Möt Sarah Moberg

När började du jobba i Partille församling?

– Jag har jobbat här i Partille församling i två år och innan dess fyra och ett halvt år i Sävedalen.

Vad gör en Diakon?

– En diakon stöder människor i olika livssituationer. De flesta diakoner arbetar i en församling, men som diakon kan du även arbeta inom exempelvis sjukhuskyrkan. Diakoner jobbar med människan och omvårdnad. Vi är ett praktiskt stöd vid till exempel förlust av anhörig eller andra livskriser. Vi kan leda grupper i församlingen, själavårdssamtal, sorgegrupper, ordna hembesök, gemenskapsträffar för äldre, andakt på äldreboende, arbeta med asylsökande och ensamkommande barn. Vi samarbetar med prästen vid mässor i kyrkan, håller förbön, läser texter och medverkar vid nattvarden. 

Medmänskliga samtal är en viktig del av arbetet som diakon. Vi finns som ett komplement till sjukvården och psykologen. Till oss kan man boka tid för samtal och det är gratis. Vissa kommer bara en gång när de behöver prata om något som hänt i livet, vissa under en period eller en gång i halvåret. Vi har även de som kommer regelbundet under flera år. Vi ser till vad varje människa efterfrågar och behöver. Vi jobbar ju inte som psykologer, utan man får se det som medmänskliga samtal och som friskvård för själen. Just det tror jag att många människor uppskattar. Att få helhetsperspektivet. Att ta sig tid, att i samtalet få prata om hela sitt liv och inte bara avhandla det man just sökt för, som inom sjukvården.

Man kan säga att diakoner är en länk mellan kyrka och samhälle och vi har ofta kontakt med socialtjänst, sjukhus, arbetsförmedling, försäkringskassa och ideella organisationer.

Vad gör du på jobbet?

– Vi diakoner som jobbar i Partille församling har olika inriktning. Jag jobbar främst mot ungdomar. Jag sitter även som vice ordförande för och jobbar med f.d. RIA, Hela Människan, som är en organisation med socialt arbete som drivs gemensamt av kyrkorna. Hela Människan har ett genomsnitt av 20 besökare per dag. Här finns frukost eller lunch varje vardag för våra medlemmar. De som är bostadslösa har möjlighet att få duscha. Att få nya rena, varma kläder och tvätta de smutsiga. Vi kan hjälpa till med det praktiska som att söka fonder, skriva ut papper, följa med till olika myndigheter som socialen och vårdcentralen. Just att se människan och föra ett samtal. Vi fungerar inte som en kontrollerande instans utan finns här för att hjälpa.

Jag är ledare för Level-Up en grupp för barn i åk. 4–5. Jag håller i en Konfirmandgrupp och en ungdomsgrupp. I alla dessa grupper arbetar jag tillsammans med pedagoger eller präster från församlingen. Det är en varierande tjänst med många olika möten. 

Vi gör även punktinsatser med insamlingar som ”Jul till Fler”. Där samlar vi in julklappar och presentkort till barn i familjer som har det tufft ekonomiskt. I detta projekt samarbetar vi med ICA Maxi Partille som skänker matkassar till dessa familjer.

Vad har du för utbildning och vad har du gjort tidigare? 

– Jag älskar att resa och har bott och jobbat i många olika delar av världen. Efter gymnasiet åkte jag i väg som aupair till USA och det gav mersmak av att se världen. Jag bodde hemma och jobbade som vikarie i omgångar för att finansiera att kunna åka i väg som volontär. Jag har varit volontär i Västindien- Trinidad- Tobago, Thailand, Sydkorea och Rumänien. Där har jag jobbat på barnhem, med människor med funktionsvariationer, ungdomar och gatubarn. Informationen om dit jag skulle åka och utbildning var oftast väldigt knapphändig, nästan obefintlig. Så jag kastades ut till dessa barn och fick bara göra det bästa av situationen. 

Har du något speciellt minne från den här tiden?

– Ett minne som bitit sig fast lite extra från den här tiden är när jag var i Rumänien. Jag jobbade som ”husmamma” och bodde i en lägenhet tillsammans med 6-8 gatubarn som fått en plats på barnhemmet. Det var små barn upp till fyra år. De som drev barnhemmet hade flera olika hjälpverksamheter. De förespråkade aga. Närhet och anknytning till barnen var förbjuden. Man skulle inte hålla barnen i famnen när man matade dem, utan hålla distans. Men jag var själv med barnen och ville inte lyssna på deras uppfostringsmetoder. Jag tyckte att det var fruktansvärda förhållanden för barnen och försökte ge dem en ljusglimt, ett minne av att det finns människor som bryr sig. Jag var bara där i tre månader och det kändes hemsk att lämna dem åt sitt öde och där finns minnen jag bär med mig än idag.

Efter tiden i Rumänien läste jag till socialpedagog. Jag ville fortsätta att jobba med barn och människor, men jag kände att jag behövde och ville ha en utbildning.

Hur kommer det sig att du valde yrket Diakon?

– Det var egentligen under utbildningen till socialpedagog. Där ingick en tio veckors praktik som jag gjorde på ett barnhem, denna gång i Sverige. Alla instanser jobbar efter olika metoder och dessa jobbade med belöning och bestraffning. Jag tyckte att det var en hemsk metod och det väckte tankar hos mig om hur jag vill jobba.

Jag jobbade därefter under två år på en gymnasiesärskola och fortsatte att grubbla på mitt yrkesval.

Jag har varit troende i hela mitt liv och jag ville ju kunna prata om det och jobba efter min tro. Då kom jag i kontakt med diakoniyrket och tänkte att det skulle kunna passa mig. För att kunna utbilda sig till diakon behöver man en grundutbildning i botten, som till exempel socionom eller sjuksköterska och det hade jag i min utbildning som socialpedagog.

Jag gick svenska kyrkans grundkurs som man behöver läsa om man ska jobba som diakon inom kyrkan. Jag erbjöds ett halvårs tjänst som volontär på Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem via Svenska kyrkan. Jag var värdinna, serverade frukost och hjälpte till. Där jobbar man med utbildning inom tro, dialog mellan olika religioner och man får besöka historiska platser. Det var väldigt intressant arbete och jag kände att jag kommit rätt. Därefter började jag diakoniutbildningen i Bräcke i Göteborg. 

2010 hade jag fått klart med en tjänst i Lundby församling och vigdes till diakon.

Har du något partytrick eller något som folk inte vet om att du kan?

– Jag har läst teckenspråk ett halvår på Tidaholms folkhögskola. Jag bodde då på ett slott! Det är roligt att kunna lite teckenspråk, men det var länge sedan, så tyvärr har jag glömt mycket. Men sångtexter har framför allt fastnat. Så om du vill kan jag sjunga en sång för dig på teckenspråk! 😊