LÅNGFREDAG
Påskberättelsen fortsätter. Idag är det den mörka dagen, den långa dagen, dagen som många av oss har svårast med.
”Min Gud, Min Gud varför har du övergivit mig”? När till och med Jesus ropar det orden förstår vi hans sanna mänsklighet. Finns där inte också ett och annat tvivel? Vad skulle det här tjäna till? Är detta slutet? Var det jag trodde och hoppades på bara en förhoppning och illussion?
Känslan av övergivenhet, ensamhet och missmod kommer över oss alla titt som tätt.
Jag tror verkligen att det tillhör det allmänmänskliga, som ingen av oss kommer ifrån.
Situationer i livet förstärker känslan av hopplöshet för att i andra förklarade stunder vara som bortblåst.
När livet är gott och enkelt glömmer vi det sårbara, då gläds vi över de självklara under som sker varje dag. Att livet i andetag efter andetag segrar över dess motsats.
Det är förunderligt – livet och dess växlingar, och aldrig har det blivit så tydligt som i bibelns påskberättelser.
Här kastas vi verkligen mellan hopp och förtvivlan, mellan mörker och ljus, mellan död och liv.
Det som såg så bra ut i Palmsöndagens intåg har på några dagar bytts i rädsla och oro.
Hosianna- och hurraropen ändrats till rop på korsfästelse och död.
Sker förändringar och stämningar verkligen så fort? Finns det ingen chans till att vara förberedd på kasten?
Det finns situationer i livet som vi inte råder över. Det finns omständigheter som vi bara har att förhålla oss till. Men det finns också det vi kan påverka, och jag tror att det övervägande är så att vi inte är hänvisade till andras beslut och i händerna på krafter utanför oss själva. Vi har stor del i det som händer; på gott och ont.
Men det finns som sagt fortfarande det som vi inte kan rå på, som vi inte ensamma kan besluta om eller förändra.
Jag tror att det är just i dom situationerna som ångesten och tvivlen blir som starkast.
För viss är det är det ångest och rädsla vi hör i ropen ”min Gud min Gud, varför har du övergivit mig?”
I historien har ropen hörts från många som varit rädda och övergivna. Mänsklighetens grymhet har orsakat det mesta av dessa rop. Folkmord, korståg, krig, orättvisor, förtryck, slaveri och översitteri. Allt handlar om den maktkamp som ständigt pågår. Vem är starkast, vem tar sig rätten att bestämma över andra?
Finns det en gudomlig plan som vi alla har att rätta oss efter? Finns det mänsklig makt som vilar på ett gudomligt uppdrag? Tankarna på detta har funnits så länge människan funnits. Redan tidigt i den bibliska berättelsen berättas det om människans försök att själv vara gud, att bryta mot livsavgörande regler och sätta sig över den givna ordningen och andra människor.
Det har inte gått så bra. En ändring måste komma till stånd.
Det är i det sammanhanget som Gud låter Jesus födas in i världen. Som en gåva och som en förebild. Han visade i sitt liv och genom sin livsföring på ett annat sätt att vara med sina medmänniskor. Han visade på en annan Gudsbild och på en kärleksfull kraft som vill människan gott och som kan vara till grund för allt liv på jorden. Han blev den som genom sitt liv, och sin död, visade på ett hopp i mörkret, trots sina mänskliga tvivel, och genom sin uppståndelse öppnade vägen till det liv som aldrig dör. Det hopp som gör det möjligt för många människor varje dag att stå ut med övergivenhetskänslan.
Det år som passerat sedan förra årets påsk har inte liknat något annat år i våra liv. Den pandemi, som det finns liknande exempel på i historien, som drabbat oss alla och som fortfarande håller oss i ett stadig grepp, har resulterat i många människors lidande och gett anledning till tvivel och ”varför har du övergivit mig rop”. Vi är sårbara fast vi tror att vi kan kontrollera allt.
Vi är i behov av hopp och framtidstro när svårigheter möter.
Det fina i berättelsen är att det finns hopp. Också för oss. Förhänget rämnar. Ljuset börjar sakta sippra in i revan. Vi kan ana en ny dag, ett nytt liv.
Långfredagen är inte slutet. Det var den starkaste kritiken mot min ungdoms musikal Jesus Christ Superstar. Bibelberättelsen fortsätter på söndag, liksom berättelsen om Jesu liv. Efter död kommer liv. Det är också vad naturen försöker berätta för oss hela tiden. Det ger oss hopp om att också detta års isolering och ensamhet ska bytas i gemenskap och liv. Jesu död och uppståndelse är för oss. För alla och för oss.
Vi får denna långfredag begrunda det som känns övergivet och hopplöst men inte stanna i det utan med tillförsikt se fram mot vändningen i Påskdagsmorgonens solstrålar.
Med Guds välsignelse. Amen.