Hjälparen kommer
I torsdags var det Kristi himmelsfärdsdag, en högtid som firas med ledighet och gudstjänster i Sverige, men i många länder är det en vanlig vardag då man arbetar.
I tiden efter Kristi himmelsfärd kommer söndagen före Pingst och Pingstdagen.
Dessa båda söndagar har som tema den heliga Anden eller Hjälparen som Johannes kallar den.
Lärjungarna lever i väntans tider. Vad ska hända nu när Jesus inte längre finns mitt ibland dem?
Som Johannes berättar har Jesus lovat att sända Anden som en Hjälpare till lärjungarna. Genom Anden ska de få kraft till att föra budskapet om Jesus vidare ut i världen.
De har fått ta emot uppdraget att gå ut i världen och nu ska de utrustas med den heliga Anden.
Dagens texter vill ge uppmuntran i väntans tider och uppmaningar om att stå ut. Episteltexten målar upp en tid av besvärligheter. Men efter svårighet kommer härlighet, efter regn kommer sol. I Sakarjas profetia utlovas ett gott vädermässigt klimat med friskt vatten och varma ljusa kvällar. Det kommer en tid då Herren ska vara en enda. I evangelietexten profeterar Jesus om att det kommer att bli olika uppfattningar som leder till uteslutningar ur församlingarna, synaagogorna.
Vår tid har påfallande många likheter med den tid och tillvaro som beskrivs i dagens bibeltexter.
Vi lever också i ett mellanrum, i en väntans tid. För många av oss handlar det om att den pågående pandemin Covid-19 ska klinga av, att fler och fler blir vaccinerade så att vi kan komma tillbaka till ett så normalt vardagsliv som möjligt.
Vi önskar att samhällen och länder ska öppna igen så att vi får en möjlighet att träffa dom som vi saknat under den tid som pandemin pågått.
I många delar av västvärlden går vi åt rätt håll men flera stora länder både i öst och väst har fortsatt stora problem. Det finns röster som talar om en mer solidarisk hållning i vaccinfrågan än vad som hittills varit. Den rikare delen av världen behöver ta sitt ansvar och hjälpa den fattigare.
Kanske pandemin har tvingat oss närmare varandra utan att för den skull mötas fysiskt. Vi har kunnat vara varandras stöd och hittat nya vägar att träffas och kanske lärt oss att uppskatta fysiska möten när vi tvingats vara utan dom. Våra liv har på många sätt påverkats av pandemin i olika avseenden. Och som med allt annat har det goda och dåliga sidor. Det svåraste är de lidanden, sjukdomar och ytterst den dödliga utgången för alltför många.
Vad kan vi förvänta oss för stöd då av Gud när hjälparen kommer?
Jag tror, med Böndagen i färskt minne, att bönen kan vara ett sätt att fokusera och samla kraft i det som händer i livet.
Då är det fint att ha en församlingsgemenskap där vi kan mötas och stödja varandra och be tillsammans. Det ligger på oss att se till att det finns en god anda i församlingen. Episteltexten talar om uteslutande ur synagogorna dvs församlingsgemenskapen som ett scenario. Att det uppstår konflikter varhelst människor sluter sig samman; i familjer, på arbetsplatser, i församlingar och ideella föreningar, är ett faktum. För oss är det bra att veta att osämja och dålig anda också finns som en risk i våra gemenskaper men att vi med Andens hjälp ska kunna stå emot.
Jesus sa att människorna skulle känna igen hans efterföljare på den kärlek de visade varandra. I de tidiga kristna gemenskaperna var det ett av kännetecknen: att man delade livsvillkoren. Man ägde tillsammans och delade med sig åt den som var sämre lottad.
Man samlades till bön, Gudstjänst och nattvardsgemenskap för att uttrycka sin samhörighet och stödja varandra. På ett alldeles självklart sätt fanns den Heliga Anden närvarande som den kraft och den hjälp Jesus utlovat.
Idag ber vi att den kraften ska vara med oss och att vår gemenskap på ett synligt sätt ska vara präglad av Andens enhet.
Sv Psalm 161. Kärlekens ande, hand i hand, lär oss som syskon att varandra. Samman oss bind med fridens band, hjälp oss att älska varandra. Styr våra steg i Jesu spår, lär oss att bedja Fader vår. Kärlekens Ande, led oss! Amen