, vi är födda till ett himmelskt, evigt liv, en samhörighet med Gud som går bortom det som den här världen kan tillfoga oss.

I allhelgonatid får vi samlas i sorgen, men också i hoppet om att det finns en kraft som är starkare än allt annat, till och med starkare än döden. Den kraften är Guds kärlek.