Trons kraft
Historien är fylld av berättelser (läs till exempel Hebreerbrevets text) om hur en stark tro har givit människor oanade krafter och extra energi. När allt hopp verkat ute, när alla möjligheter verkat uttömda, har en tro på att det ändå skulle kunna vara möjligt…., gett kraft till en sista ansträngning och en vändning.
Det kan handla om dramatiska räddningar ur snöras, instängda grottor och gruvor, raserade huskroppar eller skeppsbrott.
Det skulle också kunna handla om betydligt mindre dramatiska händelser. Som du och jag och de flesta har upplevt. Om oron som infinner sig inför olika uppgifter i livet.
En tenta i skolan, en anställningsintervju, ett svårt besked eller våndan inför att behöva stå för ett beslut man tagit.
Ibland behöver man kraft och hjälp att genomleva allt detta.
Trons kraft skulle också kunna vara bönens kraft. Vi tänker ofta, tror jag, att bönesvar handlar om att få det man önskat eller bett om.
Men bönesvaren handlar nog mer om att vara trygg i att ha överlämnat en del av bekymren i någons händer eller famn. Vetskapen om att man delat sin oro med någon, om än tyst.
Styrkan och vissheten om att nu är vi fler som vet vad jag står i.
Det är ju lite av själavårdens och terapins hemlighet också. Eller det man kallar för kamrat- eller kompissnack.
”Det var så skönt att prata med dig” ”Tack för att du lyssnat”
Ibland är vi människor alltför oroliga att dela med oss av det vi står inför och som vi upplever som problematiskt eller stressande. Ändå kan det vara skillnaden på att ständigt ha en klump i magen eller att känna befrielse.
Jag menar inte att allt löser sig bara man pratar om det – men jag tror att det kan vara en bit på väg.
Jag vet genom mitt arbete som präst att många upplevt trons kraft som avgörande när krisen funnits där.
Att vara helt utelämnad åt sig själv stora delar av dygnet i fängelsecellen. Kanske i ett främmande land med främmande människor och med en främmande kultur. Men också i det svenska häktet. Skyldig eller inte.. Känslan inför ovissheten kan vara densamma. Med ovetskapen om vad som kommer att hända, brist på besked och med en osäkerhet kring framtiden. Vart kan jag vända mig? Hur ska jag stå ut? Många gånger har besöket av prästen varit en livlina. Delandet och kanske trons kraft har gett det livsmod som varit nödvändigt.
Nelson Mandelas 27 år i fängelse hade inte varit möjligt att utstå om han inte haft sin tro och vetskapen om att många därute stöttade honom.
Därför är supporten från vännerna livsavgörande. Amnesty Internationals medlemmars arbete har varit en avgörande skillnad för många fängslade. Vetskapen om att man inte är bortglömd.
Vännerna spelar en avgörande roll i dagens evangelietext.
Den lame mannen kunde inte ta sig till platsen där folket samlats för att lyssna till ”stadens profet”. Vännerna bar dit honom. När det var svårt att ta sig fram firade de ner honom i sin säng från taket. Deras tro på att Jesus kunde bota och göra skillnad var så stark. Inget fick hindra dom. Det står i texten att Jesus såg deras tro och att han sa till den lame – ”dina synder är förlåtna”. Det är detta som gör att berättelsen blir ett exempel på trons kraft.
Det märkliga för oss i berättelsen och dess fortsättning är väl att Jesus pratar om att hans ”synder är förlåtna” (som om synderna orsakat hans förlamning), att det var det de skriftlärda ”tänkte för sig själva” och att ”Jesus i sin ande förstod vad de tänkte” . Berättelsen blir sedan en ”underberättelse” där Jesus beordrar mannen att resa sig, ta sin säng och gå.
Fokus förskjuts då från vännernas starka tro till Jesu förmåga att utföra under.
Ibland sker ”under” ännu i vår tid. Inte så sällan är det läkarvetenskapen som står för det.
Många av de sjukdomar och åkommor som varit vanligt förekommande i den mänskliga historien har idag fått sitt botemedel. Vetenskapen och forskningen har möjliggjort det.
Vi kan idag bota på ett vetenskapligt sätt och med viss säkerhet veta vilka konsekvenser medicinering och behandling av sjukdomar får. Ett alltid högaktuellt ämne – så också i vår tid - där vi längtar efter ett av vetenskapen framforskat vaccin som ska råda bot på den pandemi som hotar hela mänskligheten.
Vi talar inte om under på det viset idag.
New York States Guvernör Andrew Cuomo sa lite halvt skämtsamt i mars att han i sin aftonbön bad om att en stark vind skulle komma och blåsa bort Coronavirusets orosmoln. Eftersom han inte riktigt trodde det skulle vara möjligt bad han istället folket i New York State att lyssna till vetenskapens direktiv om hur vi tillsammans skulle skydda oss själva och andra mot den befarade pandemin. Tillsammans kan vi står emot hotet.
Även om vi i vår tid inte tror på under som på Jesu tid är det förunderligt att vi människor fått den kunskap vi har och att vi på ett vetenskapligt sätt kan förklara hur läkeprocesser går till.
Vissa menar att detta är ett hot och ett slag mot en tro på en högre makt. Andra av oss menar att det tvärt emot stärker oss i tron på att det finns en högre makt vars mening och tanke och kraft vi fortfarande kan förundras över och vetenskapligt forska och bevisföra.
Än idag sker vetenskapliga under. Människor blir fria från sjukdomar på ett sätt som inte vetenskapen kan förklara. Drabbade och deras vänners böner och envisa tro kan ibland vara det som lindrar och kanske gör skillnad. Ingen kan säkert veta. Klart är dock att tro har en positiv inverkan. Den ger ett lugn och skapar en tillit oavsett utgången.
Så berättas det om Jesus i Getsemane-trädgården. Han var fylld av ångest inför gripandet, domen och den förestående döden på långfredagen. Han bad om kraft och lugn – oavsett sin egen vilja och hur utgången skulle bli. Han reste sig upp, hans ångest var som bortblåst och han gick för att möta den som skulle förråda honom och för att bli gripen. Bönhörelse kan vara just det. En trons kraft som ger lugn och som bär också i motgångar även om det inte alltid leder till ett önskat eller lyckat resultat.
Den här söndagen blir vi alltså påminda om att ”det aldrig är kört”. Att det finns möjligheter och att vårt sätt att hjälpa varandra, den värld och miljö vi lever i, till att tro på en positiv framtid och en lösning på det som till synes verkar omöjligt.
Trons kraft är att ”peppa varandra” till stordåd väl medvetna om att de som ”siktar mot stjärnorna kan nå trädtopparna” och att det är gott nog.
Trons kraft är inte en individuell prestation, som så mycket annat i vår värld, utan en kollektiv insats för varandra och för den värld vi lever i.
Med det sagt finns det all anledning att tro på att det finns kraft i våra gemensamma strävanden att stå emot pandemier och miljöhot.
Trons kraft är det vi ber om och tackar för denna söndag.
Amen