Efter 21 år som präst i Svenska kyrkan i Partille och under de sista tio åren i Öjersjö är det dags för Anders-Petter att gå i pension. Men att gå i pension för denne man betyder inte lata dagar i hängmattan och boule med kamraterna. Nej, nya uppdrag och äventyr väntar runt hörnet. Men mer om det senare i texten.
När Anders-Petter kom till Furulunds församling 2001 var det invigning av den då nybyggda Furulundskyrkan. Sedan dess har det blivit ytterligare en till uppstart och invigning av Öjersjökyrkan. Kyrkan mitt i byn i samhället Öjersjö, ett samhälle där inflyttningen och utvecklingen varit stor under de tio år som kyrkan funnits.
Söndagen den 18/9 var det dags för 10-års jubileum. Detta uppmärksammades nästan exakt på dagen sedan den invigdes 17/9 2012. Det blev ett fint jubileum med samvaro, minnen och musik. Vid invigningen avskedspredikade Anders-Petter Sjödin och ”stafettpinnen” lämnades över till nyanställda prästen Joel Göranson. Foodtrucks fanns uppställda för att kunna köpa lunch och det bjöds på tårtbuffé, kaffe och saft.
Mycket har hänt under dessa 21 år som Anders-Petter varit verksam i församlingen. Att vara med och starta upp en ny kyrka inom Svenska kyrkan är inte så vanligt. De flesta kyrkor har en lång historia. Anders-Petter berättar att han kände en kallelse att bygga upp en kyrka i Öjersjö samhälle. Men det fanns ingen budget och ingen lokal. Man hade en del verksamhet, Gudstjänster och rytmik på Kåsjögården och även i golfklubbens lokaler.
Det gick ut en förfrågan till boende i Öjersjö om de ville ha en kyrka och gensvaret var mycket starkt. Man frågade vad de ville göra med kyrkan och fick svaret. Någonting för barnen. För det fanns inget för dem och inflyttningen av barnfamiljer var och är även idag stor.
Sedan fick vi ett erbjudande från Saronkyrkan om att köpa platsen där idag Öjersjökyrkan växt fram. Då fanns där bara torpet från 1850-talet och kyrkorummet/samlingssalen. Det hade tidigare mest bara använts som lägergård och hyrts ut av Saronkyrkan. Nu gick det snabbt och bara två veckor efter att vi fick nyckeln var det dags för invigning, berättar Anders-Petter. Vid invigningen kom det hela 400 besökare.
I början var det många volontärer som jobbade för att få ihop det hela. Men glädjen och engagemangen kring kyrkan har varit stort. Sedan har det hänt mycket i kyrkans verksamhet och lokaler. 2020 var utbyggnaderna färdiga till hur kyrkan ser ut idag. Välbehövligt med dessa nya lokaler och arkitekturen är finstämd till de tidigare byggnaderna och naturen runt omkring. Det skulle då ha varit en fest, men på grund av pandemin blev det inte av. Så tioårsjubileumet blir även firande av detta.
Jag frågar Anders-Petter om vad som varit viktigt för honom i hans arbete. Han svarar att det har varit att bygga upp församlingen, arbetslaget och samarbetet. -Jag är en entreprenör i själen. Jag kommer att sakna mitt arbetslag. Jag har fått förmånen att jobba med de finaste människorna, alla med olika gåvor och personligheter. När man jobbar i samma församling under så många år som jag gjort har man fått så många starka relationer. Jag har fått följa många familjer i livets olika skeenden. Sorgesamtalens förtrolighet, att få det spontana förtroendet. Att få se två kyrkor växa starkt och samverka.
Vad är dina ledord i ditt arbete? – Att söka Guds ansikte, hans närvaro och ledning. Att vara nära Gud och människorna, vara autentisk och ta sig tid att lyssna. Hoppet och framtidstron. Att kyrkans storhetstid ligger framför oss och inte bakom oss. Kyrkan är inget konkursföretag. Utan visioner går folket under.
Något extra härligt minne du vill berätta om? – De starkaste ögonblicken är när man ser tro och hopp tändas hos en människa, oavsett om det är en konfirmand eller en 100-åring.
Det var just det som hände på en Alpha kurs. Alpha kurs är en undervisnings- och samtalsgrupp för människor som söker, vill veta mer och diskutera meningen med livet och kristendomen. Ungefär som att konfirmeras som vuxen. - Det var på en Alpha kurs jag såg detta hända hos denna 100-åring. Att tron och hoppet tändes hos just denna människa.
Vi återgår till där vi startade, att gå i pension behöver inte betyda hängmatta och korsord. Redan om några veckor åker Anders-Petter och hustrun Pamela till Tanzania på missionärsuppdrag. Anders-Petter kommer att undervisa nya präster i bibelämnen, mission och pastorala ämnen. Pamela som är psykoterapeut kommer att handleda sjukvårdspersonal på ett sjukhus. Tre månader kommer de att vistas där. Sedan hem igen och leka med barnbarnen. Sedan väntar en resa till Kalifornien. Därefter hem igen till barn och barnbarnen. Sedan väntar en seglats från Cypern till Israel.
Att arbeta i Tanzania är inte något nytt. De jobbade där som missionärer under 5år på 90-talet. De byggde upp en barnby i Tanzania, borrade efter vatten, startade upp en skola, en skola med utbildning av präster. Därefter har arbetet tillsammans med samhället där fortskridit. Det är ett vänstift med Furulund/ Öjersjös församling. Vänförsamlingarna har haft tät kontakt och teologisk distansundervisning. Det har varit många återkommande besök i Tanzania och människor därifrån har kommit hit till oss på besök. Bland annat vid invigningen 2012.
Så entreprenörskap, undervisning, mission och upptäcktsresor väntar den nyblivna pensionären.
Slutligen, vad kommer du att sakna mest? – Arbetslaget, volontärerna, alla kontakter genom förrättningar.
Det är vänner och minnen som består. Jag är nog den lyckligaste prästen på jorden!