Predikan: 17 januari

Nyhet Publicerad Ändrad

2 söndagen efter trettondagen. 1 årgångens texter Johannesevangeliet 2:1-11

Livets källa

Meningen med livet, eller livets mening är en ständigt återkommande tema i litteraturen, filmer, poddar och debattartiklar.

Det är ju inte precis så att det går att hitta det rätta svaret på frågan eller självklart kunna avgöra vad som är mest sant när det gäller meningen med livet.

Troligtvis skulle vi som individer svara lite olika men det finns trots allt några gemensamma delar av svar som de flesta av oss kan hålla med om.

Vad är viktigt i livet? Vad gör livet värt att leva? Vad är ett lyckligt liv?

Svaren varierar självklart, som sagt,  och är beroende av var i världen vi lever, hur vår sociala och kulturella situation ser ut, hur gamla vi är etc.

Några gemensamma troliga svar handlar dock om hälsa, om tillräckligt med vatten och mat, om tak över huvudet och kanske också om familj och vänner. Längre ner på listan kommer ekonomiska tillgångar, ära och berömmelse och framgång.

Under ett år som detta, med en pandemi som förändrat våra vanor, tror jag att vi har fått anledning att tänka på vad som är viktigt i livet. Upptäcka vad vi saknar och vad vi kan klara oss utan. Det har varit smärtsamt men i någon mening en anledning till nya insikter.

Kanske är det så att vi värderar familj och vänner högre nu och att en del av det vi gjort tidigare har minskat i betydelse.

Ibland tenderar vi att bekymra oss mer än nödvändigt över det som vi kallar ”det jordiska”.

Till ”det jordiska” kan vi räkna det som går att att ta på och som vi upplever är viktigt för vår överlevnad och yttre liv,   i motsats till ”det andliga” som mer handlar om vårt inre liv och vårt själsliga välbefinnande. Vi bör inte betrakta det jordiska och det andliga  som något som står i motsats till varandra utan är två sidor av det mänskliga livet som är förbundna med varandra och påverkar vår upplevelse av meningsfullhet.

I berättelserna om Jesu förkunnelse kan det ibland verka som att det jordiska inte är så viktigt. Att vi ska lägga vår energi och kraft på det som är mer bestående och som ger oss mening och framtidstro. Så är det tex när Jesus är hos Marta och Maria, när han talar om att följa honom som lärjunge, svaret till den rike mannen etc.

När Johannes i vår text berättar om det första tecknet (det är Johannes ord för under) som Jesus gjorde är det något så jordiskt och mänskligt som att förvandla vatten till vin.

Grundskälet till denna handling är den uppkomna situationen på Bröllopet i Kana där det pinsamma inträffade att vinet började ta slut. För att rädda festen och värdfolkets anseende utför Jesus ett under. 600 liter vin! Måste ha varit en stor och betydelsefull fest.

Kanske är det också en berättelse som har till syfte att visa på Marias tro på sin sons förmåga och särskilda uppdrag, och på att lärjungarna har en tro på sin läromästare.

Jesus visar en omsorg, i det här fallet också om det jordiska och tecknet skulle också kunna ses som ett sätt att visa på Guds omsorg och kärlek.

Dagens tema – Livets källa – har texter som vill visa på var man kan hämta eller finna ”dryck” för livets hälsa. Förr var det vanligt med hälsobrunnar, platser där vattnet ansågs särskilt hälsosamt och kunde ge en god effekt på hälsan och välbefinnandet. Vistelsen vid brunnen kunde även innebära en vila och en rekreation för själen. 

Idag är det många av oss som söker oss till, eller längtar till,  stillheten och reflektionen som en vistelse på ett spa, en helg på pensionat, en retreatgård eller en vandring på en naturstig kan ge.

Det behöver inte vara kostsamt (det mer kommersiella i det hela får räknas till ”det jordiska”) det går alldeles utmärkt att själv ordna sitt spa, sin stillhet,  sin vandring i naturen.

Poängen är att ge sig tid till att ”fylla på” med ”livets vatten ur brunnen” varhelst ditt vattenhål finns.

 


I Psalmen 246  står det 

Här en källa rinner, säll den henne finner

Hon är djup och klar. Dold, men uppenbar.

 


Andens törst hon släcker och i hjärtat väcker

Frid och stilla ro, Kärlek hopp och tro.

 


Jag lämnar frågan om Jesus och hans förmåga att göra under obesvarad. För mig är det inte så intressant. Berättelsen har sin poäng oavsett. Tilliten till att Gud vill gott för sin mänsklighet och har ett syfte med att låta Sonen Jesus vara vår vägvisare räcker för mig. Kan jag tro på Jesus som Guds son kan jag också tro att han hade förmågor som han använde, inte i första hand för att bevisa sin gudomlighet, utan genom att visa på sin sanna mänsklighet med ett syfte att göra gott. Så som vi alla människor har en förmåga att göra.

Så – var rädd om dina vattenhål och återvänd så ofta du kan dit.

Njut när du kan av livets goda och dela med dig till andra.

Amen