Meny

Kaj Wikman om Vägen: "Jag ville rikta min tacksamhet mot något"

En oväntad insikt fick Kaj Wikman att bege sig till kyrkan på sin femtioårsdag. Som sjuåring flyttade han till Sverige med sin familj, två tomma fickor och en finsk brytning. Nu befann han sig på toppen av en framgångsrik karriär som tog honom på resor till världens alla hörn.

 

– Jag minns det så väl, det var min femtioårsdag och jag kände mig så tacksam över allt jag fått i livet. Över min karriär, resorna jag fått uppleva, min familj, barnen, allt det goda i mitt liv. Samtidigt fick jag en insikt om att det materiella inte var det som betydde mest i livet. Att det fanns något annat. Jag kände att jag ville rikta min tacksamhet mot något, så jag tog färjan till Vaxholms kyrka, satte mig på en bänk utanför och tackade, berättar Kaj.

– Då var jag mitt uppe i familjelivet, drev eget företag och hade fullt upp med att sätta mat på bordet, berättar Kaj när han minns den speciella födelsedagen. Jag tog mig inte tid att fundera på något annat än jobbet och familjen. Men den där känslan av tacksamhet gjorde mig ödmjuk. Jag tänkte på mina föräldrar, på pappa som var med i kriget mot ryssarna i Finland. De var tacksamma för att de fick leva och det gav mig ett nytt perspektiv på livet.

Som sjuåring flyttade Kaj till Sverige från Finland tillsammans med sin familj.
– Jag minns att jag hade fått en klocka i 7-årspresent. Det var min enda ägodel och den glömde jag kvar på båten. Så jag klev i land i Stockholm med absolut ingenting. Min finska brytning hjälpte inte, jag var ju invandrare och blev retad för det i skolan. Kanske var det någon slags revanschlust som gjorde att jag satsade så hårt på karriären, att jag ville lyckas och bli någon, menar Kaj.

Funderingarna över livet förde honom till kyrkan. Kaj engagerade sig som kyrkvärd och började gå i kyrkan mer regelbundet. När han flyttade till Nacka kom han i kontakt med Vägen, en fördjupning i kristen tro.
– Jag är nyfiken av mig och ville veta vad det var. Efter några gånger blev det så intressant att jag fortsatte. Vi träffades två terminer, samtalade om livet, bibeln och kristen tro. Året blir lite vad du gör det till. Det mest intressanta var att både få veta mer om kristendomens historia och att få höra de andras berättelser. Vi kom alla från olika bakgrunder och kunde olika mycket om kristen tro. Men berättelserna... man tror man har alla svar, men vi gjorde en fantastisk resa tillsammans och jag är så glad för alla berättelser jag fått ta del av. De har betytt mycket för mig, säger Kaj.

– Förut var jag så tvärsäker på vad jag tyckte om allt. Jag kanske behövde vara det för att lyckas i min bransch. Nu har jag mest frågor. Året med Vägen är över, men jag kan tänka mig att vara med i gudstjänstgruppen eller något annat sammanhang där man får diskutera existentiella frågor, säger Kaj.