Anden
Pingstdagen brukar räknas som kyrkans födelsedag. Det är då som anden ges åt lärjungarna och ger dem kraft och gåvan att tala så att alla förstod. Folket upptäckte att de förstod språket och talet om Guds underbara gärningar. (texten från Apostlagärningarna)
I dagens gammaltestamentliga text berättas om tornet i Babel och om hur Gud skapar språkförbistring bland folket som dittills hade haft ett gemensamt språk. (Det är från den här berättelsen som ordet babbla kommer ) Förvirringen gjorde att de inte förstod varandra. Skälet till att Gud handlade på detta sätt sägs vara att människorna blivit ”för kloka”. Ingenting skulle nu vara omöjligt för dom.
För oss som lever i vår tid kan vi tycka att det var ett onödigt drag av gammaltestamentets Gud.
Tänk om vi hade haft en världsvid förståelse, talat samma språk och använt vår kunskap till att leva det goda livet för alla. Nu är det väl så att Gud anade en fara i att människorna skulle göra sig ett namn och vilja sträva efter att bli som Gud. I den stund det inträffar finns det en risk att världen blir hotfull och människorna ett hot mot sig själva.
I den fria viljans efterdyningar, ni vet resultatet av konsumerandet av äpplen i lustgården och med den listiga ormens frestande ord ringande i öronen: "Ni skall visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.", kan vi konstatera att vår kunskap och vårt vetenskapliga forskande verkligen är på gott och ont. Vi kan hjälpa till att ge förutsättningar till liv, genmanipulera, avbryta graviditeter, och upprätthålla liv på konstgjord väg. Vi kan skapa krafter med hjälp av kärnklyvningar som både ger oss energi men har också möjligheten att släcka allt liv på jorden.
Nog finns det fog för att vara rädd när ingenting är omöjligt för människan. När hon tror sig vara Gud.
Det har funnits perioder i människans historia då Gudsbortvändheten varit stor och det har skapats gudar och religioner när människans världsuppfattning haft brister och gränsen för förståelse är nådd. När vi inte längre själva kan förstå och förklara hittar vi orsaker utanför oss själva.
I tider av förvirring är det lätt att gripas av oro att tappa modet. Det är vad Jesus förutspår och manar till lugn. Ni människor är inte övergivna. När Jesus inte längre finns mitt ibland människorna ska Hjälparen komma, den heliga anden, som ska lära människorna allt och påminna om vad Jesus har sagt.
Anden är gudskraften som finns hos oss idag. Den Gudsande som ger och upprätthåller liv.
Den går inte att ta på, den är ande, men vi kan se, märka den och känna igen den.
Andedräkten ger oss en vink om att luften som vi andas finns där. Andningen är själva förutsättningen för liv. Andan i ett idrottslag, en skolklass, på en arbetsplats eller i en församling kan märkas utan att det går att ta på den. Alla vill vi leva där det finns en god anda.
Det är den goda andan som Jesus vill uppmana oss att bidra till. Därför lämnar han sin frid kvar hos oss. Den frid som uppmanar oss att leva i sanning med varandra och med en vilja att göra gott och hålla sams.
Det är inte alltid så lätt men det är något att sträva efter och påminna oss om.
Vad skulle Jesus ha gjort? Vad är mönstret han lämnat efter sig?
På Pingstdagen kan vi konstatera att det fortfarande finns ”språkförbistringar” hos oss. Vi förstår inte alltid varandra, men ett gott råd är att försöka sätta sig in i den andres situation.
Eller som någon indianstams talesätt lyder: ”döm inte någon förrän du gått en mil i hans mockasiner”. Ingen av oss kan veta vad den andra går igenom eller vad som format hen. Det bästa sättet är att med intresse lära känna varandra och söka förståelse.
Kanske har pandemin lett till en större förståelse att vi hör ihop över hela världen. Att vi tillsammans utgör en sårbar mänsklighet exponerad för samma Coronavirus om än i olika former. Nu ber och hoppas vi att vi kan uppträda som en mänsklighet som delar med oss av kunskapen om botemedel och det människotillverkade vaccinet.
För vår kunskap är verkligen på gott och ont och kan användas i bådas syften.
På kyrkans födelsedag firar vi vår möjlighet att uttrycka får enhet och vår möjlighet att få tillhöra en och samma mänsklighet, med respekt för varandras olika sätt att uttrycka detta.
Amen.
O Guds Ande, du förenar, oss som från varann kom bort.
Led oss, ge en tro som längre – än vår blick och tanke når.
(Psalm 367 vers 3)