Nacka församling

Prata med oss

Kontakt

Nacka församling Besöksadress: G:a Värmdövägen 14 b, 13137 Nacka Postadress: Box 31, 13106 Nacka Telefon: +46(8)54606100 E-post till Nacka församling

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Annica Wreile om Katekumenatet

– Jag har aldrig varit kyrklig. Men jag har provat mindfulness, läst böcker om livsåskådning och reflekterat mycket över vem jag är. Ändå kände jag att det saknades en pusselbit i mitt liv. Jag behövde få tro på något som var större än jag, berättar Annica.


Bild: Helena Jergander

För några år sedan kände Annica ett behov av att få prata med någon om livet och andlighet. 

– Jag letade upp Nacka församling på nätet och kontaktade en präst, Ylva Jansson. Vi samtalade om mina frågor och hon letade fram bibeltexter som kunde ge fler infallsvinklar åt mina funderingar, berättar Annica.
– Ylva tipsade om en ny samtalsgrupp som skulle starta och jag tyckte det lät intressant, säger Annica.

Blir aldrig av att prata om de stora livsfrågorna

– Vi ägnade oss åt ett ämne åt gången. Det kunde handla om vad som gör någon till en god människa, om skuld och skam eller något annat. Vi hade olika åsikter, men det fanns en ödmjukhet i samtalen, menar Annica.
– Jag tycker om den här samtalsformen, att det är enkelt. Jag kände att jag platsade in, trots att jag inte gick i kyrkan, trots att jag inte läst någon teologi. Det här är för alla, man behöver bara vilja diskutera livs- och trosfrågor.
– Det blir aldrig av att man pratar om de här stora livsfrågorna annars. Ofta grubblar man över dem på egen hand, men man mår bra av att ta sig tid att samtala om det med andra.

Konfirmerades som vuxen

– Jag har aldrig varit kyrklig, men under den här tiden gick jag på flera gudstjänster och tyckte att det var jättefint, stärkande på något sätt. Jag kom fram till att jag ville konfirmeras. Det blev ju några år senare än alla andra, skrattar Annica. Jag gick och läste då när alla andra gjorde det, men jag fullföljde det inte. Jag kände mig inte riktigt mogen för det då.

Så blev det att hon konfirmerades en aprilkväll på kvällsmässan i Nacka kyrka.  
– Konfirmationen var andaktsfull, det kändes ända ner i magen, berättar Annica medan hon fingrar på det blänkande silverkorset om halsen.
– I höst bildas en ny grupp där jag kommer att vara medvandrare. Det känns fint, säger Annica.