Rikt utformat epitafium i sandsten på en vitkalkad kyrkvägg.
Foto: Andreas Offesson

Epitafierna

På S:t Petri kyrkas pelare och väggar finns minnestavlor över döda personer, så kallade epitafier. Ordet kommer från grekiskan. Epi betyder individ och taphos betyder grav. Varje minnestavla bär på en berättelse om specifika Malmöbor och den tid de levde i.

Sätt att hedra de döda och trösta de överlevande

Minnestavlorna sattes upp av de dödas anhöriga i anslutning till graven som ett sätt att hedra den döde och trösta de efterlevande. Varje minnestavla bär på en berättelse om specifika Malmöbor och den tid d4 levde i. Epitafierna ger också uttryck för bibelns berättelser eller budskap och den kristna trons symboler.

Många epitafier eldades upp under 1800-talet

Även om S:t Petri kyrka idag får sin prägel av de många minnestavlorna, främst från efterreformatorisk tid, är de sjutton epitafier som finns kvar endast en bråkdel av alla som hängt på kyrkans väggar. Många eldades upp under 1800-talets restaureringar av kyrkan. Nedan följer en beskrivning av fem av kyrkans minnestavlor. Två av dessa är uppsatta på pelare i mittgången och ovanför valvbågen till norra vapenhuset hänger tre epitafier av olika karaktär.

Rikt dekorerat epitafium i målat trä med en mittavla i sandsten hänger på en vitkalkad pelare i kyrkan.
Jost Ledebur var borgmästare i Malmö och dessutom kyrkvärd i S:t Petri kyrka. Foto: Andreas Offesson

Jost Ledeburs epitafium

Epitafiet sattes upp den 13 augusti 1636 av Jost Ledebur och hans hustru Karine Gurrisdotter som ett minne över sig själva. Båda makarna var i livet när det sattes upp, men Karine som länge varit sjuklig dog fem månader senare. Mittavlan av alabaster framställer den yttersta domen. Utanför de med vindruvsrankor dekorerade pelarna står Petrus till vänster och Paulus till höger. Överstyckets mittavla föreställer lammet med en kalk stående på marken i vilken lammets blod droppar ner.

Borgmästare och kyrkvärd i S:t Petri kyrka

Jost Ledebur var borgmästare i Malmö och dessutom kyrkvärd i S:t Petri kyrka. Samma år som epitafiet sattes upp satt han med i den nämnd på 16 personer som satte sig till doms över elva Malmökvinnor som var anklagade för fullbordad trolldomssak. Av dessa häxanklagade fick sju kvinnor brinna på Kirseberget och resten förvisades ur stan. Mellan 1543–1663 anklagades 63 kvinnor (och några män) i häxprocesser i Malmö.

Rikt utformat epitafium i sandsten på en vitkalkad kyrkvägg.
Längst upp på Gorris Boldickes epitafium syns tre kvinnofigurer som symboliserar rättvisan, hoppet och tron. Foto: Andreas Offesson

Gorris Boldickes epitafium

Minnestavlan i sten över Gorris Boldicke sattes upp i kyrkan av hans hustru Beritte Bartolomeidotter. Boldicke var ursprungligen en tysk köpman som var rådman i Malmö 1589–1596.

Tavlan visar uppståndelsen, rättvisan, tron och hoppet

Epitafiets mittavla visar en framställning av uppståndelsen. Överstycket består av tre allegoriska kvinnofigurer. I mitten står Justicia , alltså rättvisan, som bär ett svärd och en vågskål i händerna på en kartusch med en dödskalle som kröns av ett timglas. Till vänster står Fides, tron, som håller en kalk och en bibel och till höger finns Spes, hoppet som håller en duva i ena handen och stödjer sig på ett ankare med den andra.

Beritte Bartolomeidotter, även kallad Beritta Gurris överlevde sin make med femtio år. Hon övertog och drev makens affärsverksamhet mycket framgångsrikt. Bland annat grundade hon tillsammans med flera av Malmös köpmän 1601 det så kallade Islandskompaniet.

Epitafium med mittavla i sandsten och en guldig ram hänger på en vitkalkad kyrkovägg.
I tavlans nedre del står Jacob Fectil och hans hustru vända mot varandra. Bakom honom står deras sju söner och bakom henne deras sju döttrar. Foto: Andreas Offesson

Jacob Fectils epitafium

Epitafiet sattes upp 1630 av rådmannen Hans Svendsen Rogge och hans hustru Mette som ett minne över hennes föräldrar Jacob Fectil och Gesche Willumsdotter. Mittavlan av sandsten visar en i högrelief huggen framställning av Kristi förklaring. I tavlans nedre del står Jacob Fectil och hans hustru vända mot varandra. Bakom honom står deras sju söner och bakom henne deras sju döttrar. En son och en dotter tillverkade av trä står inte inne i tavlan utan på ramen. Märken i ramen antyder att det har funnits ytterligare två döttrar. På en bandslinga över sönernas huvud står deras namn: Willem, Povel, Hans, Frandtz, Jacob och Basse. På en bandslinga över döttrarnas huvud står deras namn: Mette, Anna, Marine, Birgite, Karine, Gese. De barn som inte är namngivna är troligen barn som dog vid födseln. En annan teori är att det rör sig om utomäktenskapliga barn. Epitafiet har ett rakt överstycke på vilket står: Omnis homo foenum et omnis gloria eius qvasi flos agri vilket betyder Varje människa är hö och all hennes ära liksom jorden blomster.

Rikt utsmyckat epitafium i målat trä och guldiga detaljer hänger på en vitkalkad kyrkvägg.
Mittavlan på Jost Holtvigs epitafium visar en framställning av korsfästelsen och på var sida om korset står Maria och Johannes. Foto: Andreas Offesson

Jost Holtvigs epitafium

Epitafiet skänktes till kyrkan av Anne Michelsdotter ca 1615 till minne av maken Jost Holtvig, en handelsman som ursprungligen kom från Lübeck. Mittavlan visar en framställning av korsfästelsen. Bakgrunden är målad och på den är ett krucifix i trä påsatt. På ömse sidor om krucifixet står Johannes och Maria. Anne Michelsdotter och Jost Holtvig skänkte 1619 ett antependium till kyrkans huvudaltare. Detta finns kvar i S:t Petri medeltida textilsamling. Parets båda namn är broderade på antependiet av stormönstrad silkessammet från Italien.

Epitafium i målat trä. I mittavlan syns Adam och Eva. Tavlan är dekorerad med förgyllda lejonhuvud.
Epitafiet över Benedicta Most hängde ursprungligen i koret i S:t Petri kyrka Foto: Andreas Offesson

Benedicta Mosts epitafium

Epitafiet över Benedicta Most som dog 1585 sattes upp av hennes make Vilhelm Henriksen Rosenvinge två år senare. Det hängde ursprungligen i koret och i Rådhusrättens dombok från 22 september 1587 kan man läsa om omständigheterna kring monteringen. Vilhelm Henriksen fick tillstånd av kyrkvärden Erik Guldsmed att sätta upp minnestavlan. Arbetet utfördes av Oluff Muremester som högg av en bit av pelarens mur eftersom tavlan på grund av sin bredd var svår att sätta upp ordentligt. Samtliga dessa tre personer blev kallade till förhör av borgmästare och rådets ledamöter. Man hade ej fått deras tillstånd att hänga upp tavlan och framför allt inte fått tillstånd att göra åverkan på pelarens murverk. Alla inblandade skyllde på varandra, men till slut nåddes enighet och Rosenvinge förband sig att bekosta en uppfräschning av korskranket.