Enheten i Kristus
Förra söndagens korta evangelietext och kärnfulla budskap – Allt vad ni vill att människor ska göra mot er ska ni göra mot dom – får sin fortsättning i dagens text om Enhet.
Det är inte så konstigt eftersom den Gyllene regeln sammanfattar Bibelns budskap och det Jesus har velat uppmana oss till.
Icke förty, som min morfar brukade säga, finns det alltid anledning att fundera på vad det kan betyda för oss och vilka konsekvenser det får.
Att hålla ihop, att vara enade, är något som eftersträvas i många olika sammanhang.
Kanske börjar det i det lilla – i familjen.
”I vår familj håller vi ihop”. Det kan innebära att det finns olika viljor och tyckanden men när det kommer till familjen så är ”blod alltid tjockare än vatten”, dvs då ställer vi upp för varandra.
Vi brukar använda uttryck som att ”det är högt till tak” och ”låga trösklar” när vi vill beskriva att olikheter tillåts. Vi får ha många åsiktsskillnader men det finns en grundhållning, som kan vara den Gyllene regeln, som vi inte tummar på.
I familjen får vi lära oss grunderna för hur man lever tillsammans.
Reglerna kan variera men det är i familjen grunderna läggs för hur mänskliga relationer fungerar. Att det blir skillnader om man är många eller få i familjen blir uppenbar. Desto fler vi är desto mer behöver vi prata ihop oss om det gemensamma.
När vi läser i bibeln om hur viktig enheten är handlar det ofta om församlingslivet. Församlingen blev en förlängning av familjelivet. Det berättas i Apostlagärningarna om hur människor behandlade varandra som familjemedlemmar, hade gemensamt ägande och delade allt. Riktigt så fungerar det inte idag i församlingen. Men jag tror att alla typer av gemenskaper har sin grund i familjelivet. Vi kan tala om en ”extended family”. Vi som lever i den här staden, vi som kommer från Östergötland, vi som är svenskar, européer, kristna, etc.
Det finns band som håller oss samman, Det finns likheter och olikheter.
I takt med att vår världsbild har vidgats och tekniken gjort det möjligt att ha kunskap om och kontakt med hela världen på samma gång har också ”familjen” utökats.
Vi bor inte kvar på samma plats hela livet, vi tar inte över föräldrarnas sysselsättning, vi reser utomlands, kanske bosätter oss där, vi talar nya språk.
Inte ens familjen är garanterat densamma hela livet. Vi får bonusföräldrar och bonussyskon. För en del är det skrämmande, för andra naturligt.
Mina föräldrar skiljdes när jag var 11. Det var ganska ovanligt. Mina barns mor kom också från ett hem där föräldrarna gått olika vägar. När våra barn växte upp fanns det därför en farmor, en farfar, en morfar och en mormor men också en Barbro, dvs morfars nya fru. När min äldsta son i någon av skolans första klasser skulle beskriva sin familj och upptäckte att den var lite annorlunda mot de andras utbrast han till sin bänkkamrat ” va, har du ingen Barbro?”. För honom var det naturligt, han trodde alla hade en.
När bibeln talar om enhet, också i dagens texter, handlar det mest om enheten i Kristus. I tiden ”efter Kristus” har det handlat om att vi kristna ska hålla ihop. Men vi läser ju i bibeltexterna (Apostlagärningarna och alla Paulus brev) hur det var från början i församlingarna och hur det har fortsatt och lett till mängder av olika kyrkokonstellationer som var och en tror att de har sanningen…..
Kristenhetens olika konfessioner har börjat närma sig varandra i vår tid och erkänner en del felaktigheter i historien. Det är bra. Försoning är alltid av godo.
I vår tid är det närmast religionsmotsättningarna som märks.
Av naturliga och förklarliga skäl. I takt med att vi möts över hela jorden möter vi också för oss främmande religioner och kulturer.
Det tar en stund att förstå det. Och det tar en stund att förstå att det som är annorlunda inte behöver vara skrämmande. Att bortom våra religiösa och kulturella skillnader är vi väldigt lika.
Vi bär alla spår av Neandertalarens DNA och vår gemensamma härkomst är troligtvis västra Afrika.
Därför är i alla fall jag hoppfull när det gäller mänsklighetens framtid. Jag tycker redan att vi märker det. Vilken härlig mix av människor som finns i New York, både när det gäller språk, ursprung, kulturer och religion
Visst, det finns andra strömningar i vår tid. Nationalismen kommer till uttryck i vissa protektionistiska yttringar. Det kan leda till att man lämnar EU eller vill bygga murar, eller skramlar med kärnvapen. Men jag vill tro att mänskligheten ändå kommer att ta steg mot en större enhet.
Kanske kan den pågående pandemin ha det goda med sig att den visar på mänsklighetens sårbarhet. Att vi behöver hålla ihop för att besegra det som hotar oss som mänsklighet. Att det inte räcker med att bara se till sig och sitt eget, vare sig som enskilda eller som nationer.
Ett vaccin efterforskas som ska göra det möjligt att hindra smittning, spridning och göra det möjligt att vistas överallt i världen.
Enheten i Kristus innebär för mig en utvidgad enhet där vi ser att vi är alla människor, med samma ursprung, samma längtan och grundbehov.
Ingen av oss äger sanningen. Vi har olika tolkningar eftersom vi kommer från olika uppväxtmiljöer.
Vi får tillsammans utforska undersöka och samtala om hur vi bäst lever tillsammans som människor. Inte bli skrämda av våra olikheter. Det är rädslan som skapar krig.
Vår gemensamma värdegrund i församlingen i New York sitter på väggen i Caféet.
Vi längtar alla att få mötas där men också att värdegrundens ord för bli verklighet.
Vi vill, med Jesus som förebild:
Förmedla hopp om ett gott liv tillsammans som en enda mänsklighet där varje människa är älskad och respekterad för den hen är.
Se kärleken som alltings ursprung, och låta den prägla våra mötesplatser.
Vara öppna för och närvarande i mötet med varandra
Vara en motkraft i mötet med intolerans och destruktivitet. Vi tar tydligt motstånd mot det som förminskar kärlekens kraft att växa.
Vi välkomnar alla att dela vår värdegrund.
Amen