Anders Sjöberg, välkommen hem

Nyhet Publicerad

Brevet hem, Signerat Anders Sjöberg

Efter att ha varit på resa, är det skönt att komma hem. Jag var tre år när vi flyttade från Enköping till Kungsgården, som familj. Vårt hem blev lägenheten ovanpå läkarmottagningen som låg mitt emot dåvarande Shell macken, nu Wahlmans däck. Pappa började arbeta där som provinsialläkare, som det hette då.

 

Efter tredje klass i Kungsgårdens skola var det dags för flytt igen, nu till Hammarby, och dåvarande Kopparfors AB, blev ny arbetsplats för Pappa. Mamma hade då också börjat arbeta som läkare för kommunens alla sjuk/ålderdomshem.
För mig själv blev det tre år i Gästrike Hammarby byskola och sedan tre år på Hedängskolan i Storvik. Kanske inte som den mest skötsamma eleven. Men som konsekvens lärde jag mig: Det aldrig är ”kört”, det går alltid att få börja om. Ett förhållningssätt jag önskar dela med mig av idag: Det finns inga hopplösa fall.
Utifrån vad min bakgrund lärt mig vill jag förmedla tro, hopp och kärlek till mina medmänniskor.

Efter utgånget högstadium, ville jag ge mig ut i världen, och så blev det. Som första anhalt blev det fortsatt utbildning, på folkhögskola och universitet, sedan följde lärartjänster först på folkhögskola och sedan på högskola. Jag arbetade faktiskt 14 år i Uppsala, med att utbilda präster i att läsa, förstå, uttolka, och förmedla budskapet i Bibeln. Ibland när jag lyssnar på predikningar idag, känns det som jag inte lyckades så bra med detta uppdrag. Men det är ju skillnad på att ”lära ut” och att ”lära in”. Att ”lära in” är ju allas vårt personliga ansvar.

Jag var mycket ofta på resande fot både i Sverige och utomlands, under denna tid. Och eftersom jag under både min egen utbildning, och min tid som lärare mer och mer kom att inse det djupa samband och konkreta kontinuitet som finns mellan Judisk tro och Kristen tro, så blev allt oftare mitt resmål Israel, för att få lära mig mer om detta. Blev under dessa år, kallad ”vagabond” av mina vänner.

Därför var det också helt naturligt för mig att börja arbeta som reseledare och fri föreläsare, i Israel, när tillfället gavs. En uppgift jag kombinerade med att vara ute och sjunga som trubadur med ett kulturprogram om Dan Anderssons tro, liv och diktning. Detta mångfasetterade jobb hade jag i sammanlagt åtta år. Men på grund av Corona, blev detta arbete som fri föreläsare, reseledare och trubadur omöjligt att genomföra, på grund av restriktioner, ”Look down” och inreseförbud. Hela resebranschen stannade ju helt upp för ett år sedan.

Då återvände jag hem. Jag fick så ett tips att höra av mig till kyrkoherdarna här i min hembygd om det fanns behov av hjälp. I Ovansjö församling fanns plats för mig. Den församling jag flyttade till som treåring, återvände jag nu alltså till som sextiotreåring. Jag kände mig hemma, efter 60 år av resande och medföljande livserfarenheter. Detta har medfört att jag från den 1:a januari innehar en fast komministertjänst i Ovansjö-Järbo pastorat. I denna funktion har jag redan hunnit möta många av er församlingsbor i sorgesamtal, dopsamtal, vigselsamtal och gudstjänster. Det har då varit så värmande att höra så mycket gott om vad mamma och pappa fick göra i bygden, och så roligt att ha fått återse några av mina gamla klasskompisar från högstadietiden.

Jag hoppas dock och ber att situationen snart ska öppnas upp. Så att vi ska kunna få mötas på ett mer konkret sätt i både samhällsliv och församlingsliv. Jag har mitt tjänsteställe i Storviks kyrka, med speciellt ansvar för arbetet i Hammarby och Storvik. Att jag i Hammarby växte upp i det hus där den legendariske Prosten Carl Adolf Murray bodde under de avslutande åren i sitt liv – det förpliktar. Han är en stor förebild för mig. Ser fram emot att möta er alla. Nu när jag kommit hem.

/Anders Sjöberg, präst