Torvbrytningen på Prästeryds mosse

För ungefär tio tusen år sedan då den senaste inlandsisen drog sig tillbaka var mineraljorden i Bottnarydstrakterna blottad och steril. Sedimenten och moränmarkerna låg öppna för den isande arktiska vinden. Men snart koloniserades markerna av lavar, mossor och härdiga örtväxter. Under värmeperioden som snart följde var klimatet i Bottnaryd ungefär som dagens Frankrike. Markerna som nu motsvarar Prästeryds mosses utbredning var då täckt med ädellövskog. Värmeperioden upphörde för ungefär 5000 år sedan och när klimatet så småningom blev kallare och blötare skapades kärrfläckar i de lägre partierna. Succesivt växte kärrområdena till sig både ytmässigt och på höjden. När en mosse växer på höjden uteblir påverkan från underliggande mineraljord och mängden näringsämnen minskar. Nya växtarter tar vid och vitmossa, tuvull, vitag mm dominerar floran. Anledningen till att mossen växer på höjden är att mossflorans döda växtdelar hamnar i en syrefattig miljö där nedbrytningen går mycket långsamt. Ansamlingen av gamla växtdelar går fortare än nedbrytningen och detta gör att en mosse växer 0,5 – 1 mm per år i det klimat som har rått sedan Olof Skötkonung döptes i Husaby. Prästeryds mosse har vuxit med ca 4 m på höjden. När vi nu kan befara klimat liknande det som var under värmeperioden är det troligt att nedbrytningshastigheten i våra torvmossar ökar. Om några hundra år kanske det åter växer lövskogar på marken som vilar under mossen.

I Sverige finns ca 10 miljoner hektar torvtäckt mark. Av denna yta har förfäder dikat och nyttjat cirka 2,1 miljoner hektar till jord- och skogsbruk.
Den yta som idag är påverkad av torvbrytning utgör mindre än 2 promille av torvmarkerna i Sverige. Under 1800-talet användes den skördade torven som torvströ i ladugårdarna. Idag används torven framför allt som odlingstorv, jordförbättring och energibränsle. Vi som idag lever i den industrialiserade världen är beroende av torv som odlingssubstrat. Alla grönsaker, kryddor, skogsplantor, blommor mm som vi odlar i växthus kräver torvblandningar. Även våra privata trädgårdar fyller vi med många torvprodukter.

Länsstyrelsen är den myndighet som väger samman problematiken kring samhällsnytta och miljökonsekvenser för all täktverksamhet i Sverige.

Länsstyrelsen förordar generellt skörd av torv från mossar som redan är påverkade av pågående eller gammal brytning. Länsstyrelsen är också tillsynsmyndigheten som bestämmer gränsvärden och kontrollprogram som gäller för täktverksamheten.

Torvbrytning på Prästeryds mosse startade på 40-talet och många är de Bottnarydsbor som slitit med torvblocken på mossen. Idag nyttjas ca 80 hektar av kyrkans mark till torvtäkt. Totalt finns det ca 3000 hektar torvmossar på mark som ägs av Prästlönetillgångarna i Skara stift. Nuvarande nyttjanderättsavtal mellan Prästlönetillgångarna i Skara stift och täktinnehavaren gäller så länge som täkttillståndet är giltigt, dvs t.o.m. år 2020. Enligt planeringen skulle torven då vara ”färdigbruten” men täktverksamheten har inte skett i den omfattning som det var tänkt. Det kommer därför finnas kvar torv att skörda efter 2020. Pga av denna situation önskar Jiffy Unitorv AB fortsätta brytningen ytterligare ca 10 år. Vid Jiffy Unitorv AB ´s samråd i Bottnaryds församlingshem 2017 presenterades hur en fortsatt brytning skulle kunna ske. Då framfördes ett antal klagomål på tillsynen av sedimentationsfunktionen samt oro för hur täktverksamhet påverkar väg mot Löckna, grundvattnet i omgivningen och vattenkvalitet i Svansjön. Jiffy Unitorv har efter detta möte förbättrat sedimentationssystemen med överflödesskydd och klimatsstation samt förklarat att torvtäkt inte påverkar väg, grundvatten utanför mossen eller vattenkvalitet i Svansjön. Här nedan redovisas orosfaktorer och besked.

Underminering av närliggande väg. Trafikverket har kontrollerat vägen efter detta påstående och underkänner kritiken. Vägen är byggd på mossmark och därför har den inte samma bärighet som andra vägar. Täkten påverkar den inte.
Påverkan på grundvatten utanför mossen och sänkning av vattennivån i närliggande brunnar. Mossen är ett eget vattenmagasin och mossvattnet når inte grundvattnet. Dikningen påverkar endast vattenmagasinet inom mossen. 
Vattnet i Svansjön & Tokebosjön har blivit brunare pga torvtäktverksamheten. Det är korrekt att insjövattnet blir allt brunare men det gäller alla insjöar oavsett torvtäkt eller ej. En anledning till detta tros vara att svavelnedfallet har minskat.
Vattnet i sjöarna har blivit ”slemmigt” pga torvtäkten. Det är korrekt att växtalgen ”Gonyostomum semen” har ökat kraftigt de senaste 30 åren i Sveriges sjöar. Denna alg skickar ut slemmiga trådar när man kommer i kontakt med algen. Ökningen gäller alla sjöar och beror inte på torvtäktverksamheten.

För närvarande finns 2 alternativ för täktområdets hantering de närmaste 10-15 åren.
Alt. 1 Sista torvsskörd sker år 2020 och därefter sker en efterbehandling av området.
Alt. 2 Fortsatt torvskörd till ca år 2030 med påföljande efterbehandling.

Prästlönetillgångarna i Skara stift ser fördelar med det 2:a alternativet pga följande orsaker

1. Samhället kan nyttja viktig odlingstorv med för landet minsta möjliga miljöeffekt. Orörda mossar kan förbli orörda.
2. Återställningsresultatet blir bättre då vi slipper att ha kvar den ”onaturliga” randiga strukturen som kvarvarande torvtegar ger.
3. En ”färdigbruten täkt” ger större holmar där växande träd kommer i rotkontakt med underliggande mineraljord vilket leder till bättre skogsproduktion.
4. Bättre förutsättningar att skapa livgivande öppna vattenytor vid efterbehandlingen.

Prästlönetillgångarna i Skara stift har fullt förtroende för att Länsstyrelsen fattar rätt beslut om täkttillståndet ska förlängas eller ej samt avgör vilka kontrollsystem som är lämpliga för att inga skadliga miljöeffekter ska uppstå. Det kanske blir ytterligare några år till vi får vänta innan efterbehandling kan starta men vad är 10 år i ett flertusenårigt perspektiv när vi dessutom kan åstadkomma en vackrare fortsättning för täktområdet.