Prata med oss

Min älskling heter demokrati

Joachim Gauck, Tysklands förre förbundspresident, är luthersk präst, teolog och gjorde sig känd som medborgarrättskämpe i Östtyskland, inte minst i samband med den så kallade Fredliga revolutionen 1989. Heinz Jackelén tecknar ett porträtt av en man som levt sitt liv i den politiska hetluften vägledd av två frågor, vad är oheligt och vad är heligt i livet?


Tysklands nyligen avgångne förbundspresident Joachim Gauck kommer till Bokmässan som Svenska kyrkans gäst för samtal om att växa upp och leva i ett Europa i förändring, om tro, politik, demokrati och framtidshopp.

Demokratin under attack

När Joachim Gauck i våras höll sitt avskedstal efter fem år som Tysklands förbundspresident såg han tillbaka på sin ämbetsperiod,

– Jag ansåg då jag tillträdde att demokrati är det bästa sättet att styra ett land, sade han i sitt tal. Och så ser jag det fortfarande. Men idag står demokratin under attack.

Han fortsatte med att dra sig till minnes den eufori han och många andra kände 1989 när murens fall öppnade för frihet och demokrati för människorna i det forna Östtyskland och talade om sin besvikelse över att vad han beskrev som en växande fientlighet mot den parlamentariska demokratin. Över att det på många håll i världen idag finns människor som känner sig hotade av den frihet som demokratin ger och därför vänder den ryggen.

Likgiltighet är ansvarslöshet

Han föddes 1940 under andra världskriget, i en sårad tid av stål och mörker och växte, som en hel tysk generation, upp i ett ruinerat och sönderbombat land, omgiven av traumatiserade människor. Och efter den förra nazistiska diktaturen, följde nästa, den östtyska. När Joachim Gauck var elva år greps hans far av Stasi angiven för antisovjetisk hets och sändes till Sibirien. 1955 blev han fri från Gulag. Efter det vigde hela familjen Gauck sina liv åt anti-kommunistiskt motstånd.

– Likgiltighet är ett annat ord för ansvarslöshet, skulle han senare säga, och han har ofta poängterat vikten av att som människa inför sig själv avgöra vad som är heligt i livet, i hans eget fall idén om friheten och den kristna tron. På samma sätt, menar han, är det viktigt att ställa frågan vad som är oheligt. För den unge Gauck var detta framför allt DDR och dess totalitära SED-regim.

Drog till sig stasis uppmärksamhet

Som ung ville Joachim Gauck studera till journalist, men tilläts inte att göra det eftersom han var son till en dissident. Enda möjligheten var att studera teologi, trots att han aldrig tidigare tänkt sig att bli präst. Efter avslutade teologistudier tjänstgjorde han i den tyska evangelisk-lutherska kyrkan och blev snabbt mycket engagerad i kyrkans ungdomsarbete och drog som frispråkig och orädd präst den östtyska underrättelsetjänstens Stasis uppmärksamhet till sig.

Bland annat anklagades han för att utnyttja ”ungdomsmötenas och gudstjänsternas legala möjligheter för att inspirera den kyrkligt orienterade ungdomen till en antisocialistiskt fientlig hållning”.

 

För mig är de religiösa värderingarna mycket starka, eftersom de räcker djupt in i min själ.

När muren föll var målet nått

På åttiotalet, tiden före murens fall ledde Joachim Gauck gudstjänster i Mariakyrkan i Rostock som åtföljdes av stora regimkritiska demonstrationer. Och hösten 1989 deltog han själv för första gången. Strax efter föll muren i Berlin. För Joachim Gauck med sin starka entusiasm för friheten var målet nått.

DDR-åren byggts upp av landets säkerhetstjänst och som i huvudsak består av akter om enskilda östtyska medborgare som övervakats. Hans intensiva engagemang att göra de hittills hemlighållna dokumenten tillgängliga för allmänheten gjorde honom känd och respekterad i hemlandet och ledde snart till att myndigheten benämndes ”Gauck-Behörde”, Gauckmyndigheten.

En förbundspresident som vågat tala

2012 valdes sedan Joachim Gauck till Tysklands elfte förbundspresident. Hur kan det komma sig att en teolog och präst ansågs vara särskilt lämpad att inneha landets högsta position? I Gaucks fall blir svaret tydligt, hans kristna ”reservoar” av normer och en etisk måttstock som ligger till grund för hans ord och tankar.

– För mig är de religiösa värderingarna mycket starka, eftersom de räcker djupt in i min själ, har han sagt.

Att han bottnar i sina övertygelser har inneburit att Joachim Gauck som president många gånger vågat gå längre än den politiska diplomatins vedertagna steg tillåter. Han har varit en autentisk president med stor tolkningsförmåga, integritet och patos som vågat tala där andra hållit tyst. Till exempel har han som förbundspresident tydligt kritiserat Vladimir Putin och Kinas och Turkiets statschefer i frågan om demokrati, frihet och mänskliga rättigheter.

Frihet och demokrati måste skötas med ansvar

Frihet och demokrati är sårbara och måste därför skötas med ansvar, särskilt i dessa tider av Trump, Putin och Brexit. Det är också de värden som har allra största betydelse för Gaucks politiska och teologiska syn. Demokratin är min älskling, har han sagt. Utifrån detta synsätt har han också varit kritisk mot en snäv materialism och tanken på att lycka innebär att ha det materiellt bättre imorgon än idag. Denna reducering av livslyckan är naiv, har han sagt.

– Dessutom finns det många medborgare som ser staten som serviceinrättning och demokratin som ett politiskt varuhus, menar Joachim Gauck. Men vi människor är kapabla att ta ansvar och när vi gör det så ligger i detta ett löfte som gäller den enskilda individen såväl som för hela världen: Att vi inte är dömda att misslyckas.

Heinz Jackelén

Möt Joachim Gauck på våra scener

Seminarium

Torsdag 13.00

Om:bildningsscenen

Lördag 14.30

Läs mer om Svenska kyrkans program på Bokmässan