Två gånger i veckan är det träning i fotboll i Roslagskulla IF för Oskar Dyrke, 26 år. Fotboll har alltid varit, och är, en stor del av hans liv. Redan som liten började han och tvillingbrorsan Lukas på fotbollslekis. När det var dags för skolstart drog deras pappa Mats Dyrke ihop ett lag med killarna från klassen och parallellklassen.
– Vi har alltid spelat fotboll med pappa. Han var vår tränare för laget i alla år, säger Oskar Dyrke.
Fotboll var viktigt för Mats Dyrke som själv växte upp med sporten.
– Han har spelat med nästan alla klubbar här i kommunen, på både junior- och seniornivå. Alla föreningar vet vem han är, säger Oskar.
När han och hans bror blev tolv gick de över till IFK Österåker.
– Då var pappa tyvärr redan så sjuk så han var bara med på uppstartsmötet och någon träning.
Trots det lyckades Mats Dyrke göra avtryck.
– Han införde att alla i laget skulle stanna och duscha i omklädningsrummet efter träningen. Det gjorde att vi fick en så otroligt bra sammanhållning i laget. Vissa kvällar kom vi hem först halv elva, trots att träningen slutade sju, för att vi satt kvar och pratade så länge, säger Oskar.
Han beskriver sin pappa som rolig och lekfull.
– Vi är fem kusiner i samma ålder och det bästa han visste var att vara med oss. Han var intresserad av ungdomar, såg till att alla mådde bra och mina kompisar tyckte om att prata med honom. Många i vårt gamla fotbollslag bodde nästan hemma hos oss för det fanns alltid så mycket att göra. Pappa var väldigt delaktig, men han visste samtidigt när han skulle hålla sig borta.
Oskar var bara 13 år när hans pappa gick bort i cancer.
– Dagen efter att pappa gick bort var jag och brorsan på fotbollsträningen igen. Att det var som vanligt var precis vad vi behövde. Alla är olika, men för mig var det viktigt att jag behandlades som alla andra i laget och i skolan, även om min pappa hade dött.
Oskar berättar att han var den som reagerade mest av alla när hans pappa dog.
– Jag gick till BUP och pratade. Längre fram, i gymnasiet, gick jag till en präst. Jag har också väldigt bra kontakt med mamma och vi pratar mycket.
När Mats dog startades Mats Dyrke cup av Mats föräldrar och två av hans bästa vänner med syfte att spela fotboll till Mats minne.
– Varje år i maj, kring pappas dödsdag, spelar vi cupen och under prisutdelningen håller farmor alltid tal och berättar om pappa. Han arbetade som kurator och var mån om att alla ungdomar skulle få idrotta.
Cupen gjorde det även möjligt att samla in pengar till Mats Dyrke fotbollsfond där barn under 18 år har kunnat söka stöd för att ha råd att spela fotboll. Ungefär 200 barn och unga har fått hjälp genom åren. Men när pandemin kom tvingades cupen att ta paus och med tiden togs ett beslut om att lägga ner fonden.
– Vi använde pengarna som var kvar till att sponsra Sjökarbyskolan med en fotbollsplan som fått namnet Dyrkevallen. Pappa jobbade på skolan ett tag och jag och mina syskon har alla gått där, säger Oskar som nu fått ta över ansvaret för att dra igång själva fotbollscupen igen.
Hans pappas engagemang är en av anledningarna till att Oskar själv valt att arbeta inom skolan med barn och unga och att han utbildar sig till idrottslärare.
– Pappa var så viktig för mig. Hans intressen har gått i arv och jag kan även använda mina erfarenheter av att pappa gick bort så tidigt i mitt arbete med barnen, säger Oskar Dyrke.
Han blir påmind om sin pappa nästan varje dag.
– Mitt efternamn är ganska ovanligt och det är alltid någon kollega eller elevs förälder som har koll på vem Mats Dyrke var eller hade honom som kurator. De brukar fråga hur vi är släkt och berätta om hur härlig han var. För mig är det en bekräftelse på att min pappa var en bra person.
Text: Mia Sjöström