I början av Lukasevangeliet berättas det om när Maria fick besök av ärkeängeln Gabriel och hur hon går över bergen för att berätta för sin äldre släkting Elisabeth
Vad ska man göra med vetskapen att man är gravid?
Några av oss vet…Ska man berätta? Vem ska man rådfråga?
Törs man tro på graviditetstesten? Tänk om inte allt går så väl…
Måste man inte ändå vänta tills det syns? Ska man våga köpa vagn och babygrejer…kläder ..
Jag vet inte hur Marias relation var till sina föräldrar. Det verkar i alla fall som om hennes äldre släkting var någon som Maria litade på och trodde kunde vara ett stöd i den här för henne nya situationen.
Hon går över bergen för att besöka Elisabeth och hon stannar där i tre månader. Två nyheter och överraskningar väntar henne.
Visst måste hon blivit förvånad när hon kom fram! Hälsad som Herrens moder, och redan avslöjad som gravid av Elisabeth. Inte bara att hon var gravid utan också mor till ett av Gud särskilt välsignat barn (jag tror alla barn är välsignade).
Hon får veta att Elisabeth och Sackarias också väntar barn på ålderns höst. En kusin till Jesus, Johannes döparen. Han som skulle bli den som banande vägen för Jesu uppdrag i Världen. Den som skulle döpa Jesus. Bådas liv och livsöde var ännu beseglat. Och det kanske är bäst så.
Att inte veta vad som ska hända i framtiden.
Att våga ha tillit till den Gud som är större än allt tänkbart och som håller hela världen i sina händer. Som också kallas kärlekens källa.
Kan man våga tro på det? Kan man våga vara hans tjänare/tjänarinna/lärjunge? Ja, om man vågar tro att man är välsignad och älskad av den Guden. Maria vågade. Däri är hon en förebild.
Mirjam, Moses syster brast ut i Lovsång när dom vandrat över Röda havet och räddats undan den Egyptiska militären
Maria brast ut i lovsång när hon förstod att Elisabeth förstod och stod på hennes sida…
Där börjar vår text som också är Psalm 675 i psalmboken. Marias lovsång – Luk 1:46-55
Texten kallas Marias lovsång. Det är Marias svar på Elisabeths två överraskningar. I nästa berättelse i Lukasevangeliet brister Johannes döparens far Sackarias ut i sin lovsång i tacksamhet över Guds storhet, styrka och makt.
Sackarias och Elisabeth var riktigt gamla och hade nästan gett upp hoppet om att få ett barn. Johannes tillblivelse och födelse var också ett bevis för dom att Gud är större och värd att lita på.
Båda lovsångerna hämtar sina ord från tidigare bibeltexter från Gamla testamentet, främst från Psaltaren.
Denna bibelns bönbok som erbjuder böner för livets alla skiften.
Det är Ok att utrycka förtvivlan över livets orättvisor, över en besvärlig och utdragen pandemi och allt vad den fört med sig, men också att visa tacksamhet som i denna lovsång. Ofta vänder psalmerna/bönerna på våra mänskliga perspektiv och hyllar en Gud som står på de mänskligt sett fattigas sida och på dom som av olika anledningar har det svårt i livet men som visar tillit till en Gud som är större. Guds löften står fast. Våga ha tillit. Våga lägga ditt liv i den som håller världen, Livet och tillvaron i sina händer.
Vi behöver våga tro på en framtid och behålla vårt hopp om en ljusning mitt i det mörka.
Julens budskap har alltid varit hoppfullt, Stjärnan som lyser banar väg mot en framtid vi bara kan ana. Trots vår oro och bitvis tvivlande hållning får vi lägga våra liv i Guds händer och be för oss själva och för hela världen.
Tack Maria för ditt mod. Välkommen Jesus, på nytt i vårt mörker.
Hjälp oss att se ditt ljus och fyll oss med hopp.
Amen.