Predikan - Heliga trefaldighets dag

Gästfrihet och Mission

Helga trefaldighetsdagen inleder den långa perioden i kyrkoåret som kallas Trefaldighetstiden. I de kommande söndagarnas rubriker får vi  vinken om att det kommer att handla om hur tron kan ge oss redskap till att leva våra liv.

Den här söndagen berättas vår tidiga historia och vår samhörighet med både det judiska folket och det arabiska muslimska ursprunget. I en av evangelietexterna ges lärjungarna uppdraget att sprida vidare berättelsen om Jesu liv och lära. Lärjungarna som liksom Jesus var av judisk börd.

Berättelsen om Abrahams möte med de tre männen i Mamres lund är berättelsen om hur man kan visa gästfrihet mot främlingen men ger oss också i en förklararing till hur vi, de stora världsreligionerna,  hänger ihop. Så här berättas det:

Abraham var gift med Sara. De var gamla och barnlösa. Abraham fick därför barn med Saras egyptiska tjänsteflicka Hagar, (på Saras uppmaning) och pojken gavs namnet Ismael. När han var 13 år uppenbarade sig Gud för Abraham och gav honom i uppdrag att bli stamfar i ett förbund med Gud som skulle beseglas genom omskärelse av alla män och pojkar.

Dessutom skulle Sara nu föda Abraham en son, Isak, som skulle föra det judiska släktet vidare. När de tre männen besöker Abraham välkomnas de och Abraham ställer till fest. Det är vid detta tillfälle de avslöjar när Abraham och Sara ska få sin gemensamma son Isak.

Ismael skulle å sin sida bli den som lägger grunden för det arabiska folket och som räknas som något av en stamfar i den muslimska världen.

Sålunda har vi som kristna släktskap med både  judar och muslimer. Därmed ger bibelns berättelse fog för uppfattningen att vi har samma ursprung och att Gud är allas far. Därifrån är steget inte långt till uppmaningen att visa varandra gästfrihet, som bröder och systrar.

Heliga trefaldighets dag handlar om den den uppenbarade gudomen som treenig. Precis som  de tre besökarna i Mamres lund. I den kristna traditionen uppenbarar sig Gud som  Fader, Son och Ande.

Fadern står för skaparen,  Sonen för Jesus i mänsklig gestalt som befriaren (frälsaren) och Anden som Guds fortsatta verk i världen som livgivare/livgiverska.

Tre olika sidor av en och samma Gud.

Trefaldighetsdagen har också fått namnet Missionsdagen. I en av texterna för den här söndagen berättas om uppdraget som lärjungarna fick av Jesus. Det är det sista kapitlet hos Matteus. Mission betyder uppdrag. Det används i alla möjliga olika betydelser.

I kyrklig bemärkelse har det historiskt handlat om en tolkning av uppdraget som Jesus ger sina lärjungar. I historien har det tagits sig olika uttryck; Lärjungarnas vittnesmål, Paulus missionsresor, korstågen, missionsresorna till kolonierna, evangelisationskampanjer.

Man kan tänka sig att uppdraget att missionera endast givits en utvald skara. Ibland har man tänkt att det varit förbehållet dom som särskilt avskilts för att vara detta; missionärer, eller prästvigda personer. Att dom besitter en särskild förmåga eller talang som gör dom särskilt lämpade. Kanske frommare än andra. Heligare än andra, bättre än andra….Så har kyrkan verkat tolka missionsbefallningen ibland. Kanske prästerna själva också…Men jag tror inte det är så. Vi är alla heliga och älskade av Gud.

Kanske finns det en poäng i att det finns en viss ordning i både samhälle och kyrka. Men det handlar framför allt om en ordning. och inget som i längden är viktigt eller avgörande och ordningar kan man ändra på och anpassa efter hur verkligheten ser ut.

Låt oss titta på hur uppdraget gavs och vilka som fick det.

Vår text från Matteusevangeliet är den sista texten i hela hans evangelium. Den avslutar berättelsen om Jesus enlig Matteus.

De elva lärjungarna (Judas var ju inte längre med) samlades i Galileen på ett berg de fått instruktioner att samlas på.

Vilka var dom då? Ja det vet man inte säkert, det finns många legender kring dom. Dom finns namngivna och några vet vi lite mer om. Att de var tolv till antalet har också ifrågasatts, säkert var det många fler som hade följt Jesus under de tre år han vandrat omkring, säkert var det kvinnor i den skaran också, vi känner några till namn. Men samtiden tillät  inte att den efterlämnade berättelsen innehöll fler än 12 och självklart för den tiden, 12 män.

Kanske skulle de symbolisera de tolv stammar som fanns i den judiska historiska berättelsen. Men viktigast av allt tror jag är att de försöker utgöra ett axplock av olika människor som alla hade fascinerats av Jesu person, varit beredda att lämna allt för att följa honom, och i den fortsatta berättelse alla varit beredda att dö för att stå fasta i berättelsen om honom som levande, korsfäst, död och uppstånden.

Nu hade de alla samlats och trots deras närhet till Jesus och hans mission, budskap, fanns där några som tvivlade.

Det sista Jesu nu gör är att ge dom ett uppdrag, Gå ut och gör alla folk till lärjungar, döp dom och lär dom hålla alla de bud jag har gett er. Jag är med er, alltid.

Alla de elva fick detta uppdrag. Oavsett bakgrund, tro eller tvivel. Det var inte dom det kom an på. De har ett och samma uppdrag.

Att visa på det sätt att leva som Jesus lärt dom dvs föra vidare de bud han gett dom.

Och det budet var att ”Älska varandra såsom jag har älskat er”, det är genom att se på er kärlek som människor ska komma till tro, ”störst av allt är kärleken” fortsätter Paulus och Jesus hade gett dom det dubbla Kärleksbudet ”Du ska älska din Gud och din nästa som dig själv”.

Det kanske är det svåraste och viktigaste. Att våga tro att du och jag, var och en, är viktiga när det gäller att fullborda det uppdrag, den mission,  som Jesus sänder ut oss i.

Nämligen att vara den av Gud älskade och skapade människa som du och jag är. Att vara sann mot oss själva och tro att vi har ett uppdrag som den person vi är, att vara just den vi är med de begåvningar och brister som vi har. Tro och tvivel sida vid sida men ändå följda av löftet ”Jag är med er alla dagar till tidens slut”. Vi har alla fått detta uppdrag, som ser olika ut för oss eftersom vi är olika personer men att med kärleken som riktningsvisare leva våra liv.

Med vetskap om att andra har uppdraget att vara det dom är, men att vi just är lika i detta trots att vi är olika. Lika olika.

Ett ämne som är högaktuellt. Det där med allas lika värde och att det måste bli ett slut på diskriminering. Det kan kännas som ett Mission Impossible – men precis som Tom Cruise i Ethan Hunts gestalt till slut lyckas genomföra uppdraget – får vi tro att det där löftet följer oss. Jesu löfte; Jag är med er alla dagar till tidens slut!

Amen.