Tända gravljus i granris.
Foto: Johannes Frandsen /Ikon

Hopp om liv bortom liv - en betraktelse i allhelgonatid

Publicerad

Jesus talar ofta om sig själv som ett ljus i mörkret, en påminnelse om Guds synsätt. Där Gud är, där är liv. Hos Gud finns inte mörkret, utan ljus.

Jesus sade: ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen. (Matteus 5:14–16)

Snart lyser det ljus överallt. Allhelgonahelgen startar den upplysta årstiden. Kyrkogårdarna fylls med ljus från gravlyktor. Därefter kommer advents- och julbelysningen. Kanske blir denna adventstid fylld av stearinljus i stället för kraftnätsstödda lampor.

Men Jesus pratar inte om stearinljus, lampor eller ljusslingor, utan om människor. Ljuset kommer från dem som gör goda gärningar.

Vi minns nu särskilt dem som gått före oss och gått in i evigheten. Vi minns släktingar, vänner, helgon och förebilder. De är som ljus för oss. Deras liv och gärningar lyser upp vår vardag. De får oss att komma ihåg hur och varför man skall vara en god människa.

Jesus talar ofta om sig själv som ett ljus i mörkret, en påminnelse om Guds synsätt. Där Gud är, där är liv. Hos Gud finns inte mörkret, utan ljus.

Allhelgona blir en påminnelse om påsken, högtiden då allt vändes upp och ned. Död blev till uppståndelse, mörker till ljus och sorg till glädje och liv. Många har gått före i tron om att få möta det eviga livet. Jesus öppnade porten till himlen, så att ljus och liv kan strömma fritt till alla som lever i mörkret.

I det ljuset lever vi nu. Jesus har uppstått. Vi bärs varje dag av hoppet om liv bortom liv. En dag vänder det. Också vi skall se Gud utan skuggornas och mörkrets närvaro.

Av Jonatan Edlund