Det berättar Maria Alm, ny samordnare för Jourhavande präst i Lunds stift sedan februari 2017. Att arbeta som Jourhavande präst kan bokstavligen göra skillnad mellan liv och död.
- Att hålla någon över vattenytan medan de väntar på ambulansen, att förhindra att någon gör våld på sig själv, att ge den mobbade kraft, att lyckas övertyga tonåringen att prata med sin mamma. Vi sysslar verkligen med allt.
Maria Alm har haft fokus på själavård sedan studietiden på universitetet och ägnat sig åt själavård under hela sin tid som präst. Hon har genomgått Sankt Lukas grundutbildning i terapi och Lunds stifts fördjupade själavårdsutbildning, fått redskap och samlat på sig erfarenheter. I Burlövs församling där Maria arbetar är behovet av samtal stort.
Hur står det till med måendet idag jämfört när du började som präst?
- Den psykiska ohälsan har ökat i alla åldersgrupper. Jag sitter med i Svenska kyrkans Jourhavande präst chatt sedan 2014. Det första året tog vi emot 600 samtal. Nu är vi uppe i 6 000 samtal från framförallt unga.
Chatten är bemannad måndag till torsdag klockan 20-24 medan telejouren har öppet klockan 21-06 årets alla dagar.
Är Jourhavande präst en temperaturmätare på måendet i vårt land?
- Ja, det kan man säga. Måendet blir allt sämre. Idag träffar vi fler som lider av psykisk ohälsa än vad vi gjorde på 1980-1990-talet.
Antalet som kontaktar Jourhavande präst ökar hela tiden. Bryter man ner det handlar det om 224 kontakter per dygn enligt förra årets statistik. Varje timme finns det minst 12 präster som svarar i telefon. På chatten finns det bara fyra. Det är många som inte kommer fram. De yngsta som använder sig av chatten är i nio-årsåldern.
De som är i åldrarna över 40-45 år brukar ringa. De som är yngre använder sig i högre grad av chatten. När det rör sig om suicid, det vill säga självmord, är det en av de vanligaste frågorna som lyfts i chatten.
- Jag tror det beror på att de som skriver inte behöver höra den mottagande personens reaktion och röst. Det blir ett filter till. Det är också det som gör det svårt att chatta. Du ser bara det som står på skärmen. Det finns inga andra signaler att läsa av.
Hur lär man sig att hantera samtalen?
- Genom att göra det ofta och genom handledning både enskilt och i grupp. Att få handledning är a och o när du är själavårdare.
- Alla kanaler vi har är till för att avvärja kriser. Det finns ett oändligt behov. Det har blivit ännu tydligare för mig sedan jag blev jourhavande präst. Vi har stammisar som återkommer på telefon eller via chatt. Egentligen borde vi inte ha vane-chattare eller vane-ringare men de behöver oss. De behöver bekräftelse och de behöver veta att vi finns där.
I samhället idag finns en sådan oändligt stor ensamhet. Mötesplatserna är få.
De flesta samtalen rör sig om ensamhet, suicidtankar, ilska, sorg. Att inte ha fått sina behov tillgodosedda inom vården, särskilt psykvården. Och så ett annat stort ämne - relationsproblem av skiftande karaktär. Det kan vara alltifrån en farmor som inte får träffa sina barnbarn till en tonåring som inte känner sig sedd och förstådd av sin förälder.
- Ibland känner jag mig som en rådgivare i en hjärtespalt. Då brukar jag tänka att om jag tar de människorna på allvar så kanske de hör av sig när de väl hamnar i en riktigt djup kris.
Spännvidden är väldigt stor konstaterar Maria.
- Det finns också de som berättar om det allra svåraste de varit med om. Om förlusten av en partner eller en vän. Om övergrepp. Om något oförlåtligt som de själva gjort. Att våga berätta för oss präster kan vara steg nummer ett. Det är ett stort steg. Ibland vågar de gå vidare och söka hjälp efter det där första samtalet.
Vad ger det dig?
- Vissa gånger ger det en känsla av att jag gjort något meningsfullt och bra. Att jag just där och just då gjort skillnad för en medmänniska.
Maria berättar att kännedomen om den absoluta tystnadsplikten är stor men att många ändå frågar om vad som gäller för att vara säkra.
- Det händer också att folk vill be med oss. Det kan handla om förlåtelse och bikt. Här är den absoluta tystnadsplikten central. Tystnadsplikten är något av det viktigaste vi har.
Varför brinner du för detta?
- Därför att jag tycker att det är mycket angeläget att människor har någon att prata med. I samhället idag finns en sådan oändligt stor ensamhet. Mötesplatserna är få.
Många har ingen naturlig anknytning till släkten och har få eller inga vänner. Det är mer och mer fokus på arbetsplatsen. Har du inget arbete är du ute i kylan i någon mån. Mår du inte bra tar du dig inte heller ut, konstaterar Maria.
I församlingshuset intill kyrkan i Burlöv finns ett populärt kafé som fyller en viktig funktion. Hit kommer även människor som inte mår bra. Det finns alltid någon att prata med, en präst eller en diakon. Det ska vara enkelt och tillgängligt.
I Burlövs församling finns både utsatta områden runt köpcentrat och de mer välbärgade kvarteren i Åkarp. I Vellinge församling där Maria Alm jobbade tidigare var det svårare att få till stånd samtal. Även i Åkarp kan polityren vara hård.
- Man kan mötas av en tjock fasad, då får vi vara duktiga på att gräva och använda spadar för att nå igenom. När människor är ekonomiskt utsatta är det lättare att hjälpa till. Man kan börja i det praktiska. Det är vägen in till kontakt.
Som präst och aktiv i sociala medier måste man vara mycket noggrann med det man skriver, välja sina ord och kunna stå för det man skriver påpekar Maria. En utmaning med Jourhavande präst är att möta människors ilska och besvikelse.
- Sociala medier har så utbredd och stor påverkan idag. Tonen i samhället har hårdnat. Det finns mycket hot, hat och ibland fula förslag.
Hur bemöter du det?
- Jag försöker ta reda på vad det egentligen handlar om, men gränserna måste dras. Det händer att jag måste bryta en chatt eller ett samtal. Vänligt men bestämt.
Det finns riktlinjer att utgå ifrån. Bland annat har jourhavande präst ungefärliga tidsramar att hålla sig till, 30-35 minuter för ett telefonsamtal och 40-45 minuter för en chatt. Tanken är att så många som möjligt ska få tillgång till jourtjänsten.
- Men flexibilitet finns. Om jag är den enda livlinan släpper jag såklart inte taget.
I Lunds stift finns fyra chattpräster samt sammanlagt fem stycken som arbetar med Jourhavande präst inom ramen för sina tjänster. Till det tillkommer präster som jobbar på timbasis.
Önskemål inför framtiden?
- Att vi blir fler som arbetar med Jourhavande präst. Och att även de yngre prästerna skulle engagera sig. Det vore fantastiskt!