Språkcaféet känns som min familj

Språkcaféet i Partille församlingshem blivit en viktig punkt i tillvaron för Nafisa. -När jag kommer hit blir jag jätteglad. Jag har ingen familj här i Sverige, men det här känns som min familj.

För tre år sedan kom Nafisa till Sverige. I sitt hemland Afghanistan hade talibanerna hotat henne till livet och hon tvingades fly tillsammans med sina fyra ban. Flykten gick till Iran, Turkiet, Grekland och vidare upp genom Europa. De vandrade långa sträckor. Vid ett tillfälle gick de tre dagar utan mat och vatten. Medelhavet korsades i gummibåt.

Det var en strapatsrik resa för Nafisa som dessutom har hjärtproblem.
-Det var mycket svårt.

Nu bor hon i Sävedalen och lär sig svenska på SFI. Hon går även på Språkcafé där hon får öva på att prata svenska.
-Jag har fått många vänner här, säger hon och ler.

Hur är det för dig som muslim att komma till en kristen kyrka?
-Jag har respekt för alla religioner. Här tänker man inte på religion, säger Nafisa.

-Politik och religion pratar vi inte om, ifall det inte är någon som speciellt vill det, säger Eric Romell som är en av dem som är engagerad i Språkcaféet.

Vad driver dig Eric att hjälpa till på Språkcaféet?
-Att ha förmågan och viljan att hjälpa till. Älska din nästa som dig själv. Och så har jag fått en väldig massa trevliga människor som vänner, säger han och ler.♦


Text och bild:
Maria Lokrantz
Texten publicerades i kyrkobladet, aug 2017