Känslor på svenska på språkkafé

Det handlar inte enbart om språket, förklarar diakon Ebba Älverbrandt som håller i kaféet. Det är snarare en mötesplats för språk, vänskap och kulturdialog. Varje tisdagsförmiddag samlas gänget på runt tio deltagare och fyra volontärer här för att öva svenska och mötas. De ideella medarbetarna består av pensionärer, en arabisktalande ”stammis” och en ensamkommande ung vuxen som nu varit i Sverige i snart fyra år.

I dag handlar övningen om hur man kan uttrycka känslor. Alla deltagarna har fått välja några pedagogiska svartvita vykort som Ebba lagt ut på ett bord. De föreställer alltifrån glada barn till människor med bekymrad blick. Var och en får välja några kort och i smågrupper berättar man sedan hur man känner sig just nu, utifrån bilderna.

En ung man från Kosovo har valt en bild på en lastbil som är överfull med packning.

– Jag känner mig trött. Migrationsverket… säger han på knagglig svenska.

Han har kommit till Sverige i hopp om en bättre hälsa. Han behöver gå i dialys på grund av en dålig njure.

– De bryr sig inte om jag dör i år eller nästa år, säger han.

Det blir tyst runt bordet ett tag. Varken deltagare eller volontärer vet hur man ska gå vidare i konversationen.

Vill lära sig språket snabbt

En kvinna från Syrien berättar om sin bild.

– Jag hoppas att jag får stanna och bli glad för alltid. Jag hoppas att jag kan lära mig svenska. Snabbt, säger hon med eftertryck.
 
Ebba avbryter för en stund lektionen. Hon vill delge hela gruppen något som en av de unga männen sagt i en av smågrupperna.

– Ge inte upp!
Ebba skriver budskapet med stora bokstäver på blädderblocket.

– Det tror jag är viktigt. Ge inte upp! Det kan vara frustrerande när man inte kan beskriva sina känslor. Men jag tror att det kan kännas lite lättare när vi kan beskriva hur vi mår.
Det nickas instämmande runt bordet.

– Jag ser gruppen lite grand som en själavårdande självhjälpsgrupp. Man får berätta hur man mår och vi kan visa att vi bryr oss. Jag tror att det är bra att gruppen är ganska liten. Det är en fantastisk grupp att arbeta med, superambitiösa och modiga. De har blivit vänner och stöttar varandra i sin svåra situation. 

Vänskap när fördomar faller

I gruppen finns både kristna och muslimer. Sedan språkcaféet började har en del börjat gå på morgonbönen. En person har efter ett års vuxenundervisning i den kristna tron också konverterat och döptes nyligen, berättar Ebba.

–  I början var en del deltagare skeptiska till att möta deltagare av annan religion. Men när fördomarna om religion faller så byggs vänskap.

Efter passet om känslor är det nu dags att lära sig namnet på olika färger. Ebba har förberett en lek som lockar till mycket skratt. Hon tar fram klädesplagg i olika färger och alla som bär den färgen på sina egna kläder får ta ett steg fram. Först fram till Ebba vinner.

– Alla som har något rött, ta ett steg fram.

En av de ideella medarbetarna i gruppen är pensionären Inger Orrgren.

– Jag ville ha något att göra. Jag tycker om språk och det är trevligt att lära ut. Jag möter så trevliga människor här.

Behovet av ett språkcafé kom underifrån. Det växte fram ett behov av ett språkligt och vänskapligt sammanhang hos de nyanlända och papperslösa familjerna som man främst har kommit i kontakt med via diakonimottagningen och gudstjänsten.

Relationer viktiga

– Vi har inte marknadsfört det på något sätt utan byggt Mötesplatsen utifrån de familjer som sökt hjälp hos oss, antingen via diakonin eller via en andlig längtan och nyfikenhet på den kristna tron. I början var jag lite skeptisk och tänkte att språkundervisning kanske inte är något som kyrkan ska syssla med, eftersom det redan finns en mängd språkkaféer i Malmö. Men det är fantastiskt meningsfullt och en högst diakonal verksamhet! Så jag har ändrat mig, säger Ebba.

– Det visade sig nämligen att ett tryggt kärleksfullt sammanhang som här på S:t Tomasgården, där långvariga relationer kan byggas och där nyanlända kan finna stöd i varandras livsberättelse är minst lika viktigt som själva språkövningen.

I sommar tar gruppen paus, men husmor har lovat att ta över under juli och augusti. Då blir det en Mötesplats för bak, språk och vänskap.

Då ska vi baka kakor från hela världen och frysa in. Man kan komma hit och baka och lära sig svenska samtidigt, eller bara hänga här, förklarar Ebba.

Det blir läxa till nästa gång. Deltagarna får i uppgift att lära sig fler nyanser av grundkänslorna glad, ledsen, arg och rädd för att beskriva hur de mår.

– Nästa gång kan ni berätta lite mer än att ni är trötta eller glada, säger Ebba.

anna-karin.olsson@svenskakyrkan.se