Foto: Elliot Elliot

Jag minns min pappa

Våren efter att Susannes pappa dog i en plötslig hjärtinfarkt fick hon syn på en fjäril som flög förbi i trädgården. – Just den här fick mig att stanna upp. Den var speciell; den fick mig att tänka på min pappa. Fjärilen finns nu med på den urna hon skapade efter sin pappas död. – Jag vill med färg och form ge tröst, hopp och styrka till de anhöriga – allt det jag saknade när vi begravde pappa.

Det har gått femton år sedan dagen då hennes mamma ringde och berättade att hennes pappa troligen var död och att ambulansen var på plats. 

– Det visade sig att han hade dött i en plötslig hjärtinfarkt bara 66 år gammal. Det var traumatiskt och plötsligt och jag tog första flyget ner till dem i Halmstad, säger Susanne Appel.

Hon var nära sin pappa och de umgicks mycket. 

– Min pappa och jag hade ett särskilt band. Vi älskade att resa tillsammans och gillade att bolla kreativa idéer med varandra. 

 

När familjen skulle ordna med begravningen på begravningsbyrån tyckte Susanne att det kändes som om utvecklingen hade stått still sedan hennes farmor begravdes. 

– Pappa älskade livet, sin familj, att resa och umgås med vänner. Han uppskattade färg, form och mode, men allt vi kunde välja på hos begravningsbyrån kändes hårt, opersonligt och traditionellt. Det fanns inget som passade pappa. 

urna med fjäril
Foto: Elliot Elliot

Där och då väcktes den första idén till en ny sorts urna. 

– Jag ville med färg och form ge tröst, hopp och styrka till de anhöriga – allt det jag saknade när vi begravde pappa.

Tiden gick och våren efter det att Susannes pappa dog fick hon syn på en fjäril som flög förbi i trädgården. 

– Jag har ju sett många fjärilar i mitt liv, men just den här fick mig att stanna upp. Den var speciell; den fick mig att tänka på pappa. Sedan dess stannar jag alltid upp när jag ser en fjäril. 

När hon blev mamma några år senare bestämde hon sig för att inte gå tillbaka till sitt dåvarande arbete efter föräldraledigheten utan istället satsa på sitt eget designföretag på heltid. 

– Mitt första uppdrag till mig själv var att skapa urnan. För mig var det viktigt att den var snäll mot naturen och helt biologiskt nedbrytbar. 


Hon skapade en vit klotformad urna med ett färgat sidenband runt om.

– Jag ville att den skulle vara både vacker, enkel och personlig och därför kan man välja färg och text på sidenbandet. Precis som att min pappa var alldeles speciell för mig så är alla andras anhöriga helt unika, säger hon. 

Hon hoppas att urnan, som hon döpt till Tellus, kan både hedra den som dött och hjälpa de som är kvar. 

– Avsked är viktiga för mig och det sista pappa lärde mig är att döden inte är farlig utan rofull och en naturlig del av livet. Fjärilen på urnan är en symbol för att livet är föränderligt och den kan man ta med sig hem som ett minne av den avlidne, säger Susanne Appel och fortsätter:

– Pappa var den kärleksfulla, modiga och stöttande som alltid sa ”kör”! Jag hade inte vågat satsa på det här om jag inte hade fått med mig det modet från honom. 


Text: Mia Sjöström