Här kommer du ha det bra, nästan viskar jag hoppfullt när Jesusbarnet försvinner ned i den vita frigoliten. Men Jesus ser inte ut att helt lita på det. Förmodligen vet han lika bra som jag att det är både kallt och dragigt i vårt vindsförråd. Och oavsett det, hur kul är det att spendera drygt elva månader i, ett visserligen figur-utskuret utrymme, men ändock i en jullåda bland tomtar, juldukar, förskolealster med stjärnor på och ett par redan ihoptrasslade ljusslingor.
Vill vara kvar i det fria
Du har ju Maria och Josef, och herdarna och vise-nissarna som sällskap i alla fall. Och ett blandat utbud från Nordens ark, försöker jag övertyga mig själv. Men Jesus ser ut att mycket hellre vilja vara kvar i det fria. Och jag förstår det. Jag känner mig inte heller helt redo att släppa julen, bara sådär.
Både tulpaner och semlor
För det blir ju märkligt mörkt. Adventsljusstakarna är borta och julgransljusen lyser med sin frånvaro. Och trots att både tulpaner och semlor redan vittnar om att ljusare tider kommer så känns det lite sorgset och tungt att städa undan julen. Tänk om det ändå skulle gå att plocka undan julkrubban, och behålla ljuset och hoppet den berättat om?
Extra påfrestande
Det sägs att januari och februari för många är extra påfrestande månader. Julen och helgerna kan tära på både relationer och ekonomi. Ibland blir sådant som sägs också sanningar vi tror att vi inte kan påverka. Kyrkans tro är att hoppet bor också i det som verkar dömt att misslyckas, och att det svåra kan bli, om inte lättare så i alla fall mer uthärdligt om det delas med någon. Därför finns vi präster och diakoner tillgängliga, både här på Orust och på andra håll, som samtalspartners om livet och tron och allt annat. Det är en del i vår uppgift som kyrka, och ett erbjudande till dig oavsett om du är medlem eller inte.
Får lov att stanna upp
Under kyrkoåret är söndagarna mellan trettondedagen och fastan en tid när vi får
stanna upp inför vad det innebär att Gud har blivit människa. I en julpsalm sjunger vi ”Evige Fader, evig är din strålglans. Evigt är ljuset från Betlehem.” Det är också hälsningen in i tunga vintermånader: julen är slut, men ljuset finns kvar. Ljuset som mörkret inte kan övervinna. Julkrubbor i all ära, men den enda krubba Jesus egentligen vill bli inbjuden till är ditt och mitt liv.
Nej, det hänger nog inte på om Jesusbarnet tillbringar sitt kommande år på vårt piano eller på vinden. Så, jag lägger igen lådan med ett sista försvarstal: du fick ett par nådaveckor – en del plockar undan dig redan på annandagen!
John Alstersjö, präst
P.S. Det blev gräddfil på julbordet hos familjen Alstersjö, och fler än jag åt av den. För alla er som undrat…