Foto: Louise Larsson

Adventstid – en förberedelsetid inför julen, ett ljus i taget... ett för varje advent

Nyhet Publicerad

Glad Advent, God Jul och ett Gott Nytt År! /Carin Zetterberg, kyrkoherde.

FÖR MIG ÄR DET MÅNGA PSALMER OCH SÅNGER

som hör den här tiden till. En som följt mig sedan barnsben och som betyder mycket för mig och kanske också för dig är psalm 121 som börjar med orden

”När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå...”

Det är en sådan som jag gärna vill både sjunga med i själv och höra i luciatåg, termins-avslutningar med skolelever eller på midnattsgudstjänst och julotta. Psalmens ord får mina tankar att vandra iväg. Jag vill till stallet gå... inte måste och inte tvingas utan jag vill gå – mitt eget beslut.

Jag tänker på herdarna som var ute på Betlehems ängar och vaktade sin hjord. Det skulle bli som vilken natt som helst. Hålla elden brinnande för att hålla rovdjuren borta, turas om att sova, sitta vid elden och värma sig och prata tillsammans där i ljuset från de fladdrande lågorna. Så händer det oväntade och säkert skrämmande – att Herrens ängel står framför dem där mitt i natten. Men ängeln lugnar herdarna och säger ”Var inte rädda” och herdarna vågar lyssna och tro på att det är tryggt trots att en vanlig natt blivit så annorlunda. När ängeln försvunnit vill herdarna gå in till Betlehem och se det som hänt, det som ängeln berättat om. De måste inte gå, de tvingas inte gå utan de vill gå – deras eget beslut.

Så tänker jag på oss, hur olika våra vägar till julens budskap kan vara. Hur hittar vi fram till Guds son i vår tid?

Kanske skulle vi kunna vila lite extra i berättelsen om herdarna. Om hur en vanlig stund helt utan förvarning blev en mötesplats mellan himmel och jord. Att det är ett möte som Gud vill ge varje människa i alla tider. Det som blev möjligt genom det lilla barnets födelse i Betlehem en natt för så länge sedan.

Guds barn visade och fortsätter att visa oss en mötes plats mellan himmel och jord – Guds ovillkorliga kärlek till oss människor. Inte en kärlek som tvingar oss att tro på att den finns, låser in oss till vi erkänner att det kan låta rimligt eller kräver av oss att vara perfekta i allt vi gör. Nej, julens budskap visar vägen till det möte som är lika oskyldigt som ett barns blick, lika rättframt som ett barns frågor och lika självklart kärleksfullt som när vi vuxna möter det lilla barnet med en särskild varm och trygg röst tillsammans med ett mjukt leende.

Jag vill till stallet gå... inte måste och inte tvingas utan jag vill gå – och när jag vill, när jag går, behöver jag inte vara rädd. Det handlar om ett möte mellan himmel och jord. Det lilla barn som föddes en julnatt för länge sedan var en kärleksgåva från Gud som kan födas i våra hjärtan när som helst. Och som gåvan beskrivs i julevangeliet är den ”en stor glädje, en glädje för hela folket.”

Därför är det med varmt hjärta jag vill säga…
Glad Advent, God Jul och ett Gott Nytt År!

/Carin Zetterberg, kyrkoherde.