Andlig klarsyn
Är det viktigt att tro på något?
Eller räcker det med att ha en tro på sig själv?
Det kan verka som om svaret är enkelt, men jag vet inte det!
Det kan verka som om tro på något och tro på sig själv är två
motpoler. Som uppfattningen verkar vara med förhållandet tro och vetande.
Att man måste välja, att dom inte är förenliga.
Jag tänker inte så.
Det handlar om att i vår tid försöka se trons och religionens betydelse och roll, att förstå (är det det andlig klarsyn betyder?) att vetenskapen och forskningens betydelse inte står emot tron utan tvärtom hjälper tron och vice versa. Tron har sin plats liksom vetenskapen.
Det handlar också om synen på och uppfattningen om Gud.
Om vi tänker att Gud är grunden för tillvaron och att ingenting som finns existerar utanför Gud så blir inte Gud en fråga om Gud finns eller inte eller närvarande eller frånvarande. Gud är liksom Gud.
Obeskrivbar, oförklarbar helt enkel självklar, som inte låter sig fångas i ord eller bilder. Det är en fråga om tillit och acceptans, att det finns saker i tillvaron vi inte kan förstå eller bevisa.
Om man kan tänka att det är så blir det fortsatta resonemanget kanske lite enklare.
Uppfattningen om Gud eller Gudar har sysselsatt människan sedan tidernas begynnelse. Alla religioner har försökt förklara, dvs ge en klarsyn, hur världens blev till utifrån sin tids vetenskapliga kunskap. Ofta i en mytisk berättelse som kanske också varit medveten. Ingen var ju där, ingen kan veta,
Skapelsemyterna bär spår av samma berättelse. Ur kaos skapas ordning.
Vår bibliska skapelseberättelse (eller våra skapelseberättelser, bara det!) utgör inget undantag. Uppgiften verkar vara att hylla en skapare och berätta en historia vidare.
Kan man tro på det? Ja inte bokstavligt men som en berättelse.
I vår tid vet vi så oändligt mkt mer och ändå inte….
För varje nytt forskningsresultat häpnar forskarna över hur många nya forskningsfält som öppnas.
Är tillvaron då en slump? Eller finns det en tanke bakom, en logik som tar sitt ursprung i något som är större än oss och som inte låter sig fångas i ord eller bild.
Vi har alltid försökt påstå att vi har sanningen. Vi har dessutom hävdat att vi har den rätta tron (trosbekännelsen), den slutliga lösningen.
Jesus är svaret. Tro som oss så blir du frälst.
En andlig klarsyn av idag tycker jag handlar om att backa lite på säkerheten och förstå att det vi talar om är en tro, en tillit, en grund för tillvaron. Den kan inte som med andra upptäckter förklaras med vetenskapliga bevis.
Vi kan bara lita på andras och våra egna erfarenheter.
Kärlek kan inte förklaras bara upplevas.
Godhet kan beskrivas men inte bevisas.
Generositet, omtänksamhet, rättvisa, lycka…allt blir relativt.
Tvillingen i mammas mage som strax innan födelsen frågar sitt tvillingsyskon - Tror du på mamma? (Dvs Tror du på den vars existens vi är helt beroende av, som vi inte kan se här inne i livmodern men ana, höra, få vår näring ifrån?) Ja, vad är det för fråga?
Hur skulle jag inte kunna tro på mamma?
Tror du på Gud? Samma typ av fråga tänker jag med en ovisshet om vad Gud är mer än grunden för vår existens likande den grunden som mamman för tvillingarna utgör.
Vi lever i en tid då vi kan göra våra val. Vi kan säga Ja eller Nej som vi sjunger om i psalmen Gud kärlek 289
Vi lever också i en tid som känns hotfull och omvälvande. Vem i hela världen ska man tro på? Som Hoola Bandoola band sjöng.
Vi behöver vara på vår vakt mot dom som säger sig ha svaren.
Vi behöver vara på vår vakt mot dom som tror att religionens skrifter, producerade av människor för årtusenden sedan, färgade av den verklighet de levde i, kan ha alla svaren idag.
Vi behöver göra en tillitsfull tolkning idag av vad tron vill vara för oss idag.
Tron, som jag uppfattar att Jesus menade, har till uppgift att stärka varje människa till att tro på sig själv. Så till den grad att hen ser andra och behandlar andra lika som sig själv, älskar andra som sig själv med utgångspunkt tagen i en kärlek till något större, som vi kallar Gud och som är kärlek. Den grunden kan aldrig leda till terror.
Jesus ville ge tro hopp och kärlek till var och en och så bli den bergfasta grund som håller både när det stormar i hela världen och i mig själv. Tron på en Gud som ger mig kraft att tro på mig själv, att jag vågar vara den jag är och vågar möta andra som dom är.
What the world needs now is love sweet love. That´s the only thing it´s just too little of.. Kärlekens lag den som sammanfattar allt enligt Jesus. Kanske den som Dagens psaltarpsalm handlar om ?
(Ps 119: 30-35 )
Amen