Kära systrar och bröder i Kristus,
Jag skriver till er i en utmanande tid för vår kyrka, vårt samhälle och vår värld. Coronautbrottet påverkar oss alla på oöverskådligt många sätt. Jag vet att ni är många som med mig bär församlingar, sjukvårdspersonal, sjuka och beslutsfattare i förbön.
Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka. Församlingen har i alla tider varit ett sammanhang för delande av tro och liv. Närhelst en ängel möter en människa i Bibeln inleder ängeln samtalet med orden ”Var inte rädd”. Orden från bibelberättelsernas änglar gäller även oss. Vi är alla burna i Guds kärleksfulla famn. Kyrkorummen är för många en självklar plats dit man söker sig i tider av oro och fara. Mängden av ljus i ljusgloberna vittnar om ett ständigt pågående böneliv.
På samma sätt som Folkhälsomyndighetens rekommendationer och regeringens beslut leder till nya sätt att leva våra liv, tvingar Coronautbrottet oss att tänka om när det gäller hur livet i kyrkan gestaltas. Jag vill vända mig till er alla med en vädjan om att ställa om för att än tydligare vara en kyrka som, djupt rotad i bönen, tjänar människan. Mycket av den traditionella församlingsverksamheten behöver finna nya former. Jag har vid flera tillfällen de senaste veckorna skrivit till stiftets kyrkoherdar och gett konkreta råd med anledning av Coronautbrottet. Det är alltid kyrkoherden som, efter dialog med berörda, fattar beslut om det lokala församlingsarbetet.
I detta brev vill jag vända mig till er alla som är en del av Svenska kyrkan i Växjö stifts församlingar med ett tydligt budskap: Ställ om kyrkans arbete. Men låt det inte betyda att församlingen stänger. Tvärt om. Vi behöver hitta nya sätt att vara kyrka utifrån de utmaningar som Coronautbrottet medför. Jag vill särskilt peka på några områden:
Håll kyrkorna öppna och tillgängliga för människors ljuständning och andakt. Fira gärna enkla andakter varje dag i kyrkorna. Ansvaret behöver inte bara bäras av vaktmästare och präster utan kan delas mellan alla anställda, ideella och förtroendevalda.
Fortsätt fira söndagens gudstjänst, även om det kan behöva ske i ett mycket litet format.
Använd digitala hjälpmedel för att tillgängliggöra gudstjänster och andakter för flera.
Skapa former för att dela enkla gudstjänstordningar för hemmaandakt till de som är isolerade. Dela predikan (eller betraktelse) utifrån söndagens texter.
Ta ansvar för att fortsatt hålla kontakten med församlingsbor, men på nya sätt.
Möt i själavården den nöd som människor kan känna som en följd av Coronautbrottet.
Möt den konkreta nöd som permitteringar och uppsägningar kan medföra.
Hjälp människor i isolering med konkreta saker som t.ex. matinköp.
Det allra viktigaste har jag sparat till sist. Att vara kyrka är att vara en del av en global bönerörelse. Oavsett vad som händer kan vi be. Låt oss göra det. Låt våra böner strömma fram likt flodens vatten. Låt oss be för världen, samhället, beslutsfattare, sjukvårdspersonal, sjuka och döende. Be också för våra församlingar och för de människor som står dig nära. Be för din kyrkoherde och för de beslut som hen behöver fatta om det lokala församlingslivet.
Svenska kyrkans liv kommer att se väldigt annorlunda ut den närmaste tiden. Vårt liv som kristna kommer i lägre grad att präglas av gemenskapen i söndagens gudstjänst och mer av bönen och de tjänster vi gör i vardagen. ”Kyrkan finns inte till för att världen ska bli kyrkligare, utan mänskligare” har jag skrivit i en bok. Orden har en djup betydelse i den tid vi nu lever i. Hur vi som kyrka möter människor under den här krisen kan komma att prägla hur kyrkan uppfattas för en lång tid framöver. Är vi på riktigt en öppen folkkyrka som vänder sig utåt till människan eller är vi en kyrka inkrökt i oss själva?
Jag vill uppmuntra dig som läser de här raderna att möta kallelsen att ställa om och än tydligare vara en kyrka i tjänst för världens nöd, djupt rotad i bönen. Öppna upp kyrkorummen, fortsätt att fira gudstjänst och möt världens utmaningar och människors oro i Kristi kärleks ljus.
Be för mig så som jag ber för er,
+Fredrik
biskop