Predikan: 18 april 2021

Nyhet Publicerad

Johannesevangeliet 10:1-10, Hesekiel 34:11-16, Första Petrusbrevet 2:22-25 Psalmer 251, 377, 59, 673, 653

Den gode Herden

I dagens texter får vi möta Jesus i en försvunnen tids gestalt.

Åtminstone om vi ser till vårt dagliga liv i NY eller i västvärlden i stort.

Bilden av herdar och får är lite långt ifrån det vårt vardagliga eller…. Ja, Sheep Meadow finns ju förstås i Central park men saknar både får och herdar. Ibland, när jag tänker på hur det var innan pandemin, tänker jag att vi är som får som vandrar runt i stora flockar på 5:e avenyn och som till synes saknar både ledning och mål för vår vandring…eller så är det bara en bild för att det finns många människor som rest till New York och älskar att vandra omkring här. Det var tider det, tiden före pandemin, kanske något vi längtar tillbaka till?

 


Jag tror att det kan finnas något att hämta ur dagens texter även för vår tid.

Men först, låt oss lyssna till vad lärjungarna hörde och troligtvis tolkade med de välkända texterna/berättelserna från sin judiska tradition i medvetande…

Hesekiel skriver i en tid av förskingring. Det judiska folket är deporterat och i fångenskap. Bilden av herden (Gud) visar på en omsorg om fåren (människorna) och gav folket hopp inför framtiden.

En Jesajatext ligger till grund för episteltexten av Petrus. Den målar upp en vision där Jesus i sin tid identifierar sig med Jesajaprofetians bild av det offrade lammet, Herrens lidande tjänare (Jesaja 53).

Jesus blir både det slaktade offerlammet och den gode herden.

Vi känner igen bilden: O Guds lamm som borttager alla synder.

När det talas om Jesus som herden och grinden i Johannes berättelse står det:

”Denna bild använde Jesus när han talade till dem men de förstod inte vad han menade”

Om det skulle vara så att vi inte förstår är vi alltså i gott sällskap!

Jag tycker att bilden av Jesus som Herde för fåren är hyggligt enkel att förstå. Däremot blir fortsättningen med grinden lite svårare.

Jag anar att Jesus menar att han är den som ger oss bilden av Gud som den kärleksfulle Fadern och att det är genom Jesus som vi bortkomna vilsne får/barn kan komma till Gud. Genom grinden.

Han är till skillnad mot alla dom som vill leda oss bort från det goda livet den som kan ge oss riktning i våra liv och föra oss tillbaka till de gröna ängar som en gång fanns i Paradisets lustgård och som skänker vila och tillfredsställelse på ett annat sätt än ruschen på Fifth Avenue och erbjudanden om sale och låga priser, eller stressen i våra vardagliga liv när vi försöker få ihop livspusslet.

Låt er inte köpas, låt er inte luras av rösterna som säger att det är detta som livet handlar om.

Det kanske inte är så lockande att vara beskriven som ett får i hjorden. 

I vår tid framhålls det unika och speciella. Att vara egen. Originell.

Att var och en av oss kan göra våra egna val, att det är viktigt att hävda det individuella före det kollektiva.

Samtidigt är vi flockdjur, som följer modeskaparnas och influencers trender och råd och som luras att tro att det är vår egen vilja som styr våra val.

Vi tittar ständigt på varandra och förleds ibland av avundsjuka och habegär. Gräset hos grannen verkar oftast vara både grönare och saftigare.

Det är då det behövs goda ledare, goda förebilder, goda herdar för fåren som kan hålla ihop flocken, skapa lite samhörighet, samtidigt som herden känner varje enskilt får vid namn.

Men var finns de goda ledarna idag?

Jesus fungerar som en förebild och herde för oss. Det är därför hans lära och liv fortfarande spelar så stor roll. Det är därför lagar och värderingar är fulla av hans mönsterbildningar såsom gyllene regeln och att Kärleken står över allt.

Var finns de idealen hos statsmän, presidenter, och offentliga personer idag?

Dom som vi gärna vill ha som förebilder och gärna ser sig som sådana, sviker ständigt det uppdraget. Det är då vi kallas in i fållan igen och blir påminda om ett annat ledarskap. Om ett ledarskap som sätter gruppen före det egna intresset. Ett ledarskap som talar om den största och viktigaste uppgiften, - att vara varandras tjänare.

Det betyder inte att man ska sätta sig själv sist och ta på sig offerkoftan – nej - att tjäna varandra är att visa varandra kärlek.

Och många gånger är den delade glädjen som är den bästa. När man kunnat vara någon annan till tjänst, mår man själv bra.

Ibland kan jag vara dig till tjänst en annan gång är det tvärtom. I pandemins tider har detta visat sig vara sant.

Jesus manar oss till efterföljelse.

Efterföljelse handlar om tillit och kärlek och respekt för vars och ens egenart.

Om en förlåtande hållning där den som är utan synd kastar första stenen och där syndaren uppmanas lära sig av sina misstag. Det är också viktigt att komma ihåg i tider då vi dömer och fördömer ganska hårt. Med påskens ”korsfästrop” i färskt minne vet vi vad ett ”drev” kan åstadkomma

I en tid då lögner, omoraliska handlingar, kränkande uttalanden och omdömen haglar från de som skulle vara våra ledare; presidenter, guvernörer, filmskapare och på många sätt framgångsrika och beundrade personer, är det viktigt att komma ihåg;

”Det är på rösten ni ska känna igen dom”. No more sweettalking.

Rösten, som kan kännas igen inne i oss, som den sanna, manar oss till ett annat liv, Till tjänst för varandra utan baktankar och egen vinning. Samvetets röst, Jesu röst. Herdens röst.

Kom. Låt oss slå följe! 

”Oss följer ju herden, vi känna hans röst” 

Psalm 59, v1

Amen.