Där använda material får nytt liv
Konstnären Maria E Harrysson visar installationen ”Föreställningar”. Till grund för verket ’Föreställningar’ ligger världskartan, kanske den största chimär över världsalltet vi dagligen omger oss med och accepterat som sanning. Norr som en given plats uppåt. Koloniala arv.
Allt det hav som tryckts in mellan skalförändrade landmassor för att tillgodose vårt behov av plan yta tar sig i verket ångans form och formligen väller ut i andra delar av konstruktioner vi omger oss med, likt de höjningar av vattennivåer som sker pga ökade koldioxidutsläpp. Samma utsläpp från industrier som även efterlämnar sig spill och skräp som inte givet finner sin naturliga hemvist efteråt. De restprodukterna får här agera symbol för slöseriet av jordens resurser, så även i de skulpturala verk där överbliven kartong och papper försöker finna det organiska med hjälp av lera. De material som en gång var träd som slukade koldioxid. Människan som art har satt igång mekanismer vi inte vet hur de ta sig ut i längden. Vi skulle behöva en ödmjukhet inför det vi ännu inte vet, likt rymdens gränser.