Meny

Hej och snart - Glad påsk!

En hälsning från Carin Zetterberg, kyrkoherde

Tiden går så fort...
När förra Vetekornet kom var det vinter, advent stod för dörren och vi hade ingen aning om att det skulle bli så lite snö. Vi visste inte om något coronavirus heller. Nu när vi blickar tillbaka vet vi hur det blev och så är det med mycket här i livet. Det är
först i efterhand som det går att konstatera, så här blev det eller åtminstone så här har det påverkat mig.

Inför påsken, då för nära 2000 år sedan när Jesus och hans lärjungar gick till Jerusalem hände mycket som kom att påverka, inte bara då utan genom tid och rum. Jesus som var jude hade växt upp med att påsken var den viktigaste högtiden då man firade befrielsen ur slaveriet i Egypten och vägen mot det förlovade landet.
Påskmåltiden var och är fortfarande för den judiska traditionen en viktig påminnelse om detta. När Jesus samlade sina lärjungar inför det som kom att bli hans sista påsk gjorde han en ny tolkning av den befrielse som man skulle fira minnet av. Han gjorde det för att han var den enda som visste vad som skulle komma. Att han skulle dö men uppstå för hela mänsklighetens skull. Befrielsen skulle bli en möjlighet för alla inte bara det judiska folket och han ville berätta för
lärjungarna på ett sätt som skulle få dem att minnas detta.

Den tredje bägaren som dricks under den judiska påskmåltiden går under namnet ”välsignelsens bägare” och det mellersta av de tre bröden matza som äts är en symbol för påsklammet. Lammet som offrades då innan uttåget ur Egypten för att dödsängeln skulle gå förbi de dörrar som hade blod från lammet struket på dörrkarmen. Nu sade Jesus till sina lärjungar om brödet att ”detta är min kropp” och om bägarens vin ”detta är mitt blod”. Jesus blev det påsklamm som offrades för att befria oss, förlåta oss och öppna vägen till evigheten hos Gud efter vår tid här på jorden. Jesus sista måltid blev den första nattvarden och hans ord och nya tolkning hör vi sägas genom instiftelseorden varje gång vi firar nattvard.

Det är stort och svårt att förklara det Jesus gjorde men genom alla tider
har minnet av detta mirakel firats särskilt under påskens högtider.
Här i Ovansjö och Järbo församlingar låter vi både ord och ton hjälpa oss att
komma nära i tanke och hjärta. För mig betyder just den kombinationen med ord och ton väldigt mycket. Jag är så tacksam för att även i år sjunga ”Jesu sju ord på korset”. I år sjunger jag tillsammans med Mia Wängelin till Linda Hanssons ackompanjemang på långfredagen i Järbo kyrka.

Allt gott och välsignade dagar önskar jag er alla!

/Carin Zetterberg, kyrkoherde.