En person tittar på sin mobil.
Foto: Sofia Stensby

En trygg vuxen på nätet

Den digitala världen är ingen motpol till den fysiska utan är här för att stanna. Det menar Sofia Stensby församlingspedagog i Härlanda, som vill vara en trygg vuxen på nätet för ungdomar.

 

”Hej, hur mår du idag?” En enkel fråga i ett sms kan öppna upp för djupa samtal. Det har Sofia Stensby, församlingspedagog i Härlanda, fått uppleva detta coronaår. När grupper för ungdomar ställdes in i våras var hon tidig med att flytta träffarna till digitala forum. Samtidigt öppnades också dörren till mer personliga samtal. Det fanns ett behov av kontakt, framför allt hos gymnasieungdomarna som i våras satt ensamma hemma och isolerade.
– Jag började skicka ett sms varje morgon till de ungdomar jag hade kontakt med. Svaret på morgon-sms:et kunde landa i allt ifrån ”Jag behöver hjälp med spanskauppgiften” till ”Jag känner mig så ensam idag”, berättar Sofia.
Ibland ledde kontakten till en digital lunch ihop. När en person har något konkret för händerna är det lättare att öppna sig, har Sofia märkt.
– Lunchhänget blev ett sätt att prata om läget. Jag har ingen terapeutisk utbildning men kan vara en trygg vuxen som lyssnar och ger råd. Och om jag märker att någon behöver mer hjälp så kan jag rekommendera det. Jag kan erbjuda kontakter och hjälpa till genom att följa med, förklarar Sofia.

Att ungdomar brottas med den egna identiteten är känt. Många hyser också framtidsångest, särskilt när det kommer till klimatet och situationen i världen, berättar Sofia. Och coronapandemin har inte gjort saken lättare, menar Sofia.
– Gymnasieungdomarna blev hemskickade med ansvar för sin egen inlärning och utan socialt sammanhang. Där fanns pressen att kunna prestera, men också den existentiella oron i allt som gjorde det svårt för många av dem, säger Sofia.
Här ser hon att kyrkan har en viktig roll att vara platsen som inte betygsätter eller kräver motprestation – utan istället platsen att kunna vara sig själv och få känna sig hemma.
– Budskapet som jag vill förmedla i allt jag gör är ”Du är älskad, du är sedd, var inte rädd”.

Budskapet jag vill förmedla är "Du är älskad, du är sedd, var inte rädd."

Sofia Stenby

Efter hand ville Sofia pröva att utöka kontakter till fler än dem hon redan kände. Hon har nu startat @Härlandahangout, ett chattforum på Instagram och Snapchat där det finns möjlighet att prata med en trygg vuxen. Gensvaret har varit större än förväntat, berättar Sofia. Nu hoppas hon fördjupa sin kunskap ännu mer. Hon har anmält sig till en kurs i själavård för unga som hon hoppas hon kommer in på.
När jag frågar henne om vilka möjligheter och begränsningar hon ser i den digitala kommunikationen, vill hon helst inte tala om begränsningar.
– Jag vill hellre prata om lösningar! I den fysiska världen har vi förstås kroppsspråk, mimik och annat som hjälper till att förmedla det vi säger. I chattforumet framgår det inte lika tydligt. Det kan leda till en annan sorts relation, men jag vill inte säga att den är bättre eller sämre. Jag ser inte den fysiska världen och den digitala världen som motpoler – utan de finns parallellt.

Att skapa förtroende kan vara svårare i den digitala världen, tror Sofia, där nätmobbning och nättroll är en del av bilden. Särskilt ungdomar kan vara på sin vakt för nya kontakter. Därför är Sofia väldigt noga med att använda sitt eget namn och sin egen bild. Och ofta finns det en gemensam kontakt som länk till nya kontakter, berättar Sofia.

I den digitala världen har emojis blivit ett sätt att uttrycka känslor och kroppsspråk. Men själv är Sofia restriktiv med användandet av dem i chatten.
– Det är jättelätt att gå ner i emoji-träsket, men var sak har sin plats. En emoji kan lätt tolkas som att mottagaren förlöjligar och inte tar det seriöst, särskilt om det är någon man inte känner så väl. Och de ungdomar som tar kontakt med mig vill ju prata med en vuxen, inte en jämnårig. Därför försöker jag ha en mer officiell ton när jag skriver.

 

 

Som pedagogiskt verktyg är emojis däremot bra, tycker Sofia. I många grupper använder hon i vanliga fall ”emojibarometern”, där ungdomarna får välja vilken emoji de är idag, som ett sätt att kolla av läget.
– På Instagram och Snapchat finns också möjlighet att ställa en fråga som ”Hur har veckan varit?”, där ungdomarna kan svara med tumme upp och tumme ner. Får jag då tumme ner på allt från några kan jag ta kontakt med dem och fråga om de vill prata om något; de behöver inte själv ta den kontakten.

En kvinna sitter med mobil i en fåtölj.
Sofia chattar med ungdomar ofta hemma i egna fåtöljen. Foto: Sofia Stensby

Att det digitala är här för att stanna är Sofia övertygad om. Det blev tydligt för många i kyrkan detta år och Sofia hoppas att det ska öppna upp för nya sätt att vara kyrka.
– Mycket av det som kyrkan gjort hittills på nätet är att vara anslagstavlor. Nu behöver vi tänka på hur vi kan vara digitala församlingar! Vi har ett 2000-årigt uppdrag att ”gå ut och göra alla till lärjungar”. Det är ett uppdrag som gäller även digitalt – och nu har vi chansen att verkligen göra det, menar Sofia.

---
Text: Karolina Braun
Artikeln är även publicerad i tidningen Händer, nr 4 2020.