IN I STILLA VECKAN MED TRADITION OCH LIV

All text på det här uppslaget är hämtad ur boken Tradition och liv, som är skriven av Martin Modéus och utgiven på Verbum förlag år 2000.

* PALMSÖNDAGEN – IN I KAMPEN
Palmsöndagens berättelse om intåget i Jerusalem handlar – under den glada ytan – om Jesu inre kamp med sin uppgift. Jesus blir mottagen med jubel – men han visste redan då att hyllningarna skulle förvandlas till förbannelser bara några dagar senare. Från det att han gick in i Jerusalem kunde han inte ångra sig. Hans stora uppgift gick mot sin fulländ-ning. Palmsöndagen påminner oss inte om Jesu kamp mot sina motståndare, utan om hans kamp med sig själv.

* EN VECKA AV STILLHET
För Jesus själv var dessa dagar knappast någon stilla vecka. Eftersom han nu var i Jerusalem var ett stort intresse riktat mot honom, och han höll inte någon låg profil. Vid ett tillfälle rensade han upp i templet och körde ut alla som sålde offerdjur och alla dem som skötte växlingen till den speciella tempelvalutan. Hela tiden fanns provokatörer runt honom som försökte få honom att försäga sig så att man skulle kunna arrestera honom.

* SKÄRTORSDAGEN
På skärtorsdagskvällen skulle Jesus och lärjungarna äta den judiska påskmåltiden. Vid måltiden tog Jesus bröd och vin och gav åt sina lärjungar. Så här skulle kyrkan göra i fortsättningen, sade han när han räckte det till sina vänner. Detta var den första nattvarden.
I grunden är nattvarden en glädjemåltid där människa och människa möts tillsammans med Gud. Även om formerna i kyrkan oftast är stillsamma finns det en ton av glädje genom handlingarna och gemenskapen. Själva brödet är en liknelse för gemenskapens närhet.
Tro eller tvivel är inte det som avgör, utan att man räcker fram handen och tar emot Guds gåvor. Att ta emot brödet och vinet kan därför också vara en handling av överlåtelse till Gud.

* LÅNGFREDAGEN
På långfredagen spelas ondskans drama upp i koncentrerad form. En oskyldig döms till döden, och det är inte vilken oskyldig som helst utan Gud själv. När vi ser hans plåga så vet vi att Gud förstår hur människor kan lida. Guds kärlek är så uthållig att Gud går ända ned till bottnen av det onda, ända till själva döden. Men detta är inte bara ett lidande som vårt lidande. Framför allt är det ett lidande för oss. Långfredagen handlar om förlåtelsen, och Jesu död är tecknet på att Gud låter sig drabbas av det onda utan att slå tillbaka mot oss som gjort ont.

* PÅSKAFTON
Allt oftare ber människor om att få bli döpta i påsknattens gudstjänst. På samma sätt som i den första kyrkans tid går de först i dopskola under fastan, med samtal och reflektion kring livet och den kristna livshållningen.

* PÅSKDAGEN
På samma sätt som solen bådar ny dag bådar våren och påsken nytt liv, och vi kan lämna fastans eftertanke och stillhet bakom oss. Med tillförsikt och med förhoppning om att ljuset också skall lysa i våra egna liv tar vi emot den allt ljusare årstiden.

Jag tänker på min Herre
som alltid gjorde gott.
Den tack han fick för hjälpen
var spikar, hån och spott.

Han spikades på korset,
för vad han gjort och sagt.
Och folket ropa’ retsamt:
kliv ner om du har makt.

Men du blev kvar på korset,
du dog i maktlöshet.
Så klart att dina vänner
blev rädda då och smet.

Jag tänker på dej, Herre,
du känner all tortyr.
Du är där fångar plågas
och där förföljda flyr.

Du känner till all ondska,
du vet vad våldet kan.
Men du är ändå starkast
som döden övervann.

Din kärlek är det största,
det starkaste jag vet.
Du bär oss genom döden
till dej i evighet.

Margareta Melin