Ord på vägen

Livets gåva och gräns

Fastan ger Jesu intåg en annan ton

Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! (Matt. 21:9)

 

Årets passionsläsningar är hämtade från Matteusevangeliet. Det gör att palmsöndagens evangelieläsning är densamma som på första advent vars stående evangelium också kommer från Matteus. Vid båda tillfällena är det Jesu intåg i Jerusalem på en åsna – en av Bibelns kändaste berättelser – som är i fokus.

Men tonen och sammanhanget är två olika: vid första advent är det julens glädje och förväntan som nalkas, med Betlehems stall, änglasången och herdarnas hyllning som mål. På palmsöndagen – tröskel mellan fastan och Stilla Veckan – är det korset, smäleken och döden på Golgata som hägrar. Det är sammanhanget som ger palmsöndagens evangelium en helt annan, dovare ton. Ändå visar det hur motsägelsefullt nära Jesu högsta och lägsta stund är varandra. Men det är just den motsägelsen som hela den kristna tron bygger på: en tro som över huvud taget är full av motsägelser och paradoxer som likväl gör det möjligt för oss att tro.

Men trots detta är det inte Golgata och dess kors som är vårt mål därför att den som där lider och dör inte är en dödlig människa enbart – utan Gud själv. Därför finns det en fortsättning och det är den som är målet för vår fastevandring – den Tomma Graven och änglarnas glädjerika ord: "Han är inte här, han lever!" (Matt. 28:6/Sv.Ps 742).

Detta är vare sig myt eller historisk kuriosa. Det handlar om Jesus och det handlar om oss. Genom dopet har vi fått löfte om en fortsättning också för egen del där vi får dela Jesu gudomliga liv med honom, både här och nu och vid tidens slut. "Då skall ingen död, ingen klagan och ingen smärta finnas mer. Ty det som en gång fanns kommer då vara borta." (Upp 21:4)

 Peter Fransson, komminister