Meny

Åsa Mattsson om Vägen: "Min tro gör att jag vågar snubbla"

– Den här har jag burit med mig i tio år, säger hon och tar upp en ikon av trä ur väskan. Den ryms precis i handen. Sedan smyger hon snabbt ner den igen. Åsa Mattsson valde att döpas och konfirmeras som vuxen, men har hållit sin tro hemlig i hela sitt liv. Tills nu.

Hand som håller en ikon av trä
Ikonen av trä har Åsa burit med sig i väskan i många år. Bild: Helena Jergander

– Jag växte upp i en familj där man såg kyrkan som något förlegat. Mina föräldrar var intellektuella och kyrkan förknippades med makt och överhet eller ogenomtänkt verklighetsflykt.  Den attityden växte jag upp med, så jag höll min tro för mig själv och levde i en slags dubbelhet, menar Åsa.

Åsa Mattsson valde att gå Vägen, en samtalsgrupp i Nacka församling. Under året döptes och konfirmerades hon.
– Det här året var ett viktigt steg för mig. Ingen i min familj är döpt, men min dotter döptes i sena tonåren för en tid sedan, så hon tipsade mig om gruppen. Jag har ändå blivit 57 år nu, en ansenlig ålder för att ta det steg jag har tagit. Man kan ju undra varför jag inte gjort det tidigare. Jag har alltid varit en andlig sökare och har engagerat mig i allt förutom det som legat mig närmast, min kristna tro. Jag har utforskat alkemi, buddhism och många andra andliga vägar, berättar Åsa.

– Till slut kändes det viktigt att stå upp för mig själv och andra. Både för att känna mig hel men också för att få kraft att stå på de fattigas och förtrycktas sida och då behöver jag ha min tro med mig. Jag vill arbeta för det goda och ge det en större plats i världen. Min tro på Gud gör att jag vågar snubbla, jag kan känna det stödet i mig.

Åsa arbetar inom den politiska världen, men har inte känt sig helt bekväm med att berätta om sin tro för sina kollegor.

– Det är inte helt enkelt att vara öppen med att jag är kristen i de sammanhang jag är i. Där bagatelliseras inte sällan människor som har en tro, upplever jag, så jag har än så länge valt att inte själv föra det på tal. Det finns ju såklart människor som tror där också, men det är inget man skyltar med, säger Åsa.

Under året i Vägen fann Åsa ett sammanhang för sin tro och värdet i att dela varandras livsberättelser.

– Vi kom från olika bakgrunder och hade gått olika vägar i livet och det var så intressant att dela det med varandra. För tro handlar också om vad det är att vara människa här och nu och det som händer när vi möts, menar Åsa.