The Crucifixion av John Stainer

John Stainer föddes 1840 och involverades redan som barn i den anglikanska kyrkomusiken som korist. Han började tjänstgöra som organist redan som sextonåring och kom senare som professor att reformera körtraditionen i de kyrkor där han arbetade. Från 1872 tjänstgjorde han som organist i St Paul´s Cathedral i London. Vid hans tillträde skulle orgeln just bytas ut och han fick vara med att utforma det nya instrumentet. 1901 dog han oväntat under en resa i Italien.

Stainer var en uppskattad kompositör redan under sin levnad men idag framförs inte så mycket av hans musik med ett undantag. Passionsoratoriet The Crucifixion, skrivet 1887, är än idag mycket uppskattat och framförs frekvent i Englands kyrkor. Stainers intention med verket var att det skulle ingå i varje körs repertoar och är till sin omfattning genomförbart även för en ordinär kör i en landsortskyrka.

Handlingen börjar med Jesu vånda och bön i Getsemane och beskriver händelseförloppet fram till hans död på korset. Emellan valda bibelavsnitt kommenteras händelserna i solo- och körsatser samt koraler där församlingen inbjuds att sjunga med. Det är uppenbart att Stainer hämtat inspiration hos de gamla mästarna som t ex Johann Sebastian Bach. Han var som fjortonåring, 1854, med om det första uppförandet av Matteuspassionen i England. I The Crucifixion kan vi märka en influens från Matteuspassionen i en del recitativ och inte minst i körens våldsamma utrop ”Crucify!” vars kulmen är lagt i samma ackord som Bach låter kören skrika ”Barrabas!”, (förbrytaren som Pilatus låter frige istället för Jesus).

I oratoriets första del representeras Jesus av en bassolist. I slutet representeras han i sina sju ord på korset av manskör. Överlag kan man märka en stor vördnad och värme för Jesu ömhet och kärlek till oss människor i Staniers musikaliska hantering av passionsdramat. En del bibelställen som t ex där man delar Jesu kläder eller hånfullt uppmanar honom att stiga ned från korset har fått lämna plats för större belysning av den kärlek som drev Jesus in i döden och det under han än idag kan göra med oss i den frälsning bara Han kan ge oss. I sats 9 sjunger så kören á capella texten från Johannesevangeliet 3:16-17, (ibland kallat Lilla Bibeln), som en underbar förklaring i hur starkt Gud älskar oss och varför Jesus kom till jorden. I brittisk tradition har Stanier låtit orgeln vara en viktig del i att beskriva stämningarna i allt från det mörkast dystra till strålande glans som exempelvis i sats 7 där tenorsolisten ståtligt förkunnar att Jesus är Konungen och orgeln fyller i med ett ”Amen” i tutti! I koralerna likaså illustrerar orgeln stämningen i versernas innehåll och verket slutar med en framtidsvisionär proklamation att kyrkans mål måste vara att vi, alla kristna, skall vara ett tillsammans i Jesus.