Att följa Kyrkoårets rytm

Du kanske blev, som så många andra, helt uppslukad av allt det andra som hör julen till? Om så är fallet så skall jag berätta om min väg i julen. Detta är också en personlig berättelse. Jag har valt vandra den väg som kyrkan inspirerar mig till genom att följa kyrkoårets rytm. 

Kyrkoåret börjar i advent

I advent tänder vi ljus för att hålla bort mörkret. Ljusen gör att, iallafall för mig, att jag får en föraning om vad som ska komma. Julen i kyrkan kan verka förutsägbar. Vi repeterar samma sak om och om igen år efter år. Vi vet att det är Jesusbarnet vi väntar på. Vi sitter ju med facit hand. Men ibland är det bra att försätta sig i ett tillstånd av ”evangelisk närvaro” där vi kan tillåta oss att bli överraskade, precis så som människorna blir i bibelns berättelser.

På julnatten lyssnar jag till Lukas Evangelium 2 kapitlet 1-20 versen. När jag kommer fram till vers 8 läser jag: ”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och herrens härlighet lyste omkring den…” Jag försöker sätta mig i herdarnas situation. Tänk om detta händer mig. Hur skulle jag reagera? Är jag redo att söka stallet där Jesus barnet finns? Ärligt! Under julen så samlades vi alla runt, det vi kallar krubban. Vi beskådar ett barn. Ett barn som enligt profeten skall vara den smorde, Messias. Vi får slå
följe med herdarna. Som efter ett änglabudskap beger sig till krubban. I deras sällskap kan jag fråga mig själv om Jesus på nytt är född i mitt hjärta. Detta är ett mycket personligt ögonblick. Ibland kan jag svara Ja. Ibland känns det inte så. Men jag behöver inte deppa för det.

Vid trettondedag jul läser vi om några österländska stjärntydare. De hade färdats en lång väg för att komma fram till samma mål som herdarna hade nått på så kort tid. Men detta visar att sökandet inte behöver vara av ondo. Det viktiga är att man följer rätt stjärna. Men hur vet jag vad som är den rätta stjärnan? Det finns olika vägar som går att följa. Man kan studera bibeln genom att gå på bibelstudium, läsa böcker eller varför inte samtala med en präst. Och man kan gå till Gudstjänsten.

Vi är framme vid ljusets högtid 

Kyndelsmässodagen är på sitt sätt en ljusets högtid. Kyndel kan vi härleda till kandelaber eller varför inte engelskans candle. Temat är
uppenbarelsens ljus. 

I bibeltexten ser vi föräldrarna till Jesus bära fram till barnet i templet. Vi möter också Symeon som var en from och rättfärdig man och Hanna en profetisk kvinna som aldrig vek från templet. Dessa två såg uppenbarelsens ljus i barnet Jesus.
Jag kanske inte kan begära att jag skall kunna se ett uppenbarelsens ljus, men jag kanske kan ställa frågan om jag är villig att bäras fram i templet? När jag överlämnar mig själv, då är jag mogen att vandra in i fastetiden.

Vad har vi att förlora

Ja mina vänner. Jag vill rekommendera dig att, varför inte vandra i kyrkoårets rytm tillsammans med en församling. Du behöver inte sätta press på dig själv att du skall tro på något speciellt sätt. Du kanske inte ens tror överhuvud taget. Men varför inte slå följe ändå. Du har inget att förlora, jag lovar.

Håkan Helleberg, Kyrkoherde