Kontraster blir tydliga i en storstad som Kairo. Överdådig lyx kan bo granne med djupaste fattigdom. Parallella världar existerar sida vid sida och överallt pågår livet för de 20 miljoner människor som bor här. Mitt på en av de jordtrampade gränderna i Al-Khousous, ett av Kairos slumområden, står femtonåriga Mariam med armarna i kors. Hon pratar om skolan som om det gällde livet. Och det gör det också.
– Utbildning är ett vapen för oss flickor. Med den kan vi bestämma mer över våra liv, säger hon.
Diskrimineringen är utbredd
Samtidigt som rätten till utbildning är en självklarhet för många är den något som ännu fler måste kämpa hårt för. Ofta är det extra tufft om du är flicka. Diskrimineringen av flickor och kvinnor är både utbredd och normaliserad i många samhällen och får konsekvenser genom hela livet. Framförallt gäller det fattigare områden där utbildningsnivån är låg. Där väntar äktenskap och barnafödande för flickorna och då behövs ingen utbildning. Åtminstone är det vad flera av flickornas föräldrar berättar.
Doften av sopor förstärks i den stekheta solen. Längs de trånga gränderna flockas flugor. Mariam går in genom en blå port och uppför stentrappan som leder in i lokalen. Hit kommer hon flera gånger i veckan för att få hjälp med skolan. Det är Act Svenska kyrkans systerkyrka här i Kairo som driver centret. Projektet kallas ”Bless” och finns över hela Egypten. Det innefattar utbildning, hälsa, rådgivning och ekonomiskt stöd för de mest utsatta. I dag har ett femtiotal kvinnor och barn samlats på en yta som inte är större än en trerummare på sextio kvadrat. I ett av rummen står Mariams två systrar vid en whiteboard-tavla och övar på att skriva. Tioåriga Amed skriver först och åttaåriga Marina härmar efter. De skriver och suddar, skriver och suddar. Amed gillar att hjälpa sin syster med skolan. Hon funderar på att utbilda sig till lärare. Lillasyster vet redan att hon vill bli polis.
Pappeslösa blir skuggfigurer
Sedan ett år tillbaka får Mariams familj stöd genom Bless. Mamma Abir, som för ett år sedan inte kunde läsa och skriva, har utbildat sig till sömmerska och har tagit mikrolån för att kunna köpa in sin första symaskin. Att Abir fått möjlighet att utbilda sig genom Bless har varit viktigt, både för henne själv och för hela familjen.
– Mamma är min hjälte. Hon kämpar för mig och mina systrar, att vi ska kunna göra det vi vill. Det fick aldrig hon. Hon var lika gammal som jag när hon gifte sig. Femton år. Och hon fick mig när hon var sexton. Det är roligt att se henne så glad och stolt nu, säger Mariam.
I Egypten finns en lag som säger att alla barn måste gå i skolan upp till tolv års ålder. Men den lagen efterlevs inte. Den dramatiska befolkningsökningen är en tickande bomb och ett utbrett problem är att många barn och vuxna som bor i områden som Al-Khousous saknar födelsebevis eller annan identitetshandling.
Bakom den offentliga befolkningsstatistiken göms ett stort mörkertal. Som papperslös blir du en skuggfigur i samhället och har inte rätt att gå i skolan, få vård eller ekonomiskt stöd. I områden där utbildningsnivån är låg eller obefintlig finns också en stor utmaning i att öka kunskapen och medvetenheten bland människor om att utbildning är viktigt. Det blir heller inga konsekvenser för de föräldrar som av olika skäl inte låter sina barn gå i skolan.
Mariam har haft tur som har en mamma som tycker att utbildning är viktigt, men situationen är tuff. I hennes klass går 90 elever. En ensam lärare undervisar och chansen att lära sig något är lika med noll, menar hon.
– Om du ska få en bra utbildning måste dina föräldrar betala för privatlektioner, eller för privatskola. Det gör mig så arg. Jag tycker det är orättvist att jag som vill lära mig saker straffas för att jag är fattig.
Hon har fått kämpa hårt på egen hand för att klara skolan och upplever hur hon gång på gång blivit orättvist bedömd på prov och läxförhör. Där har ilskan blivit en drivkraft att kämpa vidare i stunder hon velat ge upp. Bless nystartade center i Al-Khousous betyder mycket för Mariam.
– Bless har hjälpt mig jättemycket. Inte bara med skolan, utan med andra saker också, Jag är gladare och tror mer på mig själv nu. Jag vet att jag kan.
För Mariam är det inte aktuellt att vare sig gifta sig eller skaffa barn, åtminstone inte än på ett tag. Utbildningen kommer först. Den är livsviktig, inte bara för henne utan för hela hennes familj. Tillsammans med sin mamma kämpar hon nu för att hennes systrar ska få gå i en bättre skola än den hon själv går i.
– Allt börjar med utbildning. För om vi inte vet om vilka rättigheter vi har, hur ska vi då kunna förändra våra liv.
Mariam vill fortsätta studera om hon får möjlighet. Hon gillar språk och vill lära sig engelska, tyska och franska. Målet är att jobba med turism eller som flygvärdinna.
– Jag vill möta människor, se och uppleva nya platser i världen. En dag ska jag stå på toppen av Eiffeltornet och se ut över Paris.
Text: Martina Croner