.jpg?DoProcessing=&w=1680)
Jesus: Gör er inga bekymmer…,
Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.
Vi är vana att tänka våra liv med utgångspunkt från våra olika behov. Så här: Fysiologi: Mat, vatten, luft. Sedan: trygghet och stabilitet. Därefter: gemenskap, kärlek och vänskap. I nästa steg kommer: självkänsla, makt och uppskattning och till sist: självförverkligande=meningssammanhang.
Maslov som gjorde denna modell 1943 som en slags trappa i en triangel har dessvärre ofta blivit missförstådd visar numera forskningen. Han menar att varje människa har sin egen väg och kan nå sitt eget maximum individuellt i detta schema.
Hur är det möjligt att leva ett liv utan att göra sig bekymmer? Visste Jesus så lite om hur det är att vara människa med tanke på det Maslov tänkt ut om oss? Hos Jesus och med honom hela den kristna tron är perspektivet omvänt. Först det andliga-Guds Rike. Sedan kommer det materiella. Det är ungefär som att be bönen Fader Vår varje dag.
Först måste jag få rätt riktning på mig själv: Du Herre som har skapat mig till din avbild. Du Herre som upptog mig i dopets förbund, Du Herre som har makten över levande och döda: till dig vänder jag mig med alla mina behov, kroppsliga, psykiska, andliga och materiella behov. Hur mycket jag än ber så kommer det ändå inga sparvar flygande i munnen på mig.
Nej, Gud är mycket mer konkret än så. Gud vill använda mina händer, fötter och mitt huvud i livets skola, jag i Guds tjänst. Gud sätter mig i arbete för min brödföda. Gud har gett mig ett förstånd och ett omdöme att använda mig av och händer att arbeta med. I en mening så kommer jag alltid vara upptagen med någon form av bekymmer. Jag är däremot inte tvingad att slava under mina bekymmer. Det är Jesus Kristus som är Herre i mitt liv. Inte bekymren.
Vägen och metoden trots rädslor, ångest, oro och bekymmer heter: överlåtelse. Det är grunden till inre frihet, trots olika motstånd och svårigheter. Dag ut och dag in eller som det heter i kyrkans tidegärd: I dina händer Herre Gud befaller jag nu min ande. Du förlossar mig trofaste Gud.
Jan Hyllstam