Predikan Septuagesima 2016 (2:a årgången)

Biskop Johans predikan i samband med prästvigningen i Lunds domkyrka söndagen den 24 januari 2016.

Vi får idag höra en text ur Jona läsas. Det är en underbar bok! Kanske inte som exempelberättelse där ”hjälten” knappast kan vara just hjälte. Inte heller som historieskrivning eftersom vi i så fall får problem med hur fiskar fångar människor och spottar ut dem i just Nineve… Jag tror inte heller att det är vad berättelsen vill säga oss. Men berättelsen är svulstig, spännande och fantasieggande. Dessutom lite komisk…

Jona är en man som får uppgiften att varna människorna i Nineve för att deras sätt att leva leder dem bort från Gud, men att det inte är för sent. De kan fortfarande förändras och bli en del av Guds folk och gemenskapen i Gud. Jona tycker att uppdraget är meningslöst! Det förstår väl var och en att det inte gör någon nytta om det kommer en främling och säger: ”Hör nu här allihop! Ni är helt fel på det. Gör som jag säger så blir det bra…”.

Så är det nog många präster som tänkt mer än en gång. Spelar det någon roll vad jag säger i en predikan? Gör mina ord skillnad? Men det är nog ändå få som tagit till flykt ut på havet…

Jona bestämmer sig för att fly från Gud (!). De flesta har nog hört den dramatiska berättelsen om hur han lyckas komma med på ett skepp, få skulden för en svår storm och slängd överbord. Hur en stor fisk slukar Jona och spottar upp honom på land. Jona går då till Nineve och predikar som det var sagt. Sedan kommer det komiska. Han sätter sig på en höjd för att se hur Gud ska straffa staden. Ska det komma en jordbävning eller svavel från himlen? Det blir ingenting! Folket tar åt sig av Jona's förkunnelse och förändras. Jona blir sur. Han ber till Gud och säger: ”Jag visste väl det… du straffar inte…” Gud tycker lite synd om Jona och ser till så att han får skugga som skydd mot solen, men förebrår honom också för att inte känna medlidande…

Som präster, diakoner och biskopar äger vi inte själva våra ämbeten. Ytterst är det Kristus som gör det. Därför ordinerar vi, viger till tjänst. Ni som vigs idag får avlägga löften, och ni får ta emot Kristi löfte att vara med, utrusta, ge skydd, men också kanske en och annan reprimand. Vår tjänst i kyrkan är ”förankrad” i Kristus själv. Kyrkan är Kristi kropp och är den synliga enhet som så att säga ”äger” våra ämbeten. Därför kan vi inte agera hur som helst som präster, diakoner eller biskopar. Vi står under kyrkans tillsyn och ansvarar ytterst inför Kristus själv.

Som präster blir ni representanter för kyrkan och för Kristus. Dessutom får ni en tjänst i kyrkan som regleras på vanligt sätt genom lagar och avtal, men representanter är ni tjänsten förutan. Därför kommer det ni säger och gör alltid att vara sagt och gjort av en präst. Det ses som förkunnelse, och det kan finnas skäl att överväga vad det är man förkunnar.

Samtidigt är vi alla döpta representanter för Kristus, och det vi säger och gör ses som uttryck för hur en kristen tänker. Ibland har det sagts: ”se hur de älskar sina medmänniskor”. Och människor har fått upp ögonen för Guds kärlek. Andra gånger har det sagts att så som de kristna lever kan man inte ta deras tro på allvar… Detta är något vi alla kan behöva tänka på. Men då är det bra att läsa om Jona.

Han är inget föredöme! Jona är feg, tvivlar på Guds kraft och önskar människor olycka. Ändå har Gud omsorg om honom! Det är en av de kanske viktigaste lärdomarna ur berättelsen om Jona. Guds kärlek gäller alla, också de som skickas ut på uppdrag. Ni som idag vigs till präster ska visa på Guds kärlek, men ni ska alltid komma ihåg att ni själva är älskade av Gud! Guds kärlek riktas också till er. Den riktas till alla oavsett om man känner sig lyckad eller misslyckad. Guds kärlek blir inte mindre för att de kristna misslyckas med att visa den.

Jesus pratar om Jona (Mt 12:39). Det gör han när hans kritiker vill ha ett tecken på vem han är. Svaret är att de inte ska få något annat tecken än Jona-tecknet. Det handlar inte om Jona, men är en allusion till att Jona blev uppäten, men utspottad. Jesus blir uppslukad av döden men ”utspottad” på tredje dagen. Tecknet på vem Jesus är, är att han inte flyr undan utan följer den starka kärlekens yttersta lag. Därför kan vi säga att Guds omsorg syns i Kristus. Detta är också det ni nu ska sändas ut att förkunna och påminna om. Livet är starkare än döden och vi har liv, och liv i överflöd genom Jesus Kristus och det han kallar ”Jona-tecknet”.