Kärlekens väg
Fastlagssöndagen inleder den tid som i kyrkoåret kallas Förfastan. - 4 dagars uppladdning innan fastan börjar. Denna dag är det Karnevalernas dag – Carne Vale , farväl kött. Under fastan är det sed att avstå från något, inte så sällan handlar det om någon särskilt mat.
I år blir det dåligt med karnevaler. Pandemin hindrar oss. Men det finns fortfarande möjlighet att låta kärleken leva och tro och hoppas på att bättre tider kommer.
Idag ska jag predika om kärlek. Vilket underbart uttryck och vilket svårt begrepp.
I Bibelnbrukar Gudstron och livet som människa sammanfattas i det dubbla kärleksbudet; Du ska älska din Gud av hela ditt hjärta och din nästa som dig själv (bl.a i Lukasevangeliet 10:27). Det sammanfattar lagen och profeterna dvs det gamla testamentet, enligt Jesus.
Han som i sin egen person är själva kärleksbeviset från Gud: Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende son för att den som tror på honom inte ska gå under utan vara räddad till evigt liv. Orden är från Johannesevangeliet 3:16 och brukar kallas Lilla bibeln.
Episteltexten som Paulus gett oss idag i brevet till de kristna i Korinth 13:1-13 talar samma språk. Kärlekens lov.
I dagens Evangelietext får vi vara med om hur Jesus fortsätter vandringen på ”kärlekens väg”. Det berättas i parallelltexten från Markus 10 att lärjungarna ”var fyllda av bävan och de andra var rädda” Jesus talar om vad som ska hända när de kommer fram till Jerusalem. Vägen bar uppåt via Jeriko där vår text berättar om mötet med den blinde Bartimaios, - ett av alla de människomöten bibeln bevarat som exempel på Jesu kärlek till de han möter.
Men den ”kärlekens väg” som Jesus anträder handlar också om smärtans väg, det vet vi som har facit till den sista påskveckan i Jesu liv. Lärjungarna förstod ingenting av vad han sa, står det i texten.
Jesus verkar veta vad som skall hända och det skapar rädsla och fruktan hos lärjungarna. Vad ska hända i Jerusalem?
Många av oss har säkert funderat på varför det var nödvändigt att Jesus skulle lida och dö. Han som i sitt liv var så kärleksfull. Hur orättvist är det inte att Jesus, som verkligen endast visade på kärlekens väg i sitt liv skulle behöva dö för oss andra.
För många av oss är detta en svårighet i tron på Gud, samtidigt som det är en förutsättning för att vi ska kunna erhålla förlåtelse och kunna tro på ett kärleksfullt sätt att leva här och ett evigt liv därefter. Det som i teologin kallas försoning. Människosläktets brott måste försonas och Jesus tar likt offerlammet straffet på sig och dör för oss alla och öppnar vägen till det liv som aldrig dör.
Jag har haft förmånen att många gånger fundera över detta under utbildningen, i predikosammanhang och i själavården. Det är sannerligen ingen lätt fråga och kärlekens väg är både underbar, sårbar, smärtsam och orättvis..
Att vara så mot sin nästa som man själv vill bli bemött är ytterligare en beskrivning av hur man kan leva på kärlekens väg och i livet. Denna Gyllene regel, Det dubbla kärleksbudet och Lilla bibeln talar alla kärlekens språk.
Gud själv brukar kallas kärlek.
Vi har säkert alla erfarenhet av kärlek både när det känns underbart men troligtvis också när den har smärtat.
Kärlek är något som likt en tro inte riktigt kan förklaras.
I alla fall inte på ett förnuftsmässigt sätt eller baserat på vetenskaplig prövning eller bevisning.
Kärlek är en stark tro på en känsla och en erfarenhet av något viktigt, riktigt och gott.
Lika underbart som det är att älska och bli älskad, lika smärtsamt är det att erfara bristen på kärlek eller att känslan försvunnit.
Våra kyrkor är för oss kärlekens kapell.
Här har många givit sina löften om evig kärlek.
I vigselritualet och i löftena till varandra försäkrar brudparen att de vill vara vid varandras sida i mörka såväl som i ljusa dagar, for better or worse. Ofta läser vi orden om kärlekens lov från dagens episteltext.
Sann kärlek är att ge och ta emot. Även om den är en känsla som är obeskrivlig, är dess konsekvenser att uthärda och älska även när känslan inte riktigt vill infinna sig. Kärleken är aldrig rättvis, kan inte mätas för att erhålla rättvisa. Att vara varandras tjänare betyder att sträva efter att göra gott mot den andre. Att vara kärleksfull helt enkelt. Svårare än så är det inte…..
När Jesus ska anträda kärlekens väg vet han att det inte kommer att bli så lätt. Berättelsen om hans sista kväll i Getsemane på skärtorsdagen låter oss ana hans ångest och oro inför sin kallelses sista uppdrag.
Kärleken är smärtsam och kan få oss att tveka samtidigt som den bygger på tillit, överlåtelse och tro på att den andre vill oss väl.
I år är det på Vallentins day, Alla Hjärtans dag, som denna Fastlagssöndag infaller. Tag tillfället i akt att berätta för andra om den kärlek du har till dom. Älsklig, kamratlig, och medmänsklig.
Amen.