Detta var hett och debatterat stoff härom veckan. FRH - Future for Religious Heritage - är en Brysselbaserad organisation som driver frågor kring kyrkligt kulturarv. Vartannat år står man värd för en konferens. I mitten av oktober var det dags för ett välmatat program i Paris.
Längre föreläsningar, korta rapporter och ögonblicksbilder samt ovanpå det panelsamtal varvades i fyra dagar med studiebesök i särskilt intressanta kyrkor i den franska huvudstaden.
I stora delar av Europa brottas man med frågan hur man ska tackla framtiden för religiösa byggnader och kyrkogårdar. En stor tillgång, ett rikt arv och en älskad skatt som samtidigt är hotat, detta då antalet medlemmar dalar, färre firar gudstjänst och pengatillgången för underhåll stryps på många håll.
Två kyrkor stängs varje vecka
I Nederländerna stängs för närvarande två kyrkor varje vecka. Det är en förlust för våra minnen och en förlust av rötter och historia. Läget är allvarligt och tiden är knapp.
- Jag vill ringa i kyrkklockorna för att väcka uppmärksamhet. Utan berättelserna är kyrkor ett dött språk. Därför har vi startat initiativet "Torch of Heritage and Culture" som pågår under 2018, säger Lilian Grootswagers från FRH.
Inspirerat av den olympiska facklan i Aten är syftet att öka medvetenheten om Europas rika religiösa arv. FRH-facklan är en minnesskattlåda som innehåller personliga brev med nedtecknade minnen och berättelser om religionens betydelse i människors liv. Alla välkomnas att lämna in och bidra. 100 insamlingslådor finns utspridda i hela Europa.
Biskop Paul Tighe från Dublin trycker på skönhetens roll för att kommunicera och nå fram.
- Hur delar vi berättelser om kyrkan på bästa sätt? Genom skönhet. Konsten öppnar upp för det som ligger bortom oss själva, konst väcker förundran och vår längtan efter Gud.
En av deltagarna på konferensen var Jan Jaspers, direktor på Centre of Religious Art and Culture i Heverlee, Belgien. Jan tillhör dem som flitigt besökt FRH:s konferenser genom åren. Ur det perspektivet, hur summerar han dagarna?
- Den här konferensen har varit mer konkret än de tidigare. Vi letar alla efter lösningar på problemen och vi har tillsammans utforskat skillnader och likheter oss emellan.
Talarna som kom från en lång rad länder och regioner var genomgående intressanta och kom med värdefull input tycker Jan.
Vad var nytt för dig?
- Det jag särskilt lärde mig av handlar om marknadsföring. Det har inte lyfts på tidigare konferenser. Hur ska vi tänka kring kyrkor och potentiella nya intäktskällor? Vi bör öppna upp för alternativa finansieringsmöjligheter. Särskilt exemplen på crowdfunding tycker jag är väldigt spännande.
- Som det ser ut nu i Flandern får byggnadsmonument allt mindre pengar. Det gäller att få lokalsamhället att engagera sig och ta ansvar. Ett exempel på det såg vi vid studiebesöket här i Paris i kyrkan La Madeleine som på olika sätt letar efter kreativa lösningar, bland annat genom att starta en vänförening för de som är villiga att stötta församlingen.
När staten betalar är det lätt att bli bortskämd. I vissa länder ger staten alltjämt bidrag men i allt högre grad ställs krav på lokala insatser. Det finns helt klart mindre medel än förut. Allteftersom den kyrkliga seden avtar är kyrkor inte av lika centralt intresse längre menar Jan Jaspers.
- Jag mötte nyligen en präst hemma som ställde frågan vilka kyrkor som ska bevaras för gudstjänstfirare i framtiden. Han sa: ”Om du vill kunna fira gudstjänst, om du bryr dig om byggnaden, gäller det att hitta pengar och organisera. Om inte DU gör det, vem gör det?” Hans slutsats var att om det omkringliggande samhället ställer upp kan ingen ta kyrkan ifrån dem.
Viktigt att öka attraktionskraften
Becky Clark var för första gången med på en FRH-konferens. Becky är arkeolog och har en mastersutbildning i kulturarvsförvaltning. Idag är hon verksam som direktor vid Cathedral and Church Buildings Division, som är knuten till Archbishop’s Council, Church of England.
- Det som slår mig är att de utmaningar som religiösa byggnader står inför är mycket snarlika över hela Europa. Det handlar inte bara om att skydda och bevara byggnaderna och hitta nya användningsområden utan också om hur kyrkan och dess församlingar ska relatera till det moderna samhället.
Church of England arbetar hårt på att öka sin attraktionskraft och det de har att erbjuda till närsamhället.
- Detta att crowdfunding är en möjlighet tog jag till mig. Ett inslag på konferensen som jag inspirerades av var det som borgmästaren i franska Saint Omar höll. Han berättade om de regionala investeringar som görs men också om känslan för platsen och vikten av stolthet. En nyhet är att alltfler talar om värden, hur sätter du ett mått på och kommunicerar kyrkors värden?
- Utifrån vad vi fick veta på konferensen står det sammanfattningsvis klart att vi inte kan fortsätta som vi gör nu. Vi behöver hitta nya sätt att ta hand om och ”marknadsföra” våra kyrkobyggnader.
- Jag brinner för det kyrkliga kulturarvet. Jag fick min nuvarande tjänst för två år sedan. Det finns mycket att ta tag i. Det finns fyrtio stift i England. Det är framförallt till stiftsnivån vi vänder oss, det är på stiftsnivån det händer. Vår organisation kommunicerar ut mallar, ger råd, tips, verktyg och stöd.
Vad tycker du om dagarna i Paris?
- FRH-konferensen har ett sådant bra upplägg. Här kommer människor samman och kan utbyta idéer. Det blir spännande att se om dagarna framöver leder till någon form av gemensam handling. Det är första gången jag deltar och jag vill definitivt komma även på nästa konferens. Jag känner mig laddad och uppmuntrad, säger Becky Clark.
- I och med Brexit är det av än större vikt att vi i England fortsätter att delta i denna typ av konferenser. Vi måste fortsätta att samarbeta med våra europeiska vänner. Även om vi lämnar EU ska vi inte lämna Europa. Det finns så starka kopplingar. Vi hör ihop. Murarmästarna som byggde katedralen i Lincoln arbetade även med katedralerna i Trondheim och Modena.
Lunds stift medverkade på konferensen
Stiftsantikvarierna Heikki Ranta och Henrik Lindblad från Lunds stift var på plats i Paris. Henrik framträdde i en film som handlade om behovet av jämförande studier vad gäller situationen för religiösa kulturarv inom hela EU.
Vad tar ni med er hem?
- FRH-konferenserna är givande inte minst tack vare alla dessa 10-15 minuters minirapporter från olika projekt och platser i Europa. Det är kul att se vad som händer inom branschen. Ibland leder det till nya kontakter, ibland till nya samarbeten. FRH-konferenserna vartannat år är alltså lite som en kyrkoantikvarisk bokmässa, kommenterar Heikki Ranta.
- En ögonöppnare för mig var professor Todd Weirs tankar kring den postsekulära tidseran. Hans föreläsning gav min fantasi vingar. Äntligen är det över med sekulariseringsgnället och dags att tänka kreativt och nytt. Ett postsekulariserat samhälle bjuder på nya ingångar till människors relation till kyrkor och kyrkligt kulturarv. Det är dags att hitta dessa ingångar och öppna upp till folk som inte längre självklart tar avstånd från det kyrkliga.
Henrik Lindblad instämmer:
- Det här är förmodligen den viktigaste plattformen för oss som arbetar med eller är engagerade i kyrkliga och andra religiösa kulturarv i Europa. Eftersom Svenska kyrkan varit med och skapat FRH och jag deltagit i alla större konferenser sedan 2010 kan jag också se hur nätverket och organisationen vuxit och blivit allt professionellare med åren.
- Den är nu också känd och relevant hos stora kulturarvsorganisationer som Europa Nostra och ICOMOS samt hos internationella aktörer och makthavare som UNESCO och EU-kommissionen. Det är väldigt glädjande. Vi har tagit både innehållet i konferenserna och deltagandet till en högre nivå.
- Dessutom var det en kul och upplyftande upplevelse att få delta i en konferens som hölls i självaste UNESCO:s huvudkvarter, påpekar Heikki.
- Javisst, det är fantastiskt att få vara i UNESCO-byggnaden, verkligen ett landmärke och ett monument över globalt samarbete över alla kultur- och nationsgränser, konstaterar Henrik.
Vilka är då de viktigaste trenderna?
- En helt ny grej var att FRH lyckades lyfta upp sin konferens på väldigt hög politisk nivå. Besöket av EU-kommissionär Tibor Navracsics var riktigt fint – den högsta politiska beslutsfattaren i hela Europa kom och tog ställning för det religiösa kulturarvet! Så gjorde även Silvia Costa, medlem av Europaparlamentet och UNESCOS Anna Sidorenko.
Det religiösa kulturarvet har lyfts fram rejält de senaste åren påpekar Heikki.
- Man får dels vara glad över detta, dels lite orolig eftersom en anledning till denna starka trend är de nationalistiska och höger(populistiska)vindar som blåser över hela Europa just nu. I Sverige är ju Sverigedemokraterna det enda partiet som lyfter det kyrkliga kulturarvet i sitt program och som vill höja KAE, den kyrkoantikvariska ersättningen rejält. Visst, vi ska nog vara glada, men väldigt försiktigt positiva samtidigt.
Henrik ser det som en viktig politisk trend att EU, både i sin retorik och i konkreta satsningar, lyfter fram kulturarvsfrågorna så mycket, både när det gäller kyrkor och övriga samfund.
- Jag uppfattar det som ett sätt att hitta något som förenar, en gemensam bas med gemensamma värden, i ett Europa som framstår som alltmer splittrat. Det kan faktiskt vara en motvikt till en nationalistisk och populistisk användning av kulturarv som redskap för söndring, vilket vi tyvärr kan se en del exempel på.
- Något annat som var intressant att notera, är alla forsknings- och utvecklingsprojekt som pågår. Det märktes tydligt i den konferenskommitté jag satt i, som också bedömde alla korta sammanfattningar eller abstrakts som skickades in. Särskilt Italien ligger långt framme, inte minst inom arbetet med delaktighet och de demokratiska aspekterna av kulturarvet. Även i Nederländerna och Belgien pågår väldigt mycket spännande arbete i frontlinjen. I många aspekter ligger Sverige långt efter, därför måste vi utveckla de internationella samarbetena, även på regional och lokal nivå. Det är en överlevnadsfråga, poängterar Henrik.
Var det något som lyftes som var extra spännande eller relevant utifrån Lunds stifts perspektiv?
- Studiebesöken vi gjorde i centrala Paris kyrkor visade att allt inte behöver vara tiptop. Även slitna och lite sorgliga kyrkor, ja, nästan fallfärdiga, kan användas till mångt och mycket. Vad lär vi oss? Kanske att sänka ambitionsnivån lite grand, kanske att ta en ordentlig diskussion med Räddningstjänst och arbetsmiljömänniskor om vad som verkligen är farligt eller inte. Vi måste lära oss att prata pedagogiskt om det verkliga behovet av att renovera och laga skavanker. Eller att lära oss att se hur överdrivet underhåll faktiskt kan belasta både miljö och resurser, menar Heikki.
- Jag vill nämna presentationerna av de organisationer som sedan länge arbetat med det militära och industriella kulturarvet. Vi har mycket att lära där och det visar på vikten av samverkan mellan olika kulturarvsområden. Vi har en tendens att bara röra oss inom sammanhanget kyrkligt kulturarv och det blir lätt ganska inskränkt. Vi måste röra oss över såväl nations- som sektorsgränserna, finner Henrik och fortsätter:
- Besöket i kyrkan Saint-Merry alldeles vid muséet för Modern konst, Centre Pompidou, var fantastiskt. Med stort engagemang och troligen små medel skapar detta Centre Pastoral som det kallas, fantastiska konstutställningar och andra kulturevenemang. De visades sig också vara mycket intresserade av att inleda ett kulturutbyte med oss i Lunds stift, vilket naturligtvis vore oerhört spännande.
När det gäller det kyrkliga kulturarvet - hur är läget i Sverige utifrån europeisk kontext?
- Vi har det bra. Tack vare statens kulturarvspolitik och KAE finns det pengar och utrymme för långsiktig vård och underhåll av det kyrkliga kulturarvet. Bevara, använda och utveckla – dessa tre ord pratar vi mycket om, men i Europa är man inte riktigt där ännu. På många ställen släcker man akuta bränder, medan vi ser på framtiden med lugn, sammanfattar Heikki.
- Jag instämmer, vi är mycket duktiga på förvaltning och har ovanligt stora resurser för detta, även för användningen av kyrkorna. Vi har även en stark lagstiftning i ryggen. Men att man i flera länder länge varit i kristillstånd har också skapat en kreativitet och att man vågar tänka utanför boxen, vilket inte alltid är fallet i Sverige, påpekar Henrik.
Vad är lärdomen?
- Att så länge vi har dessa resurser ska vi satsa på att bygga upp kunskap, beredskap, strategier och samverkan med fler aktörer för smarta, kreativa och hållbara lösningar i förberedelse för de kärvare tider som med all sannolikhet kommer, avslutar Henrik.
maria.c.lundstrom@svenskakyrkan.se
FOTNOT: För att se bildspelet, skrolla längst ner på sidan.
FAKTA
I Europa finns cirka 500 000 religiösa byggnader, de allra flesta är kristna kyrkor.
2018 är utsett till Europaåret för kulturarv av EU. Satsningen, som inkluderar det kyrkliga kulturarvet, innebär fler än 6 500 aktiviteter och arrangemang runtom i Europa som syftar till att föra medborgarna närmare sitt kulturarv på både lokal, regional, nationell och europeisk nivå.
Läs mer om kulturarvsåret här
Enligt en Eurobarometerundersökning från december 2017, anser mer än åtta av tio personer som svarat att kulturarv är viktigt för dem både personligen, på lokal samhällsnivå och för EU generellt.
FRH, Future for Religious Heritage, är en ideell, icke-konfessionell organisation öppen för alla och samlar de som arbetar för att skydda Europas religiösa kulturarv. FRH är den enda organisationen av sitt slag. Läs mer om FRH-facklan här.