Livets bröd
Idag, en söndag mitt i fastan, är temat bröd. Inte vilket bröd som helst utan ”livets bröd”.
Lite senare i detta Johannes 6:e kapitel talar Jesus om sig själv som Livets bröd.
”Livets bröd” är en metafor för det som upplevs som väsentligt i livet.
Det basala, det som är nödvändigt för att överleva.
Bokstavligt talat är nyttan av bröd och kolhydrater i överflöd omdiskuterat, åtminstone i den välmående västvärlden där det erbjuds alternativ. Idag är vi långt ifrån den Svenska Socialstyrelsens rekommendationer från mitten av 70-talet ”ät 6-8 skivor bröd om dagen”.
Nej nyttan av bröd är nog betydligt överdrivet, samtidigt kan det som basföda, inte minst i de fattigare delarna av världen, vara skillnaden mellan liv och död.
I många av bibelns berättelser spelar måltiden en roll. Efter Jesu uppståndelse berättas det om vandrarna till byn Emmaus. Den okände mannen som slår följe med de två lärjungarna blir igenkänd som Jesus, den uppståndne, när han välsignar och bryter brödet med dem. En annan berättelse handlar om hur de möter honom på nytt på stranden där han gjort upp en eld och bjuder lärjungarna på mat.
Det är när man samlas till måltid som viktiga saker avhandlas.
Där möts man som vänner och delande av bröd och mat är också delande av liv.
Många gånger har brödet som man får en betydelse utöver det rent fysiska.
Brödet blir en symbol för välsignelse, delande och liv.
Många av oss har fått erfara betydelsen eller saknande av att få dela måltid/bröd med sina vänner under det gångna året. Ett latinskt ord för vän är cumpane (ordagrant översatt ”med mat”), vi känner igen det i svenskans kumpan och kan översättas den man delar bröd med.
Restriktioner och rekommendationer har gjort det omöjligt att samlas på restauranger eller i hemmen i några större grupper.
Just den sociala distanseringen under pandemiåret har för många av oss varit det svåraste.
Det gäller inte minst dom av oss som lever i numerärt små hushåll. Vi är många som längtar efter sociala sammanhang och att få bryta bröd med varandra.
I vår evangelietext idag fick vi lyssna till berättelsen om brödundret. Berättelsen om hur en pojkes matsäck bestående av fem bröd och två fiskar räcker till alla som vill ha och det blir mängder av bröd över.
Vi kan spekulera i hur det gick till, som vi oftast vill göra när det sker under. Eller så kan vi fundera om det handlar om vad som händer när vi delar livets villkor med varandra – ett slags potluck eller knytkalas som det heter på svenska. Var och en bidrar med det som den har.
I bibelberättelsen ser de församlade detta som ett tecken på att Jesus är den profet de väntat på och lite senare i kapitlet beskriver Jesus sig, som sagt, som livets bröd som kommit ner från himmelen.
Paralleller dras till det bröd som Moses och folket blev mättade av under vandringen till det förlovade landet. Skillnaden är att det bröd som Jesus talar om ger evigt liv.
Uttåget ur Egypten var en befrielse för det judiska folket och varje år firar men detta i det Osyrade brödets högtid, Pesach, påsken.
Som kristna firar vi påsken till åminnelse av Jesu sista Osyrade brödets högtid då han i måltiden instiftar vår nattvard. Hans kropp är brödet och vinet hans blod. Den som skulle offras för att världen skulle älskas tillbaka till Gud och en gång för alla befrias, frälsas, från mörkrets makt.
När vi delar nattvardens bröd och vin påminns vi om detta.
Så kan vi bryta upp från vår måltidsgemenskap och dela liv och gåvor med varandra.
Nattvarden är en sändning ut i den värld som är befriad från slaveri och bestämd till att leva i kärlek.
Till den gemenskapen är du och jag, liksom alla som vill, kallade. Vi längtar efter att få gestalta det fysiskt snart i våra nattvardsgudstjänster i kyrkor och kapell.
I väntan på den dagen får vi be för varandra och tacka Gud för den dag som idag är.
Amen.