Vägen till livet
Söndagarna från påskdagen och till nu har haft olika teman; ”Uppståndelsen” med det revolutionerade budskapet att Jesus blivit levande, från död till liv.
Med annandagens tema ”möte med den uppståndne” med bla vandrarna till byn Emmaus. Den andra söndagen i påsktiden med tema ”Påskens vittnen” där lärjungarna med Tomas som den siste blir övertygade om att Jesus verkligen lever igen om än i en annan skepnad.
Förra söndagen var det ”den gode herdens” söndag med bilderna av Jesus som personifierar den gammaltestamentliga bilden av Herren som den som leder oss på rätta vägar.
Idag är temat ”vägen till livet”…
Ibland är uttrycken lite förvirrande. Om Jesus är Herden hur kan han då också vara lammet som offras? Om vi nu är levande människor, och det är vi ju, har kan vi då tala om vägen till livet. Som om det vore något annat än det här…
Jo, jag förstår att det menas det eviga livet, eller livet efter detta , eller …
Men Jesus pratar ju mera om hur vi ska leva det här livet, inte så mycket om sedan…
Jag tänker ofta att evangelisten Johannes krånglar till saker och ting och ibland vet jag inte om jag förstår eller om någon annan förstår.
När han berättar om ett samtal i början av sitt evangelium är det också om en man som inte förstår (Joh kap 3)
Nikodemus, han som kommer om natten, rädd för att bli upptäckt tillsammans med Jesus. Enligt Johannes säger Jesus till Nikodemus att han måste födas på nytt. Han tvivlar, inte kan väl en människa födas på nytt, dvs komma in i sin moders liv igen..
En kvinna lite senare i evangeliet (Joh kap 4) tvivlar på Jesus när han säger att han ska ge henne det levande vattnet --- inte är väl du större än…, varifrån ska du få vattnet?
Båda går från mötet, som nya människor.
Jesus vill, i nästan alla berättelser, ge oss nya vinklar på livet. Himmelriket liknas vid en skatt i en åker eller en dyrbar pärla. Skatten finns redan i ”din åker” och pärlan är gömd ”inne i dig”. Jesus tänker inte att vi ska ändra allt som vi har, han vill bara ge oss redskap att se det viktiga. Det viktiga är på många sätt det vi redan har. Vi behöver inte bli några andra människor. Vi duger som vi är med våra brister och förtjänster, men vi kan bli lite bättre på att se dom, både det som är bra och låta våra begåvningar komma till användning och slipa lite på det som är våra brister.
Det som är vi. Det handlar om att upptäcka det och vårda det. Att upptäcka skatten, se pärlan.
Det nya budet är att vi ska älska varandra. Då ska alla se att Jesu budskap är på riktigt-att vi är människor som är Jesu lärjungar.
Himmelriket är nära – men det krävs mer än munnens bekännelse för att se det. Det krävs lite action.
Jag följer (just nu på distans) New Yorks Guvernör Andrew Cuomos dagliga presskonferenser (finns att se på Youtube). De är bitvis fantastiska ”predikningar” där han talar om Coronakrisens utmaningar som tar fram det bästa och det sämsta hos oss människor.
Han talar om de värden som vägleder oss människor och som får oss att med risk för vårt eget liv och vår hälsa uppoffra oss för andra.
Han säger att han hade ”två mardrömmar” när han skulle inleda beslutsfattandet för New York States hantering av krisen för två månader sedan. Den första; att man skulle göra allt som var möjligt för att stoppa pandemins utbredande men att innevånarna inte skulle hörsamma hans vädjan att stanna hemma från jobben, inte stanna inomhus, inte iakta social distance. Vad hade hänt om invånarna inte följde besluten? Smittan skulle inte gå att hejda! Den andra mardrömmen var att ”the essential workers” inte skulle utföra sina uppdrag, att de skulle tänka; vi stannar också hemma, varför ska vi arbeta när andra inte gör det?
Mardrömmarna var mardrömmar, de slog inte in , var inte sanna. Det beror på människors vilja att hålla viktiga värden högt, att tillsammans ta oss genom krisen.
Jag har skrivit i många predikningar nu att jag tror att den här krisen påminner oss om att vi hör ihop, att vi behöver varandra, att vi blir styrkta av att ha en tro och ett hopp som bär också genom svårigheter och det som är oförutsägbart. Vi är inte de enda i den mänskliga historien som fått erfara detta. Men det är nu som vi erfar det och det är nu som det krävs action. Action kan vara att stå ut i den karantänliknande tillvaro som många av oss lever i, att våga tro på en kommande bättre tid, att hjälpa varandra med det som behövs.
Governor Cuomo citerade på Valborgsmässoaftonens presskonferens sin vän den katolske prästen Father Joseph Hackela. Han fanns med i Cuomos staff då han arbetade med Housing and Urban development.
Staff-mötet brukade Cuomo börja med orden: What day is today?
Den katolske prästen svarade med ett varmt leende; Today is a day to do better!
Cuomo fortsatte på presskonferensen; today is another day to do better, a day to improve, another day to be better, make life better,to be better at helping people, today is another day, an oppertunity God gav us!
Att vara en lärjunge är att våga visa sin tro i handling. Ibland kan det vara en handling som går emot. Så var det för Jesus och så kom det att vara för hans lärjungar. Ni kommer att få utstå en del sa han. Världen kommer inte alltid att älska er.
Men ni ska älska varandra, ja till och med älska er fiender. Ni ska vara jordens salt och världens ljus.
Många tror att himlen är målet och att vägen till livet leder till ett framtida liv, det eviga eller det himmelska.
Det är förvisso ett hopp för oss, att detta livet tar slut men får en fortsättning i det som vi bara kan hoppas på. En annan tillvaro som i bibelns bilder målas som vacker och ursprungligt paradislik.
Men i det mesta pekar Jesus på detta livets möjligheter och att vi kan känna igen både honom själv i dessa mina minsta dvs i oss själva och det himmelska livet kan ibland skönjas i detta jordiska.
Det sker när kärleken tillåts flöda, när vi älskar varandra - hans bud till oss.
När vi upptäcker pärlan som finns inne i oss och i alla andra människor. När vi slutar leta långt borta och upptäcker att allt är nära. Som livet som spirar i vårens knoppar. När fåglarna sjunger att vinterns död bara var en vila, att livet kommer oss till mötes både här och nu och sedan.
Några ord från Hoppets sång från New Yorks andakt om hopp som finns på New Yorks och Washingtons församlingars hemsidor:
”Kan du se att natten börjar ljusna, att solen finns därbakom bergen, att hoppet som vi har är en sann dröm.
Vi är nära vi är i varandra, vi är havet, vinden himlen och jorden.
Vi kan börja gå på vägen, vi är inte längre vilsna, vi vet riktningen.”
Amen