Konfirmandåret – vilken resa!

Nyhet Publicerad

– Resan, det var det bästa! Svaret kommer snabbt, det är ingen tvekan om att besöket i Rom var konfirmandårets höjdpunkt för Smilla Tendahl. Läs mer.

– Resan, det var det bästa! Svaret kommer snabbt, det är ingen tvekan om att besöket i Rom var konfirmandårets höjdpunkt för Smilla Tendahl.

– Jag hade hört att det skulle vara en rolig resa och den levde upp till mina höga förväntningar, säger Smilla. Vi gick massor och fick se och uppleva jättemycket med hjälp av två svenska guider. Jag hängde mest med mina vanliga kompisar, men jag hann också snacka lite med dem jag inte kände så bra.

Sedan 2015 har konfirmanderna på Orust rest till Rom under konfirmand­året. I år var de runt 80 personer på resan. Initiativtagare till konfirmation med pilgrimstema är Egil Midtbö, pilgrimspräst.

– Det är så roligt att få vara med dessa fina ungdomar, säger Egil. Under resan till Rom behöver vi ge ungdomar­na ett stort förtroende och det gör vi också. Då är det fantastiskt att även få det förtroendet tillbaka.

– Konfirmandledarna känns inte som lärare, de är nästan som en av oss, säger Smilla. Särskilt de unga ledarna, de som konfirmerades förra året.

– Jag skulle nog kunna tänka mig att bli ledare nästa år. Det vore roligt att få upp­leva allt en gång till och se om man tänker annorlunda nästa gång.

Viktigt med läger

– Att åka på läger är väldigt roligt, säger Margareta Martinsson, som är församlingspedagog och en av konfirmand­ledarna.
– Gemenskapen är så härlig, att vara tillsammans hela dygnet, äta ihop och ha tid att prata. Under året träffas konfirmanderna en gång i månaden.
– Träffarna är olika, säger Smilla.
Vi har gjort en pilgrimsvandring här på ön, då vi gick från en kyrka till en annan. Det var kul. Annars är det en blandning av aktiviteter. Vi har varit i kyrkan, sjungit och spelat teater eller bara suttit och pratat om olika saker
– Vi upplever att vi får många goda samtal med ungdomarna, säger Egil.

Ungdomarnas egna val

– Konfirmation nuförtiden är annor­lunda, säger Margareta. När jag konfirmerades träffades vi varje lördag, fick undervisning från bibeln, hade läxor och förhör. Alla ”gick och läste”, det var inget man funderade på. Ungdomar idag har så många val, konfirmationen blir en aktivitet att välja bland andra.

– Jag vet inte riktigt varför jag valde att konfirmeras, säger Smilla. Det verkade kul. Jag har gått på miniorer och så, men har annars inte varit så mycket i kyrkan.

– Konfirmandtiden är ofta ungdomarnas första kontakt med kyrkan, säger Egil. Vi vill fortsätta vara en mötesplats även senare.

– Det är också roligt att få möta konfirmandernas föräldrar, de av våra medlemmar vi inte ser så ofta i den vanliga verksamheten, fortsätter han.
Jag upplever att många är tacksamma när vi som kyrka lyckas kommunicera med deras ungdomar.

– En av kyrkans stora uppgifter är att erbjuda gemenskap, säger Margareta. Under konfirmandtiden har vi fokus på varandra, det handlar inte om en fotbollsserie vi ska vinna eller ett instrument vi ska bli bra på. 

Och Gud då?

– Jag vet inte riktigt vad jag tänker om Gud, säger Smilla.
– Jag hoppas att ungdomarna vågar bejaka den andlighet som finns i alla oss människor, säger Margareta. Att få uppleva stillhet och få tid till eftertanke. Att för en stund inte vara beroende av allt omkring, släppa mobilen och ta ur hörsnäckorna. Bara vara tyst, eller prata med någon. Det är ett behov jag tror att
vi behöver bejaka. Ett erbjudande, något att ta med ut i livet.

– Jag har fått lära mig en massa om Gud, säger Smilla. Vi har pratat mycket med ledarna och varandra under året.
Det har funkat, jag har känt mig trygg att göra det. Och ledarna har varit tydliga med att sen måste jag tänka själv.

Text: Ingrid Eliasson